Bokbytarkväll och tantsnusk

Jag var på bokbytarkväll igår. Man samlar ett gäng goda vänner, tar med sig sina gamla böcker som 1) man vet att man aldrig kommer läsa igen, 2) inte längre får plats i bokhyllan och så byter man med varandra.

Egentligen är det bara en finare ursäkt för att en vanlig vardagkväll få käka god mat, skvallra och dricka vin. Marockanska köttbullar, hummus och sallad med avokado, bladspenat och chevréost blev det igår. Hur gott som helst.

På bokbytarkvällarna brukar två sorters böcker förekomma flitigt. Det ena är pocketdeckare vilket det brukar vara hård åtgång på. Ibland får man till och med slåss om dem trots att de oftast är i taskigt skick. Vällästa, tummade, vikta hörn, kanske till med lite buckliga eftersom man läst och tappat dem i badkaret typ.

Den andra, inte lika eftertraktade genrén är tantsnuskböckerna. De är alltid inbundna och har en överspacklad tjej i 80-tals frisyr och stora axelvaddar på framsidan samt en totalt intetsägande titel; Leka med elden, Hårt spel, Ödets vägar, Allt att vinna, Sommarens röster.

Oftast ryker de här böckerna men en lång härva av ursäkter...
- Den här blir bra på semestern...
- Jag hinner inte aldrig läsa nu när jag är småbarnsförälder så den här boken blir bra...
- Den här kanske jag kan ta med när vi ska åka bort i helgen så kan jag slänga den sen...vill ju bara ha något att läsa...

Den som släpat med sig böckerna har också långa förklaringar till varför de överhuvudtaget har stått i personens bokhylla.
- Jag var med i en bokklubb...
- Ja, jag har ju inte läst dem sen jag var 18...
- Jag köpte den till nån semester nångång...

Just nu har jag säkert 15 böcker på kö som pockar på min läslust samt en överfull bokhylla, så jag höll fingrarna i styr och plockade bara med mig Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross igår, men visst har det hänt vid tidigare bokbytarkvällar att jag smusslat på mig en och annan Nora Jones eller Rosamund Pilcher med en lam ursäkt.

Nora Jones skriver sexiga böcker om vackra kvinnor i USA, Rosamund Pilcher om detsamma fast i södra England. De är underhållning för stunden. Helt okej tidsfördriv men min stora absoluta favorit i genrén är Virginia Andrews. Hon blandar flärd och erotik med galenhet och pyskologisk terror.

Virginia Andrews skrev den helt otroligt vansinniga berättelsen om de fyra syskonen Chris, Cathy, Carrie, and Cory som blev instängda på vinden av sin galna farmor. Den har allt. Det är ett familjedrama med incestuösa tendenser. Alla övernaturligt vackra och flärdfylla. Starka kontraster mellan rikedom och fattigdom, psykologi, galenhet, sadism, kärlek, erotik...you name it.

Virginia hann med att skriva sex böcker själv. Hon dog 1986 men böcker i hennes namn ges ut i stadig takt. Hennes familj har rotat i hennes litterära arkiv och fortsätter att ge ut hennes idéer och utkast med en köpt skribent som inte alls har samma driv och flyt som Virginia Andrews hade. De har bara skapat en mångmiljonbusiness. Bara i Sverige har de sålts över en och en halv miljon böcker (visst är det konstigt eftersom alla påstår att de inte läser såna böcker?)

Böckerna om de fyra syskonen börjar med Vindsträdgården, fortsätter med Blomblad för vinden, Törnbädden och Lustgården. Jag läste dem för ungefär 15 år sedan.