När man inte gillar karaktärerna i boken man läser

Jag la Jane Moore åt sidan lite och började på Carolina Gynnings Ego Girl. Har bara läst 30 sidor men har drabbats av det där jobbiga fenomenet när man inte gillar karaktären i boken. I biografier borde det ju finnas alla möjligheter att göra det. Jag vill göra det.

Det var likadant när jag läste Ulla Jones biografi Red Carpet Blues. Hon var fotomodell och gifte och fick barn med Quincy Jones och skrev en biografi om det hela och maken till mer korkad människa får man leta efter. När det var meningen att man skulle tycka synd om henne så satt jag och retade mig till vansinne och tyckte hon fick skylla sig själv. Hon var bortskämd, krävande och jobbig.

Samma sak med geishan som skulle skriva den sanna boken om sig själv. Först kom En geishas memoarer skriven av Arthur Golden som handlade om geishan Minekos liv. Den var bra tills hon själv fick för sig att hon skulle skriva den sanna berättelsen om sitt liv eftersom hon tyckte Goldens bok var förskönad. Mineko Iwasaki skrev då Den sanna historien och framställer sig själv som en idiot. Bortskämd, uppblåst, snobbig, på gränsen till hybris! Där gjorde hon sig själv en otjänst och jag avskydde henne rakt igenom hela boken.

Jag gillade Carolina Gynning innan jag började läsa boken. Jag såg inte den omgången av Big Brother som hon var med i, men hon verkade inte vara den här blåsta blondinen som hon skulle framställa. Hon verkade vara smart, engagerad och rätt vettig. Nu vet i fan. Men jag ska väl läsa ut boken innan jag dömer henne helt men hittills verkar hon som en rätt jobbig typ.