Kawaii

Marita Lindqvist måste vara queen of samlande i Sverige. Hon samlar på kawaii-prylar från Japan, mest pojkbandsprylar. Jag såg ett tv-inslag för ett tag sen om just Marita och hennes hem var något extra. Allt gick i rosa och i princip alla möbler och prylar hade någonting med tolvåriga japanska pojkar på. Kaffebryggare. Väckarklocka. Brödrost. Toalettborste. Sängkläder. Allt med japanska babyface-pojkar.

Om en man, trettioplus, hade ett hem fullt med saker med tolvåriga småflickor på skulle det inte kännas lite skumt?

I Japan revolterar man genom att klä sig som småflickor i skoluniform med chockrosa benvärmare och gilla tolvåringar som spelar i band. Och inte bara tonåringar, även vuxna kvinnor över 30 klär sig i skoluniform med tofsar i håret och köper senaste kawaii- och Hello Kitty-prylarna. Det är ett sätt att revoltera mot vuxenvärlden.

Kawaii betyder ungefär gulligt, sött, könlöst, hjälplöst. Kawaii heter också boken som Marita har skrivit om sitt samlande och om pojkbandskulturen i Japan. Den är ganska rolig och ganska sjuk. Läs den. Japan verkar vara ett riktigt märkligt land.