Om hon ändå hade haft någonting att säga

Det tar ungefär en timma och en kvart att läsa Carolina Gynnings bok Ego Girl. Texten i boken har fontsize 14 och dubbla radavstånd. Vid varje kapitelbyte är det stora insprängda citat. Kapitlen börjar med försättsblad och stora rubriker. Allt för att försöka sprida ut den tunna och korta texten så mycket som möjligt så det ska se ut som en bok.

Om hon ändå hade haft någonting att säga!

Jag har svårt att bli engagerad och berörd av hennes modelliv i Milano, Aten, Tyskland, Paris och London. Knark, killar, knulla, yta. Hon berättar ingenting om sig själv. Bara staplar alla galna saker hon gjort och varit med om. Hon lär sig ingenting på vägen utan går på samma nitar om och om igen. Hon är streetsmart men har inget att säga. Jag tvivlar på att det finns något annat skäl till denna bok än pengar. Varför har människan gett sig på att skriva en självbiografi?

Om jag ska säga något positivt om boken så är det bra att alla tjejer där ute som har Carolina Gynning som förebild får läsa om hur det går till i modellvärlden, fast det kunde de kanske fått reda på i andra böcker.

Svensk bokhandel

Svensk bokhandels hemsida är inte uppdaterad på fem dagar. De borde anställa en ny webbredaktör.

När man inte gillar karaktärerna i boken man läser

Jag la Jane Moore åt sidan lite och började på Carolina Gynnings Ego Girl. Har bara läst 30 sidor men har drabbats av det där jobbiga fenomenet när man inte gillar karaktären i boken. I biografier borde det ju finnas alla möjligheter att göra det. Jag vill göra det.

Det var likadant när jag läste Ulla Jones biografi Red Carpet Blues. Hon var fotomodell och gifte och fick barn med Quincy Jones och skrev en biografi om det hela och maken till mer korkad människa får man leta efter. När det var meningen att man skulle tycka synd om henne så satt jag och retade mig till vansinne och tyckte hon fick skylla sig själv. Hon var bortskämd, krävande och jobbig.

Samma sak med geishan som skulle skriva den sanna boken om sig själv. Först kom En geishas memoarer skriven av Arthur Golden som handlade om geishan Minekos liv. Den var bra tills hon själv fick för sig att hon skulle skriva den sanna berättelsen om sitt liv eftersom hon tyckte Goldens bok var förskönad. Mineko Iwasaki skrev då Den sanna historien och framställer sig själv som en idiot. Bortskämd, uppblåst, snobbig, på gränsen till hybris! Där gjorde hon sig själv en otjänst och jag avskydde henne rakt igenom hela boken.

Jag gillade Carolina Gynning innan jag började läsa boken. Jag såg inte den omgången av Big Brother som hon var med i, men hon verkade inte vara den här blåsta blondinen som hon skulle framställa. Hon verkade vara smart, engagerad och rätt vettig. Nu vet i fan. Men jag ska väl läsa ut boken innan jag dömer henne helt men hittills verkar hon som en rätt jobbig typ.

Oss bokbloggare emellan...

Fick en uppmaning av Klimatkeriehäxan att fylla i följande:

Hur många böcker äger du?
Jag har ärligt talat ingen aning. En kvalificierad gissning skulle vara runt 2000 kanske. Ca 20 meter finns i vår lägenhet på 48 kvadrat. Ungefär 10 meter finns nere i vår källare och runt 10 meter finns utspridda i olika källare och vindsförråd runt om i släktskapet. Drömmen är få inreda ett bibliotek i det kommande hus vi ska köpa. Snart hoppas jag.

Senast köpta bok?
Jaha. Det kan jag inte svara på eftersom jag köper böcker i klump men senaste paketet från AdLibris innehöll Carolina Gynnings Ego girl, ett par tre av Leena Lehtolainen, några av Alexander McSmith (Damernas detektivbyrå), två av Jane Moore och några till.

Senast lästa bok?
Stenhuggaren av Camilla Läckberg.

Fem böcker som betytt mycket?
Jag blev övertalad att läsa Sprängaren av Liza Marklund. Jag var helt emot deckare och tyckte verkligen inte det var något för mig men Marklund visade att det visst fanns en hel massa deckare som jag verkligen gillar. Dvs deckare med tjejer i huvudrollen. Min favorit i den genrén är Åsa Nilsonne (se också www.jankov.com/deckare - min deckarsida).

Vill gå hem skapade en tioårig lång passion till Jonas Gardell. Jag skrev uppsats om honom, följde hans show med Kim Hedås (100 år sen) drev en sida på internet om honom, läste allt tills han blev jättejättekänd och när jag sett hans show för sjuttioelfte gången (samma skämt från sent 80-tal fortfarande) så orkade jag inte mer och la ner. Men betytt mycket för mig har han gjort.

Euripides Medea har också betytt mycket för mig. Jag har stött på den pjäsen överallt i mitt liv. Jag gjorde mitt första regiassistent jobb åt en regissör till den pjäsen och när jag gick på teaterlinjen som regi-elev så fick jag regissera Medeas Barn av Per Lysander och Susanne Osten. Båda de arbetena har gjort att jag lärt mig uppskatta texter skrivna på versmått mycket och lärt mig ta det till mig istället för att tänka "fy fan vad jobbigt med konstiga verser på gammaldags språk".

Och för att ta några under det senaste året...

Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory gav mig rejäla perspektiv på min egen låtsas-hypokondri som i stort sett inte existerar längre.

Med ryggen mot världen av Åsne Seierstad gav mig en bok att slänga i huvudet på allt snack om att serber skulle vara blodtörstande krigsmonster som inte gör något annat än att massförstör och avrättar. Det behövdes en nyanserad bild. Jag tackar Åsne (även om jag avskydde Bokhandlaren i Kabul).

Och så avslutar jag med att säga att Brick Lane av Monica Ali borde alla läsa. Den boken kräver ett eget blogg-inlägg nångång i framtiden.

Jag lägger också till några frågor innan jag skickar detta vidare.

Har du haft någon bok som du varit skeptisk inför men bestämde dig för att läsa ändå och du blev överraskad?
Ja, flera stycken. Sprängaren till exempel som jag skrev om ovan. Och Harry Potter. Jag hade ingen som helst lust men alla pratade om denna Potter så jag beslutade mig för att slå två flugor i en smäll. Komma över min ångest för att läsa på engelska och få Potter-boken läst. En barnbok kan ju inte vara så svår! Jag gillade Potter skarpt och fick mer träning i engelskan än jag tänkt mig från början.

Vilken bok kom du aldrig igenom och varför?
Mil Millingtons Känslornas kemi. Hans Saker min sambo och jag grälar om var ju underbar. Hur kan han skriva en så totalt intetsägande bok. Jag la ner halvvägs.

Är det okej att "knäcka" bokryggarna på pocket?
Absolut. Detta bråkar min man och jag om jämt. Han tycker jag misshandlar mina böcker men jag gillar när de ser lästa ut. Har inget problem med att omslagen på inbundna böcker blir lite slitna men vikta hörn försöker jag undvika.

Vilka författare vill du se blogga?
Se tidigare blogginlägg.


