Jag älskar min mobiltelefon

Min mobiltelefon är stor, klumpig men praktisk. Jag valde den för den var stöttålig (jag tappar den ofta i golvet), för den tål smuts och väta (hästtjej). Ibland blir jag dock lite trött på den. Knapparna är tröga eftersom den har ett tjockt plasthölje runt sig och den är lite seg, har ingen kamera eller flashiga funktioner. Den är rätt tråkig men praktisk. Men efter denna helg älskar jag min mobil.

Helgen har tillbringats med glada vänner, god mat, nykokta kräftor och många snapsvisor, glatt skrålande, mitt i skogen, inga grannar. Enda kruxet var att det varken fanns el eller vatten. Ingen el = ingen läsning efter klockan 21.30 då det var becksvart både ute och inne. Stearinljus funkar inget vidare när man är helt beroende av att läsa en stund innan man somnar.

Det var då jag kom på att det fanns ficklampa på mobilen. En helt fenomenal ficklampa som spöade alla gamla glappiga åbäken som vi hade till hands. Jag lade mobilen på kudden och hade en läslampa som nästan spöar den jag har hemma. Perfekt.

Mobilen jag talar om är en Nokia 5100! Den räddade helgen och jag är nu halvvägs igenom Stenhuggaren.