Sparkle Hayter bloggar

Idag upptäckte jag att en av mina favoritförfattare, Sparkle Hayter, bloggar sen flera år tillbaka. Sparkle har skrivit de underbara böckerna om Robin Hudson som jag skrivit om förrut.

Robin jobbar som tv-journalist på ett program som kan liknas vid TV3:s Insider. Hon har en helt galen chef och tvingas hela tiden in i omöjliga uppdrag och ska lösa fall på de mest kontroversiella sätt som dolda kameror och wallraffning. De är superbra och jätteroliga och inte alls några tråkiga mossiga deckare utan man garvar hela tiden.

Det finns fem böcker skrivna och tre är översatta till svenska. Det är bland annat de här böckerna jag försöker ha som inspiration till mitt nano-projekt.

Bloggen heter Moons of Saturn och men Sparkle är även en flitig fotobloggare på Flickr.

Julklappstips II: T-shirtar med tryck

Både Linda K och Mel B tipsar om coola t-shirtar med bibliotekarieinspirerade tryck. Jag sökte på "books" och hittade massa mer.

Kolla in den här söta Jane Austen-t-shirten eller den coola Shakespear-hoodien med citatet: "Lord, what fools these mortals be".

Julklappstips: Parfym för boknörden?

In the Library är en ny parfym från Christopher Brosius I Hate Perfume. Hur den doftar? Ingen aning, men jag funderar på att önska mig i julklapp bara för att. Tyvärr skeppar dom bara till USA och Kanada men känner ni någon där är det ju bara att slå till. Doften beskrivs dock så här: Russian & Moroccan leather bindings, worn cloth and a hint of wood polish.

Förutom In the Library finns det häftiga dofter som heter så fantasifullt som Gathering apples, Just Breathe, To see a Flower, Winter 1972.

Självklart finns det också blogg kopplat till sajten.

Hur går det med boken?

Annika frågade snällt: Törs man fråga hur det går med boken...?

Ja, det får man absolut fråga! Det går inget vidare.

Jag skriver däremot för fullt på andra saker. Slutspurten på researchkursen närmar sig. Jag har skrivit ett kriminaljournalistikreportage på 6000 tecken och håller för fullt på med mitt slutarbete som ska innehålla 10 000 tecken och som handlar om modebloggar. För att gardera skriver jag även på ett parallellt slutarbete om Bokrondellen som jag tänker lämna in istället om det visar sig att modebloggarna inte håller eller blir så bra som jag tänkt mig.

Någon bok finns inte tid att skriva just nu, men planen är att gå med i Janowrimo efter nyåret och kanske få till ett avslut då. Vi får se.

Borat

Vi såg Borat igår. Filmens långa titel är Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan. Det är en fejkdokumentär som handlar om Borat som åker till USA för att göra en dokumentär om amerika och amerikaner för sitt eget land Kazakhstan. Så långt allt roligt.

Borat går över alla gränser för vad som är roligt och kul. Han är så inpolitiskt korrekt man kan bli och fullkomligt skövlar allt där han drar fram. Meningen är att man ska skratta åt det hela men jag sätter skrattet i halsen hela tiden. Dels för att jag inte är så mycket för slapstickhumor och dels för att jag inte garvar åt alla stackars chockade, galna, inskränkta och knäppa amerikaner.Och för att vissa av dem är så inskränkta och galna att man blir rädd.

Det är väl det som är hela poängen med filmen. Visa på vilket galet folk amerikanerna är i USA. Fast det har ju andra gjort så mycket bättre. Michael Moore till exempel.

Jag störde mig oerhört på att de inte för en gångs skull bestämde huruvida de skulle jobba med ett formspråk som dokumentär, eller om det var ett långfilmsspråk. I en fejkad dokumentär kan man helt plötsligt inte visa scener från flera olika kameravinklar och perfekt ljussättning på ställen där det inte finns. Sånt stör mitt öga.

Jag störde mig också på att man snott och besudlat musiken från Zigernarnas tid på flera ställen. Goran Bregovic musik är så strakt förknippad med helt andra saker för mig att jag blev skitstörd. Musiken överlag i filmen var däremot skitbra tyckte jag!