Och så slutligen....följande bloggister vill jag ska svara på ovanstående:

Klimakteriehäxan (får svara på tilläggsfrågorna)
En textmissbrukares bekännelser
Boktips och betraktelser
Jennys universum
Eline
Helenas funderingar
Bokdagboken
Bookreflections
Boktokspladder
Välkommen till Hanna
Zvammel
Henriks blog
Annika Tiger

....och alla som vill och känner sig manade!

Sylvia Plath

Vi såg Sylvia igår. Jag gillade den skarpt. Inte så konstigt då jag brukar gilla dokumentära filmer om icke-fiktiva konstnärer. Amadeus, Frida, Carrington, Ray, Timmarna och Shadowlands är filmer jag älskar så det vore väl konstigt om jag inte skulle gilla filmen om Sylvia Plath.

Min erfarenhet av poesi sträcker sig inte så långt. Jag kan läsa på blankvers och hexameter på grund av alla dessa Euripides, Sofokles och Shakespear-pjäser vi läste på teaterlinjen. Jag har sett Bruno K Öijer läsa dikter live ackompanjerat av Fläskkvartetten på Hultsfredsfestivalen och när jag var runt tjugo så ramade jag in en dikt av Joen Gustafsson och hängde på väggen över min säng. Hur den gick minns jag inte, bara att jag gillade den.

Jag blev ändå mer nyfiken på Sylvia Plath efter filmen igår men känner mig väl inte sådär väldigt sugen på att börja läsa poesi om kvällarna. Jag sätter upp hennes roman Glaskupan på önskelistan istället. Den ska visst vara självbiografisk.

Linda Skugge håller också på att skriva en roman om Sylvia.
Sylvia är intressant för hon är en av de där kvinnorna som fick hålla sin kreativitet och konstnärsskap tillbaka på grund av sin man, poeten Ted Hughes. Hon skötte hem, hushåll, renskrev hans dikter, skickade till förlag, organiserade. När hon på planerade, strukturerade tillfällen fick sätta sig och skriva drabbades hon av skrivkramp. Vem hade inte gjort det? Filmen handlar om två konstnärer som inte får plats i en och samma relation. När den enes kreativitet flödar måste den andra stå tillbaka vilket tillslut tog livet av henne.

Läs mer här:
Elins Ark - Glaskupan av Sylvia Plath
Om Sylvia Plath av Jenny

Fanfiction och slash

Har du tröttnat på att vänta på nästa Harry Potter-bok? Eller saknar du grabbarna i Miami Vice och önskade att det hade gjorts hundra avsnitt till? Sök på Fanfiction på Google.

Jag hade aldrig hört talas om fenomenet förräns idag men det verkar vara hysteriskt stort att samlas i communities och dela med sig av sina egna fortsättningar, noveller och berättelser om redan färdiga karaktärer från böcker och tv. Människor diktar helt enkelt vidare och det finns hur mycket som helst där ute.

En bizarr undergenré inom fanfiction är slash. I princip nästan bara erotiska gay-stories i olika litterära konstellationer. Aragon och Legolas, Remus och Sirius, Harry Potter och Draco Malfoy eller den helt underbart roliga historien om Ricardo Tubbs och Sonny Crocket från Miami Vice. Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag hittade den.

"I could stay here tonight... if you wanted...." Sonny's whisper against Rico's neck sent shivers down the black man's spine. If he wanted?!
"You have no idea how much I want that."
One of Crockett's large hands stroked forward, over his hip and across his belly, pressing lightly against the re-emerging bulge in Rico's trousers. "I can guess."
Rico drew in a sharp breath, pushing back against his partner's solid form. "You don't play fair." It was a warm murmur of affection that touched Sonny's heart. He moved his hand back to Rico's hip, resting his chin on the broad shoulder."

Läs mer:
www.fanfiction.net
www.howlkingdom.org
www.paparus.com

Plugga?

Ska jag läsa 10 poäng litteraturvetenskap i vår bara för skojs skull? Det är halvfartsnivå. Det kommer ju aldrig att hinnas med. Jobba 100% och mer. Rida hästen fyra dagar i veckan. Hålla mig vaken på kvällarna så jag får krama mannen. Läsa böcker. Städa. Umgås. Nä, jag tror inte det. Jag är ingen superwoman.

Kan man på något sätt motivera för sitt jobb (som mest består av att uppdatera och utveckla en hemsida, skriva notiser, svara på mail och redigera trycksaker och annonser) att jag måste läsa litteraturvetenskap för att utvecklas i mitt arbete? Eller rentav lite Shakespear - 5 poäng på Högskolan på Gotland? Det kanske är mer realistiskt att nöja sig med 5 poäng.

Det finns också en serbokroatisk-baskurs på 10 poäng på halvfart jag vill gå. Den borde jag med mina tidigare kunskaper i språket rätt så enkelt kunna hasta igenom och så får jag lite papper på mina språkkunskaper.

Fan, Mittuniversitetets distanskurser är helt suveräna. Hittade även Arkiv och informationsvetenskap som inte kräver någon fil.kand eller liknande i förkunskap och det vore ett steg närmare min dröm om att få jobba på bibliotek eller kursen Medie- och Kommunikationsvetenskap med inriktning på masskommunikation vilket är mycket mer troligt, nästan säkert, att jag kan få jobbet att sponsra.

Jag ska sluta surfa på internet. Man hittar alldeles för mycket kul att göra och läsa och resultatet blir att man bara blir frustrerad. Kan inte välja. Köper allt. Så mycket att lära sig och så lite tid. Vad ska jag göra?

Bytesbokhylla i tvättstugan

I vår tvättstuga som delas med 42 andra lägenheter står en bokhylla. Där kan vem som helst ställa ner böcker man av olika anledningar inte vill ha längre och sen kan vem som helst plocka av böckerna där nere. Ärligt talat står det mest skräp där nere. Böcker som ingen vill ha men ibland fyndar man.

Till exempel står min gamla ungdomsbok Chico, vallhunden kvar och har gjort i flera år medans Gunnilla Linn Perssons bok Livstecken försvann väldigt fort. En slags intern Bookcrossing kan man säga med nackdelen att man inte får veta vilken av grannarna som snor åt sig just sin bok. Jag kanske skulle sätta in en hemlig kamera där nere för att se vem som tar vilka böcker? Det vore ju onekligen intressant att veta vad grannarna läser.

Är det glada gubben högst upp som snor åt sig all chic lit och vem ställer ner alla böcker om stockholm på 40-talet? Är det paret med hunden som inte uppskattade biografin om Nelson Mandela eller kanske är det den där skumma tjejen på tvåan som ställer dit kvasipsykologiska "så-hittar-du-dig-själv-böcker"?

Ikväll hittade jag en tummad, sliten pocket där nere som någon satt dit en post-it-lapp på. På den stod det "Lättläst och mycket intressant!" och det fångade genast mitt intresse. Tänk om alla satte små recensionslappar på böckerna! Det ska jag genast ta efter.

Boken var Ok, amen av Nina Solomin. Den handlar om chassidier i New York. Bokstavstrogna judar som lever mitt i stan. De tar avstånd från allt västerländskt och modernt, lite som ett city-amish. Nina Solomin som själv är judinna nästlade sig in i deras slutna kvarter och skrev en bok om dem som verkar, precis som det stod, lättläst och spännande så den fick följa med hem.

