onsdag, augusti 31, 2005

Om hon ändå hade haft någonting att säga

Det tar ungefär en timma och en kvart att läsa Carolina Gynnings bok Ego Girl. Texten i boken har fontsize 14 och dubbla radavstånd. Vid varje kapitelbyte är det stora insprängda citat. Kapitlen börjar med försättsblad och stora rubriker. Allt för att försöka sprida ut den tunna och korta texten så mycket som möjligt så det ska se ut som en bok.

Om hon ändå hade haft någonting att säga!

Jag har svårt att bli engagerad och berörd av hennes modelliv i Milano, Aten, Tyskland, Paris och London. Knark, killar, knulla, yta. Hon berättar ingenting om sig själv. Bara staplar alla galna saker hon gjort och varit med om. Hon lär sig ingenting på vägen utan går på samma nitar om och om igen. Hon är streetsmart men har inget att säga. Jag tvivlar på att det finns något annat skäl till denna bok än pengar. Varför har människan gett sig på att skriva en självbiografi?

Om jag ska säga något positivt om boken så är det bra att alla tjejer där ute som har Carolina Gynning som förebild får läsa om hur det går till i modellvärlden, fast det kunde de kanske fått reda på i andra böcker.

3 Comments:

Blogger hanna said...

Tack. Hade det på känn. Men man måste ju läsa den!

5:46 em  
Blogger emla said...

har läst den och håller med. En blek berättelse utan djup. Man kommer aldrig "under huden" på henne, vilket man ju vill i en biografi. Vad är annars poängen?

12:32 em  
Anonymous Lisa said...

Landade i ett riktigt gammalt inlägg hos dig och måste säga ett par ord då jag nyss, sent omsider, läste Ego girl. Håller med om varenda ord här, och jag undrar... var det lite väl tidigt att skriva boken? Jag gillar Carolina, och det hade ju kunnat bli så bra! Tänk om de bara hade väntat lite. Men Big brother-yra är alltid Big brother-yra förstås...

4:25 em  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se Litteratur Bloggrank.se Blogglista.se Reggad på Commo.se

Litteratur Blogg Topplista Blogvertiser