Visst, jag garvade en del, men så jäkla roligt som alla säger tyckte inte jag att den var. Trots allt tror jag att Borat är en bra och viktig film på många sätt. Budskap genom chock!

Hur skriver du egentligen?

Testa dig själv hur snabb du är på att skriva på Typingtest.com. Själv har jag alltid varit snabb. Kanske tack vare en kurs i tangentbordsteknik på Komvux på det glada nittiotalet. Men jag undrar om man inte skulle få bättre resultat om man fick skriva något som inte var på gammelsvenska eller utrikiska, där man stavade bedrövligt bedrövligt och inte bedröfligt och vilken vilken och inte hvilken.

PROVRESULTAT

Här är resultatet av ditt skrivprov:

Provets namn: Röda rummet
Datum: 2006-11-24 16:17
Provtid: 02:00
Bruttohastighet: 407 tecken/min
Felslag: 7 felstavade ord
Noggrannhet: 95%
NETTOHASTIGHET: 390 tecken/min

Hur snabb är du?

Årets julklapp?

Personlig almanacka?

Superfiffig personlig almanacka som man kan designa lite hur som och som man vill. Lägg fält för dagens träning, veckans idé, att göra-listor med mera.

Superfiffigt. Kostar bara 275:-

Robert Altman

Robert Altman har gått bort. Jag har gett femmor till två av hans filmer på Filmtipset. Både Short Cuts och Gosford Park är två av mina favoritfilmer. Även Pret-a-porter fick bra betyg av mig. Tråkigt. Turligt nog fick han sin Lifetime Achievement Oscar nu senast.

Appropå film. Nu när jag var sjuk såg jag Den vita massajen på film. Eller Die weisse Massai som originalets titel är. Den är nämligen på tyska. Filmen är inte ett dugg trogen boken faktiskt utan mest en romantisk ljuv saga. I boken blir man ju helt förvirrad av Corinne och tycker mest hon är en galen kvinna men i filmen framställs hon som ljuv och romantisk och Lketinga som världens bästa älskare. Not good at all. Ni behöver inte se filmen. Läs inte boken heller. Jag förstår inte själv varför jag envisas med att läsa och se allt hela tiden.

Piratsignering på NK

Appropå Piratförlaget har de stor signeringsfest på NK den 25e november. Ett tillfälle att fixa bra julklappar kanske. Här är schemat:

12.00 Jan Guillou
12.30 Liza Marklund
12.45 Sara Kadefors
13.00 Mark Levengood
13.30 Katerina Janouch
13.45 Martina Haag
14.00 Jan Guillou
14.30 Liza Marklund
14.45 Anders Roslund & Börge Hellström
15.00 Stina Lundberg Dabrowski
15.15 David Lagercrantz
15.30 Mark Levengood

En man med litet ansikte

Ja! Min favorit Helene Tursten är på gång igen. Sjunde boken om Irene Huss kommer 28 mars nästa år. En man med litet ansikte heter den och Helene Tursten byter i och med den förlag till Piratförlaget.

Sex filmer ska det även bli om Irene och hennes kollegor. Irene själv kommer att spelas av Angela Kovacs och första filmen Tauterad Torso har premiär hösten 2007.

9 frågor från Bokhora

Johanna på Bokhora uppmanar alla boknördar att svara på följande frågor...

1. Vilka är de senaste tre böcker du läst ut?

Röda vita rosen av Mariette Glodeck, Smultron och svek: familjen kring La Stella av Eva Swedenmark och Annica Wennström och Den sjätte natten av Annika Bryn

2. Vilken bok var den allra första du läste?

Det kan jag inte minnas, men jag har ett tidigt minne från sjuårsåldern då jag gav mig på Lotta-böckerna för första gången och inte fattade något alls. Tyckte det var jättetråkigt. Några år senare försökte jag igen och då gick det bättre.