Stenhuggaren

Så fick jag tillslut svaren på alla frågorna och ja, jag var helt ute och cyklade i mina teorier. Intrigen i den här boken var nog den bästa hittills. Vida överlägsen Isprinsessan och snäppet bättre än Predikanten. Otroligt snyggt ihopvävt med dåtid och nutid.

Däremot gillar jag inte när huvudrollskaraktärerna vet mer än mig som läsare. Jag minns inte det greppet från de andra två böckerna. Det var mot slutet som krimininalinspektör Patric började få veta saker som man som läsare inte alls hade någon chans att räkna ut själv och jag störde mig lite på det. Kanske var det bara ett sätt att kollra bort mig helt eller så var jag för slö i huvudet. Jag kanske måste läsa om delar av den igen för att se om jag hade kunnat räkna ut det.

En stor del av en deckares behållning är att själva klura ut alibin, avslöja dem, tolka betydelsen av vissa formuleringar och lösa mordgåtan. Jag vill bli omkullkastad, misstänkliggöra, granska och fundera. När jag läser deckare går jag ofta tillbaka och läser om stycken för att se om jag missat väsentligheter. Jag kände mig lite lurad på den processen men trots det så tycker jag det var en jättebra bok och det allra sista på slutet gör att jag längtar redan efter nästa!

Rättelse

Enligt min man har vi inte "bara" 20 meter böcker utan närmare 40 meter! Jag glömde visst räkna med några hyllor.

Mitt livs historia...eller hur kommer det sig att jag har ett sånt genuint intresse för böcker

Jag fick frågan hur det kommer sig att jag har ett sånt genuint bokintresse. Genuint vet jag inte om jag håller med om. Jag är ganska enkelspårig tycker jag själv. Läser mest samma typ av böcker om och om igen och varifrån intresset kommer?

Jag lärde mig läsa redan som fyraåring och läste "riktiga" böcker redan som sex- sjuåring. Jag minns att mina klasskamrater på lågstadiet var imponerade. För mig var det enkelt att läsa och det gick fort.

På biblioteket fick jag aldrig låna så många böcker som jag verkligen ville. Jag kunde lassa fram 20-30 böcker till kassan och jag fick alltid plocka bort hälften eftersom bibliotekarierna alltid tittade på mig med skepsis och påstod att jag aldrig skulle hinna läsa alla de här böckerna. De hade fel varje gång. Jag läste allt och biblioteket hann inte med att beställa hem nya böcker för mig att sluka så jag läste de flesta både två och tre gånger. Jag ville till och med bli bibliotekarie när jag var liten. Mina kompisar skrattade åt mig för de ville bli frisörer, ridlärare eller modeller.

Jag valde att inte bli bibliotekarie. Böcker var inte så viktigt just då när de valet skulle göras. Då ville jag uttrycka mig själv och jag valde att plugga dramakommunikation, regi och pedagogik och jobbade ett par år som teaterpedagog och regissör. Jag läste mängder med pjäser och såg mer teater än vad en normal människa gör under sin livstid men det funkade inte att försörja sig på. Jag trillade in i IT-svängen och från html-kodning hamnade jag som webredaktör, in i journalistsvängen och landade där jag är idag.

Om jag spontant skulle lista tio böcker som betytt mycket för mig under min uppväxt skulle listan se ut så här (utan inbördes rangordning):

Britta och Silver-serien av Lisbeth Pankhe
Unga kvinnor av Louisa May Alcott
Vill gå hem av Jonas Gardell
Vilda svanar av Jung Chang
Garp och hans värld av John Irving
Gänget i tunnelbanan av Christiane F
Medea av Euripides
Varför deppar Gilbert Grape av Peter Hedges
En midsommarnattsdröm av William Shakespear
Spindelkvinnans kyss av Manuel Puig

Och känner jag mig själv rätt kommer jag ändra den här listan ett par gånger under de kommande timmarna...

Jag har som sagt alltid blivit uppmuntrad att läsa. Mina föräldrar läste hela tiden. Det var alltid en bok på gång. Vi pratade om böcker hemma. Det var ett naturligt samtalsämne och både min pappa och mamma hade och har välfyllda bokhyllor. Böcker är underhållning, avkoppling, bildande och spännande på samma gång. Jag är intresserad av människor. Jag vill läsa om alla sätt det finns att leva sitt liv på. Jag gifte mig med en man vars föräldrar har bokaffär och ett genuint bokintresse. Det var såklart inte anledningen men jag är övertygad om att det formade honom till att bli den han är.

Människor som inte har några bokhyllor hemma är suspekta. Människor som inte läser är suspekta. Krasst och fördomsfullt säger jag att det är människor som själva har fördomar, som har svårt att sätta sig in i andra människors situationer, som inte har vidgade vyer. Genom att läsa lär man sig mer om sig själv och om andra. Jag tror att man blir en bättre människa av att läsa många böcker.

Jag fick också frågan om vilken bok som betytt mest för mig i år och på det svarar jag Brick lane av Monica Ali.

Olivier surar

Läste till min förskräckelse att Carolina Gynnings bok Ego girl kanske är på väg att dras in så för att vara på den säkra sida la jag en beställning på AdLibris. Anledning? Olivier är tydligen sur för det står så mycket elakt om honom i boken så han funderar på att stämma henne för förtal. Ja, jisses. Vissa människors liv slutar aldrig vara en dokusåpa.

PMS

Fy fan vad jag är tråkig.

I kväll struntade jag frivilligt i att gå på fest och valde att stanna hemma och städa istället. Skura bort skiten i badkaret, putsa diskbänken en halvtimma tills man kan spegla sig i den, kamma alla mattfransarna. Alanis och Gwen på högsta volym.

Hoppas jag orkar läsa ut Stenhuggaren ikväll. Igår kväll somnade jag ifrån slutet. Mördaren avslöjas på vilken sida som helst nu och jag har inte den blekaste om vem det är. Alla mina misstankar har hittills gått åt skogen. Utom en, kanske...

Dagens haiku

Hon var kvart över
Vida överlägsen mig
Jag var bara halv

från Dagens Haiku.

Nattduksbord

Jag har världens sämsta nattduksbord. Jag skulle behöva ett smart sängbord med inbyggd bokhylla för böcker på g. Just nu är det bara kaotiskt och jag välter innehållet ovanpå det med jämna mellanrum.

Eftersom vi bor på 48 kvadrat och har ungefär 30 meter CD- och vinylskivor och 20 meter böcker (jag skämtar inte) finns det tyvärr ingen plats.

Ge oss ett hus nu!

På bilden kan man se vad som ligger på läslistan just nu.

Min plånbok

Okej. Så här ser min plånbok ut.




Den är lite skitig men otroligt praktiskt för man kan proppa ner hur mycket som helst i den. Jag gillar rosa och glitter och det står nästan Petra på den.

Andras plånböcker:
Hedgehog
Ytligheter
Anna

10 nya hjältinnor

Hjältinnesidan är uppdaterad med tio nya hjältinnor. Nu får de gamla, Irene Huss, Annika Bengtsson, Monika Pedersen slåss med Martina Di Gombri, Hedvig Ek, Mona Stensson och Pernilla Bitén med flera.

Läs mer på min sida om nordiska deckare med kvinnliga huvudpersoner.

