Sylvia Plath

Vi såg Sylvia igår. Jag gillade den skarpt. Inte så konstigt då jag brukar gilla dokumentära filmer om icke-fiktiva konstnärer. Amadeus, Frida, Carrington, Ray, Timmarna och Shadowlands är filmer jag älskar så det vore väl konstigt om jag inte skulle gilla filmen om Sylvia Plath.

Min erfarenhet av poesi sträcker sig inte så långt. Jag kan läsa på blankvers och hexameter på grund av alla dessa Euripides, Sofokles och Shakespear-pjäser vi läste på teaterlinjen. Jag har sett Bruno K Öijer läsa dikter live ackompanjerat av Fläskkvartetten på Hultsfredsfestivalen och när jag var runt tjugo så ramade jag in en dikt av Joen Gustafsson och hängde på väggen över min säng. Hur den gick minns jag inte, bara att jag gillade den.

Jag blev ändå mer nyfiken på Sylvia Plath efter filmen igår men känner mig väl inte sådär väldigt sugen på att börja läsa poesi om kvällarna. Jag sätter upp hennes roman Glaskupan på önskelistan istället. Den ska visst vara självbiografisk.

Linda Skugge håller också på att skriva en roman om Sylvia.
Sylvia är intressant för hon är en av de där kvinnorna som fick hålla sin kreativitet och konstnärsskap tillbaka på grund av sin man, poeten Ted Hughes. Hon skötte hem, hushåll, renskrev hans dikter, skickade till förlag, organiserade. När hon på planerade, strukturerade tillfällen fick sätta sig och skriva drabbades hon av skrivkramp. Vem hade inte gjort det? Filmen handlar om två konstnärer som inte får plats i en och samma relation. När den enes kreativitet flödar måste den andra stå tillbaka vilket tillslut tog livet av henne.

Läs mer här:
Elins Ark - Glaskupan av Sylvia Plath
Om Sylvia Plath av Jenny