3. Har du en favoritbok som av någon anledning har betytt extra mycket för dig?

Massor! Jag kan omöjligt välja en. Med Medea, flera av Jonas Gardell, Unga kvinnor, Brick Lane, Allen Carrs Äntligen icke-rökare med flera, med flera.

4. Vilken är din favoritgenre?

Jag är en sucker för chic lit, tyvärr produceras det såna enorma mängder skit i den genrén så man får plöja en del uselt i jakten på det bra och så gillar jag deckare med kvinnor i huvudrollerna. Det är ju ingen hemlighet.

5. När är din favoritlästid? (ex. morgon, middag, på tåget osv)

På kvällen innan jag ska sova eller när man vaknar mitt i natten och inte kan sova. Och på semestern.

6. Har du någon favoritförfattare?

Åsa Nilsonne, Marian Keyes, Jonas Gardell, Stieg Larsson, Douglas Kennedy, Sparkle Hayter, Leena Lehtolainen m fl.

7. Vad läser du just nu?

Åsa Nilsonne - Ett liv att dö för.

8. Har du någon bok du längtar efter att läsa?

Ja. Jag längtar efter att känna att jag har tid och ork att ge mig på tegelstenarna Kungamordet av Hanne Vibeke Holst och Jung Chang och John Hallidays Mao: Den sanna historien. Kanske i jul.

9. Varför läser du böcker?

För att berika mig själv och mitt liv. Njuta, koppla av, lära mig saker, underhållas med mera med mera.

Röda vita rosen

Jäklar vilken debut hon fått till, Mariette Glodeck med sin Röda vita rosen. Helt felaktigt utgick jag från att det var en deckare. Har den presenterats som det någonstans?

Boken handlar om åtta ungdomar som ska fira midsommar tillsammans. Tillsammans har de också ett tonårsförflutet. Någonstans mellan högstadiet och de unga vuxna, där delar de kärlek, sorg, svek och vänskap. Allt som verkar så gemytligt och härligt till en början, som i en Pripps Blå-reklam, visar sig i Mariettes tillbakablickar vara iskallt, ångestladdat och hårt. Även ganska elakt.

Träffsäkert är det! Mariette lyckas beskriva åren mellan 18 och 25 otroligt detaljerat och pikant. Alla karaktärer kryper ur boken och blir otroligt levande. De fastnar i det undermedvetna och hela helgen har jag gått omkring och tänkt på boken och karaktärerna och vad som hände sen. Bra!

Vilken film det skulle bli av den här. En PS Sista sommaren för oss som var runt 20-25 på det tidiga 90-talet.

Smultron och svek

Det är något väldigt bekant över Smultron och svek. Jag kan först inte sätta fingret på det. Läser sida upp och sida ner och känner mig hemma. Som om jag känner människorna redan och miljöerna - fast jag vet att jag inte läst om familjen kring La Stella förrut.

La Stella är en italiensk restaurang som drivs av Mario. Mario är den älskade svärsonen och gift med Liselotte. De har två barn. Till en början ser familjen med syskon, svärföräldrar och väninnan Susanne, ut som vilken glad och lycklig familj som helst, men när man skrapat lite på ytan framkommer det ena skelettet i garderoben efter det andra.

Som huvudperson står Liselotte mitt i smeten. Hon gör en helomvändning från sitt så präktiga jag. Snor sparkassan och drar till Frankrike...

Författarna bakom Smultron och Svek är två av tjejerna i trion bakom Emma Vall som skrivit deckarna om Amanda Rönn och om Svala. Inte konstigt att jag kände igen tonen och språket.

Boken är trevlig och underhållande men lite väl präktig och övertydlig emellanåt. Det är något i språket som gör att de skriver läsaren på näsan hela tiden. Man behöver inte tänka så mycket själv.

Mat är också en central punkt i den här boken. I varje kapitel äts det och varje kapitel avslutas med ett eller flera recept. Om man är ambitiös kan man alltså äta sig igenom den här boken eller sortera in den bland kokböckerna när den är färdigläst. Ett grepp som jag inte vet om jag tycker är fånigt eller egentligen rätt kul.

Tyvärr så har din hemsida inte uppnått de krav som ställs...