Vilda svanar - Jung Chang

Vilda svanar av Jung Chang är en gammal favoritbok som kom 1994. Den handlar om tre generationer kvinnor (mormor, mamma, dotter) och spänner över nästan hundra år av kinas historia. Mycket fascinerande och intressant bok som lärde mig massor om barnbegränsningen, den helt bisarra kulturrevolutionen och om Mao Tse-Tung.

Den har varit slut på förlaget i massor av år men nu kommer den i ny utgåva av Prisma Förlag. Köp!

Författare som bloggar

Det finns ett gäng författare som bloggar mer eller mindre frekvent. Till exempel Linda Skugge, Camilla Läckberg, Annika Bryn, Hillevi Wahl, Eva Ström, Peter Englund, Sigge Eklund.

Jag skulle vilja läsa bloggar av Jonas Gardell, Kajsa Ingermarsson, Mian Lodalen, Marita Lindqvist, Peter Tai Christensen, Katerina Janouch, Jostein Gardner och Alexandra Pascalidou. Vad väntar ni på?

Jan Gradvall har också en del att säga om författare och deras bloggar. Om Strindberg levat idag, hade han bloggat? Shakespeare? Jane Austen? C.S Lewis?

Höstens böcker

Varje år ger Svensk Bokhandel ut en jättelunta som kallas Höstens böcker. I den kan man i princip läsa om alla böcker som kommer ges ut i Sverige under kommande höst och jag fick möjlighet att bläddra i den igår.

Beväpnad med papper och penna bäddade jag ner mig i sängen och två timmar senare var jag klar med en diger lista över böcker jag vill ha. Flera nya deckare, flera uppföljare till böcker jag läst. Oj, oj, oj! Hur ska jag hinna läsa allt?

Ann-Christine Bärnsten, som var med i schlagerfestivalen med "Ska vi plocka körsbär i min trädgår" debuterar till exempel med kriminalromanen Döden är en schlager. Två homosexuella schalgerartister mördas och kriminalinspektörerna Johan Ramel och Martina Di Gombri (ny hjältinna) får i uppdrag att lösa fallet. Även Marie Jönsson presenterar en ny deckarhjältinna, Mona som jobbar på skatteverket där man hittar en kund mördad i hissen. Boken heter Utan heder och samvete.

Från Modernista kommer en rad spännande böcker. Till exempel boken om Jenna Jamesson, porrstjärnan. Tja varför inte? Linda Lovelace och Traci Lords har ju redan gjort det.

Maria Eriksson, den anonyma "Mia" från Asyl och Gömda skriver nu en egen bok, Mias hemlighet där hon berättar om en massa detaljer och saker ur den tidigare historien som hittills inte kunnats avslöjats. Eh? Vad då och varför då och varför just nu? Jag undrar hur mycket mer pengar de kan krama ur den där historien. Det känns lite så där faktiskt...

Jag kan inte skriva om alla spännande böcker men slutligen ser önskelistan ut så här:

Tomas Linnala - Nog
Ann-Christine Bärnsten - Döden är en schlager
Marie Jönsson - Utan heder och samvete
Zbigniew Kuklarz - Hjälp jag heter...
Emma Hamberg - Mossvikenfruar - chansen
Fredrik Ekelund - Casal Ventoso
Eva F. Dahlgren - Det här är inte jag
Kajsa Ingemarsson - Den ryske vännen
Helena von Zweigberk - Tusen skärvor tillit
Rebecka Wells - YaYa-flickornas väg till fullkomlighet
Steve Martin - I eget sällskap
Hanna Nyala - Ett sista livstecken
Anna Jansson - Svart fjäril
Christina Wahldén - Gå på vatten
Chatrine Hardley - Till båda polerna utan skägg
Margareta Ingberg - I slutet av minnet finns ett annat...
Jenna Jamesson - Att älska som porrstjärna
Carolina Gynning - Ego girl
Chris Morran - Konsten att inte jobba
David Hepworth - Bakom kulisserna
Paul Frigeys - Ögonblickets historia
Liza Marklund och Lotta Snickare - Det finns en särskild...
Fredrik Strage - Fans
Jane Green - Den andra kvinnan
Annika Bryn - Den sjätte natten
Jane & Mike Tomlinsson - Målgång
Gretelise Holm - Krigsbarn
Martina Haag - Underbar och älskad av alla
Beppe Wolgers - Memoarer
Pia Laskar - Ett bidrag till heterosexualitetens historia

Annika Bryn

Annika Bryn har börjat blogga. Ser fram emot att följa den. Hoppas nu ännu fler deckarförfattare följer efter. Alla känner väl redan till Camilla Läckbergs blogg?

Annika har skrivit böckerna om polisen Margareta Davidsson och kommer snart med en ny bok, Brottsplats Rosenbad.

Barbro Lindgren

Jag fick frågan på en mailinglista om presenttips till en ettåring. Mitt självklara svar var böcker.

Böckerna om Max av Barbro Lindgren till exempel. Barbro Lindgren funkar i alla åldrar. Böckerna om Max eller om den vilda bebin till de riktigt små. Jättehemligt-serien till de lite större. Barbro Lindgren är bäst.

Min favorit är Lilla sparvel men den rekommenderar jag bara till vuxna som glömt hur det är att vara barn. Jag läste den som barn och minns att jag fick ångest. Den är lite för spetsig och stark för att man ska orka med den som åtta-nio-åring men jag läste om den som vuxen och då funkar den. Mer än väl.

BookCrossing funkar

Min polare Henrik frigjorde fyra böcker häromdagen. Han registrerade sig på BookCrossing.com och lade in sina fyra böcker och fick fyra olika ID-nummer till dem. ID-numret skriver man i böckerna och sen lägger man ut böckerna på valfria ställen typ McDonalds, på en parkbänk, på krogen eller var du vill.

När någon hittar din bok är det meningen att personen ska gå in på BookCrossing-sidan, knappa in ID-numret och meddela att man hittat boken. Sen läser man den och släpper den fri igen. Jag har funderat på om jag skulle släppa ut några böcker men jag har aldrig hört talas om någon som fått det att fungera.

Tro det eller ej då. En av Henriks böcker hittades efter fyra dagar. Hur häftigt som helst. Chansen är ändå rätt liten att någon ska bry sig om boken, hitta ID-numret och ta sig till sajten och registrera den. Det är förmodligen bara riktiga läs-freaks eller it-nördar som gör det.

Jag hoppas det blir lite ruljans på det. Att man om något år eller två åtminstone kan spåra böcker sju, åtta gånger bakåt. Å andra sidan, den bok som rest flest gånger på BookCrossing är Der seltsame Bücherfreund som bytt ägare 162 gånger sen 2003.

AdLibris

Jag har alltid handlat mina böcker på AdLibris. Jag kommer ihåg när jag jobbade som redaktör på Torget och de var en plutt-bokhandel som knappt hade råd att annonsera och vi var jättesnälla mot dem och tipsade om deras böcker stort.

Jag minns också bland de första gångerna de var på Bokmässan. De hade en yttepyttig monter och delade ut hemmakopierade flygblad till alla som ville och jag stannade till och berättade att jag alltid handlade böcker hos dem och tjejerna som stod i montern (som var samma tjejer som packade böcker, sorterade, svarade i telefon och gjorde allt) blev jätteglada.

Det var som den lilla personliga servicebokhandeln fast på nätet. Personligt tilltal, mysigt, vänligt, varmt.

Nu senast på bokmässan 2004 hade AdLibris en gigantisk monter, inhyrd personal och hur mycket marknadsföring som helst och nu ska de bli ännu större och etablera sig även i Finland skriver Svensk Bokhandel idag.

Jag hoppas de lyckas behålla det personliga tilltalet. Jag hoppas de fortsätter ha sin gamla beiga hemsida och sin trevliga kundtjänst.

Topp fem - kvinnliga deckarhjältinnor!

Alla som känner mig vet att jag älskar att läsa deckare med kvinnliga huvudrollsinnehavare. Här är en liten topplista över mina favorithjältinnor.

1. Monika Pedersen.
Polisinspektören som är huvudperson i Åsa Nilsonnes böcker. Ensamvarg, lite kufisk, lite sorgsen. Löser brott som ingen annan.

2. Iréne Huss
Kriminalinspektör, tvåbarnsmamma och gift med en stjärnkock. Löser brott tillsammans med sin parhäst Johnny. En jäkel på jiu-jutsu. Huvudperson i Helene Turstens böcker.

3. Amanda Rönn
Journalist och ensamvarg i Sundsvall. Kulturskribent och har konstnärsvänner. Tuff tjej med skinn på näsan. Skapad av trion bakom pseudonymen Emma Wall.

4. Erica Falck
Författarinna som lever tillsammans med en polis men kan inte låta bli att lägga sig i mordutredningarna. Ibland som bollplank till sin man, ibland på egen hand. Figurerar i Camilla Läckbergs böcker.

5. Annika Bengtsson
Journalist som går sin egen väg och hamnar ofta i trubbel. Tvåbarnsmamma som prioriterar jobbet framför barn och familj. Annika är huvudperson i Liza Marklunds böcker.

Bubblare
Hanne Wilhelmsen, kriminalkommisarie (Anne Holt), Karin Sommer, journalist (Gretelise Holm), Maria Kallio, kriminalkommisarie (Leena Lehtolainen), Rebecka Martinsson, advokat (Åsa Larsson).

Fler hjältinnor hittar du här.

Jag älskar min mobiltelefon

Min mobiltelefon är stor, klumpig men praktisk. Jag valde den för den var stöttålig (jag tappar den ofta i golvet), för den tål smuts och väta (hästtjej). Ibland blir jag dock lite trött på den. Knapparna är tröga eftersom den har ett tjockt plasthölje runt sig och den är lite seg, har ingen kamera eller flashiga funktioner. Den är rätt tråkig men praktisk. Men efter denna helg älskar jag min mobil.

Helgen har tillbringats med glada vänner, god mat, nykokta kräftor och många snapsvisor, glatt skrålande, mitt i skogen, inga grannar. Enda kruxet var att det varken fanns el eller vatten. Ingen el = ingen läsning efter klockan 21.30 då det var becksvart både ute och inne. Stearinljus funkar inget vidare när man är helt beroende av att läsa en stund innan man somnar.

Det var då jag kom på att det fanns ficklampa på mobilen. En helt fenomenal ficklampa som spöade alla gamla glappiga åbäken som vi hade till hands. Jag lade mobilen på kudden och hade en läslampa som nästan spöar den jag har hemma. Perfekt.

Mobilen jag talar om är en Nokia 5100! Den räddade helgen och jag är nu halvvägs igenom Stenhuggaren.

Alfabetets användning anar aporna aldrig

Jag vann precis en auktion på Tradera. För ynka femtio pix har jag köpt en jättefin ABC-bok av Alf Henriksson och Björn Berg. Den är från 1974, ser ut att vara i gott skick och med jättefina teckningar. Varje bokstav presenteras som en alliteration. Sådana lekar med språket gillar jag.

Kawaii

Marita Lindqvist måste vara queen of samlande i Sverige. Hon samlar på kawaii-prylar från Japan, mest pojkbandsprylar. Jag såg ett tv-inslag för ett tag sen om just Marita och hennes hem var något extra. Allt gick i rosa och i princip alla möbler och prylar hade någonting med tolvåriga japanska pojkar på. Kaffebryggare. Väckarklocka. Brödrost. Toalettborste. Sängkläder. Allt med japanska babyface-pojkar.

Om en man, trettioplus, hade ett hem fullt med saker med tolvåriga småflickor på skulle det inte kännas lite skumt?

I Japan revolterar man genom att klä sig som småflickor i skoluniform med chockrosa benvärmare och gilla tolvåringar som spelar i band. Och inte bara tonåringar, även vuxna kvinnor över 30 klär sig i skoluniform med tofsar i håret och köper senaste kawaii- och Hello Kitty-prylarna. Det är ett sätt att revoltera mot vuxenvärlden.

Kawaii betyder ungefär gulligt, sött, könlöst, hjälplöst. Kawaii heter också boken som Marita har skrivit om sitt samlande och om pojkbandskulturen i Japan. Den är ganska rolig och ganska sjuk. Läs den. Japan verkar vara ett riktigt märkligt land.

Nätshopping!

Kikade lite snabbt in på Adlibris och trillade ut lika snabbt. Nu några hundra kronor fattigare. Det gick på en minut bara. Nätshopping är livsfarligt - klick, klick, klick - och sen får man äta makaroner och ketchup resten av månaden!

Bokbytarkväll och tantsnusk

Jag var på bokbytarkväll igår. Man samlar ett gäng goda vänner, tar med sig sina gamla böcker som 1) man vet att man aldrig kommer läsa igen, 2) inte längre får plats i bokhyllan och så byter man med varandra.

Egentligen är det bara en finare ursäkt för att en vanlig vardagkväll få käka god mat, skvallra och dricka vin. Marockanska köttbullar, hummus och sallad med avokado, bladspenat och chevréost blev det igår. Hur gott som helst.

På bokbytarkvällarna brukar två sorters böcker förekomma flitigt. Det ena är pocketdeckare vilket det brukar vara hård åtgång på. Ibland får man till och med slåss om dem trots att de oftast är i taskigt skick. Vällästa, tummade, vikta hörn, kanske till med lite buckliga eftersom man läst och tappat dem i badkaret typ.

Den andra, inte lika eftertraktade genrén är tantsnuskböckerna. De är alltid inbundna och har en överspacklad tjej i 80-tals frisyr och stora axelvaddar på framsidan samt en totalt intetsägande titel; Leka med elden, Hårt spel, Ödets vägar, Allt att vinna, Sommarens röster.

Oftast ryker de här böckerna men en lång härva av ursäkter...
- Den här blir bra på semestern...
- Jag hinner inte aldrig läsa nu när jag är småbarnsförälder så den här boken blir bra...
- Den här kanske jag kan ta med när vi ska åka bort i helgen så kan jag slänga den sen...vill ju bara ha något att läsa...

Den som släpat med sig böckerna har också långa förklaringar till varför de överhuvudtaget har stått i personens bokhylla.
- Jag var med i en bokklubb...
- Ja, jag har ju inte läst dem sen jag var 18...
- Jag köpte den till nån semester nångång...

Just nu har jag säkert 15 böcker på kö som pockar på min läslust samt en överfull bokhylla, så jag höll fingrarna i styr och plockade bara med mig Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross igår, men visst har det hänt vid tidigare bokbytarkvällar att jag smusslat på mig en och annan Nora Jones eller Rosamund Pilcher med en lam ursäkt.