Haha! Jag såg ett erbjudade om att få tjäna pengar på min hemsida och tänkte kolla vad det var och ansökte hos www.double.se. Någon vecka senare fick jag följande svar:

Här är några punkter du bör tänka på innan du ansöker som affiliate hos oss:

1. Det ska vara Din hemsida du angett.
2. Du måste ange alla dina kontaktuppgifter korrekt.
3. Du bör försöka undvika gratis webhosting och gratis domäner.
4. Du får inte ha mer än två popups på din förstasida.
5. Din hemsida får inte innehålla erotiskt eller olagligt material.
6. Din hemsida måste vara på svenska.
7. Du måste ha en aktiv/fungerande hemsida.

Ytterligare exempel på hemsidor som löper stor risk att inte bli godkända är hemsidor som bara innehåller en presentation av dig själv eller hemsidor som byggts av nybörjare.

När du har korrigerat följande punkter är du välkommen att ansöka igen.
Mvh, Double Affiliate Team

Jag undrar vad det var de hakade upp sig på? Det enda jag kommer på är att de tycker sidan är så nybörjarmässig! I better shape up? :-)

Kom inte hit!

"Först tror man att man ska dö, sedan önskar man att man ska dö. Sedan blir man frisk"

Så beskriver en epidiomolog vid Smittskyddsintitutet vinterkräksjukan och tre dygn senare är jag är beredd att hålla med.

Svensk Bokhandel goes RSS

Nu kan man prenumerera på Svensk Bokhandels nyheter och recensioner. Tre RSS-feedar har de slängt upp precis. In med dom i RSS-läsaren bara. Toppenbra!

Så här:
www.svb.se/nyheter.rss
www.svb.se/recensioner.rss
www.svb.se/andras_nyheter.rss

Officiella hattbloggardagen

Oj då. Jag hade missat att det var officiella hattbloggardagen idag.

Swingtronica, tölt och filmmaraton

Nu blir det lite off-topic i bloggen men jag måste bara recensera den här helgen. Jag må vara den sista som upptäcker Koop, men fan vad dom är bra. Svalt, jazzigt, coolt. Jag vill klä mig i 20-talsklänningen, dra på mig pumpsen, hatten med flor, röka ciggaretter ur meterlånga cigarettmunstycken och dansa swing hela natten.

Helgen blev bra mycket lugnare än så. Först töltade jag två timmar på islandshäst på lördagsförmiddagen (rekommenderad glädjekick) och sen hade vi hade filmmaraton resten av helgen. Här följer några recensioner:

Pingvinresan
Otroligt vacker film om kejsarpingvinerna på antarktis mödosamma kamp för att para sig och få en avkomma. Riktigt hjärtskärande. Den fick en oscar.

Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest
Gäsp. Jag gillar Johnny Depp men piratfilmerna är så tråkiga att man somnar. Not for me.

Bandidas
Min favoritskådis Salma Hayek i corny westerndrama tillsammans med Penelope Cruz. Mycket hästar, korsetter, plymer och girlpower. Ja! Jag gillar skarpt.

Miami Vice
Sonny Crocket och Ricardo Tubbs i modern tappning men mer fokus på kärlekshistoria än att fånga knarklangare. Och vart tog krokodilen Elvis vägen? Colin Farrel är dessutom en riktigt usel skådespelare. Varför har man dessutom gjort svala och smarta Sonny och coola och sluga Ricardo till några uppumpade bodybuilders utan hjärna? Nä, ge hit 80-tals serien nu.

The Dying Gaul
Otroligt skumt triangeldrama med läskiga människor. Jag vet inte om filmen var genialisk eller otroligt överspelad. Ojämt skådespeleri. Bra story. Eller? Jag vet faktiskt inte vad jag tycker.

Manifestet

Hatten av för Marcus Birro och hans manifest.

"Sverige är på väg att slira rätt ner i det kulturella diket. I tider när Sveriges näst största kultursidor på allvar diskuterar dokusåpor på mittuppslag, när landets största kulturella flaggskepp ( åtminstone i sina egna ögon) likställer författares rättmätiga projektansökningar med “tiggarbrev” och målar i föraktfull, överlägsen, raljerande och obehaglig ton ut fattiga poeter som en ny form av samhällsfara, anser vi att måttet är mer än rågat.