Nora Jones skriver sexiga böcker om vackra kvinnor i USA, Rosamund Pilcher om detsamma fast i södra England. De är underhållning för stunden. Helt okej tidsfördriv men min stora absoluta favorit i genrén är Virginia Andrews. Hon blandar flärd och erotik med galenhet och pyskologisk terror.

Virginia Andrews skrev den helt otroligt vansinniga berättelsen om de fyra syskonen Chris, Cathy, Carrie, and Cory som blev instängda på vinden av sin galna farmor. Den har allt. Det är ett familjedrama med incestuösa tendenser. Alla övernaturligt vackra och flärdfylla. Starka kontraster mellan rikedom och fattigdom, psykologi, galenhet, sadism, kärlek, erotik...you name it.

Virginia hann med att skriva sex böcker själv. Hon dog 1986 men böcker i hennes namn ges ut i stadig takt. Hennes familj har rotat i hennes litterära arkiv och fortsätter att ge ut hennes idéer och utkast med en köpt skribent som inte alls har samma driv och flyt som Virginia Andrews hade. De har bara skapat en mångmiljonbusiness. Bara i Sverige har de sålts över en och en halv miljon böcker (visst är det konstigt eftersom alla påstår att de inte läser såna böcker?)

Böckerna om de fyra syskonen börjar med Vindsträdgården, fortsätter med Blomblad för vinden, Törnbädden och Lustgården. Jag läste dem för ungefär 15 år sedan.

Kommunismen

Det är snart sexton år sedan muren föll. Vi, 30 stycken naiva gymnasister, inte torra bakom öronen, fattade nog inte riktigt varför vår gamla samhällskunskapslärare var så exhalterad.
- Det här är det största som hänt i era liv. Ni är så otroligt lyckliga som får uppleva det här. Det är fantastiskt. Det här är starten på något stort...

Själva förstod vi inte vidden av det hela. Kort därefter störtade man presidenten i Rumänien, kriget i Jugoslavien satte fart på allvar, Sovjetunionen brakade samman, Tjeckoslovakien delades. Man må säga att det var några hektiska år.

Själv undrade jag lite hur det skulle bli. Jag var själv flitig resenär under hela 80- och delar av 90-talet i det forna östeuropa. Jag har släkt och vänner i forna Jugoslavien och har lärt känna kommunismen via dem. Det var alltid bättre i väst.
Många och långa samtal där de älskade att lyssna på hur bra vi hade det i Sverige och de älskade att berätta om hur dåligt allt var i Jugoslavien. Vi fick långa listor på saker vi skulle köpa med oss nästa gång vi kom och hälsade på. LP-skivor, smink, pennor, målarfärg, stereoapparater, båtmotorer, kläder, mat. Allt var bättre i väst.

Vår bil var varje år så fullastad att det är ett under att vi inte fastnade i tullen fler gånger än vi gjorde. Att packa bilen var ett spektakel. Det gällde att packa på ett sådan sätt så att normala semesterprylar låg överst. Badbollar, badmadrasser, resväskor och allt det andra, som var högvaluta, låg nedstuvat underst. Nervositeten som låg i luften när vi rullade mot gränsen sitter så starkt kvar att jag fortfarande tycker det är lite oroligt, även om man nu mer bara åker rakt igenom EU-ländernas nedsläckta och nedlagda gränsstationer. Tanken finns fortfarande där. Tänk om det ändå hoppar upp en liten ond österrikisk tulltjänsteman på gränsen mellan Tyskland och Österrike och kräver att få söka igenom bilen.

Man svarade på de obligatoriska frågorna, försökte se så oskyldig ut man bara kunde och pustade sen ut när man överlevt insmugglingen. Våra vänner och släktingar var sen eld och lågor över alla dessa fantastiska varor från Sverige. Mina vänner skrattade högt av lycka åt de senaste lp-skivorna och när vi sedan besökte varuhusen i staden intill så förvånade det mig att allt vi köpt med oss ner redan fanns (förutom möjligtvis en del varumärken på mat och smink) till halva priset dessutom. Det spelade ingen roll. För dem var det viktigare att det var från väst.

Varje år var det något nytt som var bristvara i butikerna. Ett år var det kaffe.
Kaffe var deras enda önskan och det året lastade vi bilen full med kaffe och passerade gränsen med samma osäkerhet. När vi kom fram upptäckte vi att varenda hörn av vårt hus var fyllt med kaffe. Varje skåp, varje låda, halva förrådet var fullt. Ändå grät de av tacksamhet när vi lastade ut våra kilon. Nästa dag strosade vi runt i stan. Plötsligt var det folktomt. Vi såg oss förvirrat omkring och min faster blev helt tokig.
- DÄR! skrek hon och pekade på en liten butik dit folk vallfärdade från alla håll. Kön in var minst en kilometer och såg närmare ut som en krigszon.
- De har fått kaffe! Vi måste rusa dit. Och så sprang hon med långa steg för att ställa sig i kö.
- Men vi har hela huset fullt med kaffe. Vi behöver inte mer, försökte vi invända men det spelade ingen roll. Finns det kaffe så köper vi man. Så är det bara.

Inflationen eskalerade och pengarnas värde sjönk så småningom så fort att de knappt var värda tredjedel över bara några timmar. Det spelade ingen roll vad man handlade bara man handlade något och människor kom hem med balar med mjöl, socker, en halv höna eller vad man nu fick tag på den dagen, den timman, den minuten. Man drack slivovic och talade tyst om regimen och kritik mot ledarna....

Stig Fredriksson arbetade som utrikesreporter i Moskva under 70-talet. Han berättar i sin bok Alexanders kurir om hur de istället för att tala satt och skrev på block till varandra eftersom lägenheten med största sannolikhet var avlyssnad av KGB. Han berättar också om hur han och några kollegor hjälptes åt att smuggla ut nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyns hela arkiv av texter, dokument och litterära anteckningar. Det skedde genom att varje person som besökte Solsjenitsyn stoppade på sig allt vad de kunde i fickor och under rockar och försökte sedan så oberört som möjligt spatsera därifrån, fullt medvetna om att KGB låg i buskarna och lurade. Snacka smuggling. Tulltjänstemän släng er i väggen! Här snackar vi hjältedåd.

Alexander Solsjenitsyn fick nobelpriset 1970 och ansågs av regimen vara Sovjetunionens fiende nummer ett. Han fick sålunda inte publicera några böcker, inte uttala sig och ständigt finna sig i att vara förföljd och övervakad av KGB. Med hjälp av Stig Fredriksson lyckades han ändå publicera böcker i väst och det slutade så småningom med att han blev landsförvisad. Allt det här skriver Stig Fredriksson om i boken Alexanders kurir - Ett journalistliv i skuggan av det kalla kriget.

Mer om Jugoslavien och kommunismen där kan man läsa i Slavenka Drakulic böcker Balkan Express, How we survived communism and even laughed och Cafe Europa.

Lästid

Jag läser alltid en stund innan jag somnar. Ibland blir det bara någon sida, ibland några kapitel. Efter några kvällar då jag i princip somnat redan innan jag lagt mig kände jag mig frusterad över att inte hinna med. Dessutom kom mitt stora bokpaket från AdLibris igår.

Måste läsa fortare. Måste hinna med fler.

I morse tog jag t-banan för första gången på evigheter enkom i syfte att läsa hela vägen till jobbet. I vanliga fall går jag i rask takt hela vägen men det kändes svårt att genomföra det med en bok i handen och riskera att stå på näsan i första korsning eller bli överkörd av någon mördarcyklist.

Med Alexanders kurir i ena handen och t-baneremsan i den andra såg jag fram emot ett härligt skönt säte och en lyxig lässtund på väg till jobbet.

Då hade jag glömt att det alltid är smockfullt på Stockholms lokaltrafik runt halv nio-snåret på morgonen. Jag hade glömt att man får slåss om sätena vid den tiden. Jag hade glömt hur det är att krampa sig fast vid en stolpe på t-banan och ha några papperssidor från en Metro som killar en i nacken och att man måste ducka varje gång tidningsläsaren vänder blad. Att själv läsa i det läget är förenat med livsfara eftersom att åka t-bana emellanåt känns som att åka radiobilar på Gröna Lund.

Jag lyckades sno åt mig ett säte vid Fridhemsplan. Trängde mig helt enkelt ner bredvid en tjej vars väskor tog upp halva mitt säte. Jag satte mig ytterst och försökte undvika att trassla in mina ben i de andra tre paren som trängdes vid samma fyrsäte. De andra läste DN, Svenskan och Stockholm News. Jag var glad att min bok var så liten.

Alexanders kurir handlar om journalisten Stig Fredrikssons liv som utrikeskorrespondent för TT i Moskva på 70-talet. Om arbetsvillkoren för de västerländska journalisterna var i det kommunistiska Ryssland, om hur de placerades i särskilda kvarter för västerlänningar och inte fick umgås obehindrat och obevakat med ryssar, inte handla i samma affärer och hur de ändå lyckades snika sig in, bli vänner med ryssarna och till och med agera hemlig kurir som jagades av KGB.

Fem minuter senare var det dags att hoppa av tåget och eftersom jag även glömt hur störd man blir av tågtantens uppropande av tågstationer, att man inte ska kliva snett så man trillar ner mellan tåget och plattformen och för att man måste flytta sig varje gång tåget stannar vid en station, hade jag hade hunnit läsa ungefär en halv sida...och jag kom plötsligt ihåg varför jag började gå till jobbet från början.

Jag kanske borde konvertera över till ljudböcker ändå. Då kan man även lyssna i bilen. Det tål att funderas på...

Topp tio - Chick lit!

Vad är chick lit då? Jag läser rätt mycket chick lit och Google förklarar det så här:

Chick lit" is a slightly uncomplimentary term used to denote popular fiction written for and marketed to young women, especially single young women in their 20s, working in the business world. It was spurred on (if not exactly created) in the mid-1990s by the appearance of Helen Fielding's Bridget Jones's Diary....Från Google.

Här är min tio-i-topp-lista:

1. Helen Fielding
I juni 1997 kom boken som vände upp och ner på den litteraturen om kvinnor som fanns. Bridget Jones gjorde sitt intåg i världen och satte normen för chick lit-genren.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Olivia Joules fria fantasier (Olivia Joules and The Overactive Imagination)
På spaning med Bridget Jones (Bridget Jones: The Edge Of Reason)
Bridget Jones dagbok (Bridget Jones's Diary)
Samvetets röst (Cause Celeb)

På engelska:
Bridget Jones's Guide to Life

2. Marian Keyes
Marian toppar listorna och säljer böcker som ingen annan. Alltid lika underfundigt och med en touch av Irland. Tyvärr håller hon inte måttet hela vägen. Hennes senaste böcker är inte lika starka som de tidigare. Dock är hennes tre första; Vattenmelonen, En oväntad semester och När Lucy Sullivan skulle gifta sig, bland de bästa i chick lit-genren.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Å andra sidan (The Other Side of the Story)
Under täcket (Under the Duvet)
Sista chansen (Last Chance Saloon)
Sushi för nybörjare (Sushi for Beginners)
Änglar (Angels)
När Lucy Sullivan skulle gifta sig (Lucy Sullivan Is Getting Married)
En oväntad semester (Rachel's Holiday)
Vattenmelonen (Watermelon)

3. Jane Green
Jane Green skickade sitt första manus (Ärligt talat) till fjorton förlag. Nio tackade ja och slutsumman för första boken slutade på ett sexsiffrigt belopp. Det har defenitivt gjort henne till en av de starkaste på chick lit-himlen. Jemima J (Min smala lycka) är dessutom en av de roligaste böcker jag har läst.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Den andra kvinnan
Trollbunden (To have and to hold)
I valet och kvalet (Mr Maybe)
Mellan raderna (Bookends)
Babyfeber (Babyville)
Min smala lycka (Jemima J)
Ärligt talat (Straight talking)

4. Sophie Kinsella
Kinsella började sin karriär som ekonomireporter. Det ryktas att hon privat är oerhört försiktig med sina pengar, näst intill snål och därför är det intressant att hennes alter ego Becky Bloomwood lever dubbelliv i Shopoholic-serien. Becky jobbar just som ekonomireporter men lever dubbelliv...hon kan inte sluta bränna pengar på shopping. Tyvärr finns bara en bok översatt till svenska.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
En köpgalen kvinnas hemliga liv (Confessions of a shopaholic)

På engelska:
The undomestic goddess
Can you keep a secret?
Shopaholic & sister
Shopaholic ties the knot
Shopaholic takes Manhattan

5. Jane Moore
Blanda inte ihop Green och Moore. Det har jag gjort allt för många gånger. Vem var det nu som skrev vad? Jane Moore är kolumnist på The Sun och blir bara starkare och starkare som författare.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Fyra i leken (Fourplay)
Mina Ex (Ex-files)
kärlek@första.träffen (Dot.homme)

6. Wendy Holden
Tyvärr finns ingenting översatt av Wendy Holden som är ytterligare en i raden av före detta journalister som börjat skriva böcker. Jag antar att svenska förlag slåss om att få ge ut hennes böcker i Sverige.
Läs mer.

På engelska:
Simply Divine
Bad Heir Day
Fame Fatale
Pastures Nouveaux
Azur Like it
The Wives of Bath

7. Adele Parks
Adeles debut Playing away toppade listan över bästa debut hela år 2000 och det verkar bara bli bättre och bättre.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Byt liv med mig (The other woman's shoes)
Livet väntar (Larger than life)
Game over (Game over)

På engelska:
Husbands
Still thinking of you
Playing away

8. Jennifer Weiner
Amerikansk f.d kolumnist (heard it before?) skriver fyndiga böcker. Jennifer är också en hängiven bloggare.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Sängkamrater (Good in bed)
I hennes skor (In her shoes)

På engelska:
Little earthquakes
Goodnight Nobody

9. Amy Jenkins
När inte Amy skriver böcker gör hon tv-serier eller film i England.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Honeymoon
Funny Valentine

10. Lisa Jewel
Lisa började skriva på en ganska blöt tjejresa till Malta. När hon kom hem skickade hon sina tre kapitel till tio förlag och glömde bort det...Hon har kallats drottningen av chick lit. Tyvärr tycker jag inte att hennes böcker håller måttet för den titeln.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Stjärna för en natt (One-hit wonder)
Typ trettio (Thirtynothing)
Ralphs party (Ralphs party)

På engelska:
A friend of the family
Vince & Joy


Bubblare:

Laura Weisberger
Laura har bara hunnit med att skriva en bok - men vilken bok! Jag hoppas på mycket mer av den här tjejen.
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Djävulen bär prada



Svensk chicklit

Kajsa Ingemarsson
Det finns många som försökt sig på att skriva chick lit på svenska men jag tycker Kajsa är den enda som lyckats riktigt bra. Alla hennes tre utkomna böcker är riktigt läsvärda och snart kommer den fjärde...
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Små citroner gula
Inte enklare än så
På det fjärde ska det ske
Den ryske vännen



Lad lit
Det finns faktiskt ett gäng killar som befinner sig i broder-genrén Lad lit. Här är några nämnvärda:

John O´Farrell
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Kan innehålla nötter
Här är ditt liv (This is Your Life)
Global Village Idiot

Mil Millington
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Saker min flickvän och jag grälar om (Things My Girlfriend and I Have Argued About)
Känslornas kemi (Certain chemistry)

Nick Hornby
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Fallhöjd
31 låtar
En god människa
Samtal med en ängel
Om en pojke
En god människa
Om en pojke
Fever Pitch
High fidelity

Ben Elton
Läs mer.