...

Vi kommer få en ny form av selektionsjury (det är också populärt just nu) som sållar ut all icke bärande kultur, all barnteater, alla böcker som inte handlar om mord, småbarn eller balla caffe´latte-sörplande södermalmsmorsor, all konst, all poesi, alla långa kärleksromaner, alla samhällskritik, all fri teater, alla mindre rockklubbar, alla ungdomsarrangemang. Men all god kultur kommer alltid underifrån. Den så kallat bärande kulturen, underhållningslitteraturen, kommer inte ens ha baksidan på en bussbiljett att skriva hem på när historiens bok ska skrivas.

...

Vi vill inte ha ett samhälle där bara melodifestival, schlager och kriminalromaner får tillåtas finnas. Vi vill ha ett sprudlande, oväntat, upprörande, tålmodigt och berörande kulturliv som måste få kosta. Vi vill ge mer pengar åt all den så kallat alternativa kulturen, ( som ju egentligen inte alls är alternativ, utan den i verkligheten rådande) den som lever och frodas utanför DN skrapan, utanför tullarna. Den räddar liv. Låt den få göra det. Håll era flottiga, marknadsliberala fingrar borta från poesin, litteraturen, barnteatern, biblioteken, rockklubbarna, ungdomarna. Om ni anser att kultur endast är privatteatrar, schlager och deckare är ni välkomna på en rundvandring i ett fantatsiskt land som ligger strax intill. Vi sträcker ut en hand. Ni är alla välkomna in."

Läs hela manifestet här.

Hot spot - en modern Harlequin

Prisma är först ut med vårkatalogen på nätet. Bra initiativ! Förutom en mängd mat och trädgårdsböcker presenterar man även sin nya utgivningslinje Hot Spot. En serie med glamour-inriktade chic lits och biografier som ska attrahera en kvinnlig målgrupp mellan 16 och 35 år. Jag är målgrupp. Jag blir sugen.

Hot Spotböckerna kännetecknas av heta historier, glamour, yta och flärd. En slags modern Harlequin med andra ord och det är inte så himla feltänkt. Inspiriation till Hot Spotserien fick Prisma nämligen från Harlequins Red Dress-serie.

Fyra stycken av dem kommer redan i april. Bland annat Pamela Anderssons bok Star Struck som nu släpps på på svenska. Den handlar om Star Wood Leigh, en vacker blondin bakom kulisserna i Hollywood. Kan man gissa att stora portioner är hämtade från Pamelas egna liv?

En annan är Plum Sykes (Bergdorfblondiner) Singel på nytt som handlar om nygifta kvinnor i New York som lägger lika mycket tid på att bli av med sina män som de gjorde för att fånga dem. Kommer också i april.

Meg Cabbot har mest skrivit ungdomsböcker men hennes första vuxenroman Babbeldrottningen släpps som Hot Spot. Verkar vara en klassisk chic lit. Charmklantig tjej säger fel saker vid fel tidpunkt och hamnar på bar backe mitt i London, inga pengar, ingen bostad, ingen kille...

Och till sist Läppstiftsdjungeln av Candace Bushnell. Hon som skrev Sex & the city ni vet och Four blondes. Nu är det tre nya huvudrollsfigurer, Wendy som är filmbolagschef, Nico som är chef för stans stilbibel, tidskriften Bonfire och Victory som är hetaste designern i stan...

Visst längtar vi till april!

Om författarlön vs inte författarlön

Så var det det här med författarlöner. Är inte själva poängen att även kultur som det inte står Läckberg, Ingemarsson eller Guillou på också ska få finnas? Vill vi verkligen ha ett kulturliv där enbart marknaden styr vad som ska finnas på repertoaren eller i boklådorna? Hej då public service, hej då Dramaten, hej då Stadsteatern, hej då Operan?

Men, med vilken rätt tar vi andras pengar till smal kultur?