Utgivna på svenska:
Dödskänd (Dead Famous)
Fruktlösa försök (Inconceivable)

På engelska:
High Society
Stark
Gridlock
Very live
Blast from the Past
This other eden
Popcorn
Past Mortem

Det här med namn...

Jag är glad att jag inte heter som debutanten Zbigniew Kuklarz. Mina två knasiga efternamn räcker gott och väl. Ingen vet vad jag heter. Ingen kan stava till dem. Jag får bokstavera dem varje gång och dessutom betyder det ena något snuskigt för en stor del av jordens befolkning men tack och lov inte där jag bor.

Jag heter allt som oftast Jankow men också Pankow, Lankov, Yankov och Djankow har förekommit. Det andra blir Pischa eller Picka. Korrekt ska vara Jankov Picha och det uttalas precis som det låter. Dvs Jann-kåv Picha (Cha ska uttalas som cha i Chalotte inte som tje-ljudet i Kina).

Zbigniew Kuklarz vet såklart vad jag talar om. Han har precis kommit med sin bok Hjälp jag heter Zbigniew som handlar om precis det här och om hur det är att växa upp som andra generationens invandrare med hemspråksundervisning och allt annat det innebär. Boken kostar 122 pix på AdLibris. Vill ha!

- Köp den på AdLibris

- Läs om den hos Albert Bonniers

Harry Potter

115 000 svenskar har redan köpt Harry Potter and the half-blood prince. På engelska. Den har både blivit den mest sålda engelska boken och en av den mest sålda böckerna i Sverige överhuvudtaget i år. Den svenska översättningen kommer i november.

Själv väntar jag tills Bloomsburys färgglada paperbackgåva på engelska kommer. Kanske någongång nästa sommar/höst skulle jag gissa. Jag började läsa tre av dem i den våren 2002 och för att det ska se bra ut i bokhyllan så är det bara att vänta.... Det finns även en annan paperback-utgåva som inte har samma färgglada omslag, utan är mörkare, mystiskare och egentligen snyggare. Har för mig att tanken var att den skulle appellera mer till vuxna.

Steve Martin - Shop Girl

Jag diggar Steve Martin! L.A Story är en av mina absoluta favoritfilmer. Därför var det extra kul när Shop girl damp ner som förhandsexemplar i brevlådan för några månader sen. Man är väl gift med en man med kontakter! :-)

Det blev inte av att jag läste den förräns nu på semestern och tyvärr uppfyllde den inte riktigt mina förväntningar. Lite för långsam. Lite för tråkig. Lite för stillsam. Lite för tillrättalagd. Lite för sorgsen.

Det var ju solklart att den äldre miljonären var Steve Martins alter ego.
Jag hoppas filmen blir bättre. Jag förväntar mig intelligent komedi.

Grattis Kerstin Thorvall 80 år!

Idag fyller Kerstin Thorvall 80 år.

Jag såg henne på en seminarium för några år sen och hon verkade inte en dag över fyrtio. Jag är en grön bänk i Paris heter hennes nya diktsamling. Jag har försökt läsa en del romaner av henne men ingenting har riktigt fastnat hos mig. Lite märkligt då jag verkligen uppskattade henne när jag såg henne live.

Nästan som en Harlequin...

Jag läser en jättebra bok just nu som jag inte kan komma ihåg vad den heter eller vad författarinnan heter. För det måste ju vara en tjej som har skrivit den. När den ska beskrivas låter det som man beskriver en Harlequinroman.

Den handlar om Sally som kastar sig in i ett förhållande, överger sin kringflackande tillvaro som frilansjournalist på spännande krigsuppdrag för att gifta sig med "den spännande och sexiga journalisten" och flytta in i en villa i London. Dessutom blir hon på smällen och får en unge vilket resulterar i en förlossningspsykos som heter duga. Hennes depression är otroligt väl beskriven och dessutom humoristisk. Sättet som problemen med ammning och mjölkstockning beskrivs, får det att göra ont i vilken människa med tuttar som helst och den ångest som hon som mor får över att inte älska sitt barn och samtidigt försöka upprätta en fasad för att ungen inte ska tas ifrån henne är lysande.

Sökte lite på nätet efter fakta om författarinnan och upptäcker till min förvåning (och kanske förtjusning) att det är en man som skrivit. Boken heter Ett alldeles särskilt förhållande och författaren heter Douglas Kennedy. Häftigt! Det ger boken en extra dimension. Från att ha varit väldigt bra, blev den plötsligt ännu bättre och på AdLibris fanns det två böcker till av honom som var översatta till svenska. De slank ner i kundvagnen också så nu är vi några hyllcentimeter och kronor fattigare igen!

För mycket böcker?

Jag är helt hopplös. Jag kan inte sluta beställa böcker. Nu blev det ungefär två decimeter, sju stycken närmare bestämt och vi som inte har en millimeter över i bokhyllan. Sen kom min kära make kom hem med en och en halv decimeter LP och CD-skivor och vi garvade glatt åt hur jäkla hopplösa vi är. Det finns inte mer plats. Det har varit proppfullt i ett par månader men vi kanske löser det som vi gjorde sist. Vräker ner några hyllmeter i en låda och pressar in i den proppfulla källaren. Vi behöver verkligen en större lägenhet. Helst ett hus. Helst i förrgår.

Vad köpte jag då? Jo, tre av Leena Lethonen, tre stycken av Alexander McCall Smith och Camilla Läckbergs senaste.

Levnadsregler!

1. Drabbas aldrig av panik. Stanna upp, andas djupt, tänk!

2. Ingen tänker på dig. Alla tänker på sig själva, precis som du gör.

3. Ändra aldrig frisyr eller hårfärg före ett viktigt möte.

4. Ingenting är vare sig så dåligt eller så bra som det verkar.

5. Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig = du ska inte döda.

6. Det är bättre att köpa en enda dyr sak som du verkligen tycker om än flera billiga som du gillar lite grann.

7. Nästan ingenting spelar någon roll. Om du blir upprörd ska du fråga dig själv: ”Spelar det här någon roll?”

8. Nyckeln till framgång är att kunna komma igen efter motgångar.

9. Var ärlig och snäll.

10. Köp bara kläder som du vill dansa i.

Ur Olivia Joules fria fantasier av Helen Fielding