Med vilken rätt använder vi våra sura förvärade skattepengar för att finansiera några mossiga författare som inte har vett att klämma ur sig en bok mer än sådär var tredje år?

Med vilken rätt ska mina skattepengar finansiera deras bröd på bordet?

Jo, med samma rätt som mina pengar betalar för sjukhus, skola, daghem, ålderdomshem eller kollektivtrafik trots att jag aldrig är sjuk, inte har några barn och oftast kör egen bil.

Jo, med samma rätt som mina pengar används till presstöd till tidningar som inte skulle klara sig eller distrubutionsstöd som ser till att tidningen även körs ut till små orter, fast jag bor mitt i stan och har råd att prenumerera på båda tidningarna.

Det kallas solidaritet typ.

15k

Samlade ihop mig lite i helgen och lyckades knattra ner 5000 ord och landar där med på ett helgresultat på nätt och jämt över 15 000 ord. Jag är fortfarande lite efter men har bestämt mig för att sikta på att bli klar till JaNoWriMo är över istället. Orkar inte stressa och pressa fram text bara för att... Historien är värd mer än så. Jag kommer att vara nöjd om jag får ihop 25 000 ord under november och lika många under januari.

Grattis Nils Holgersson!

Den 29 november, eller den 26:e eller den 24, är det på dagen 100 år sedan Nils Holgersson såg ljuset som bok för första gången. Vilken dag som exakt gäller har jag inte lyckats luska ut men det kanske inte är så noga.

Det firas på massor av olika sätt runt om i Sverige. I Göteborg kan man den 29:e, från klockan 18.00 se teater och lyssna på olika föreläsningar om boken i Pedagogiska biblioteket på Göteborgs universitet. I Dalarna kommer den förstfödda flickan och den förstfödda pojken den 26e november att få varsitt Nils Holgersson-paket innehållande bok, silversmycke och en tovad gås. I Mariehamns bibliotek hålls en utställning av flygande fåglar gjorda av dagisbarn i Nils Holgersson-anda. Utställningen öppnar 19 november. Den 24 november i Karlskrona blir det teckningtävling, jubileumsföreläsning och avtäckning av skulpturen "Sprungen ur boken" som föreställer Nils Holgersson hoppandes ur en bok. Skulpturen har skapats med inspiration av texten i kapitlet om Karlskrona: "Inte ett ögonblick betänkte han sig, utan rusade fram mot kyrkan". Du hittar säkert mer aktiviteter i din stad om du googlar lite...

Här kan du läsa hela Nils Holgerssons underbara resa.

Skriv om bönder och vinn 30 000!

LRF utlyser nu en novelltävling som går ut på att beskriva framtidens bonde i novellform. Novellen ska max vara tio A4 eller ungefär 20 000 tecken.

Eftersom en bonde är frekvent förekommande i mitt Nanowrimo-projekt funderar jag om man inte skulle ge sig på att försöka kamma hem dom där 30 laxarna. Deadline är inte förräns 31 mars 2007.

Här kan man läsa mer om novelltävlingen.

10 100!

Finally! Det har lossnat. Jag har passerat 10 000-strecket. För att fira publicerar jag här med en några korta delar ur det kommande mästerverket. Jag skriver inte kronologiskt. Jag hoppar fram och tillbaka i historien. Jag har mina 28 kapitel och ibland skriver jag på det tredje, ibland på det femtonde för att sedan hoppa tillbaka till det sjunde och sen det sjuttonde. Det går enklast så. Kör jag fast kan jag bara byta. Ikväll har jag skrivit på kapitel tre och fyra. När jag renskriver får jag se till att historien håller ihop. Håller jag mig bara till kapitelindelningen inbillar jag mig att det inte kan gå snett.

Här är ett korta stycken från det fjärde och från det tionde respektive elfte kapitlet.

Bonden muttrade. Han ville självklart inte har mer jobb. Det var fortfarande bara september. Han hade väl inte räknat med att behöva stå för in- och utsläpp förräns i mitten av oktober. Redan gnällde de där dressyrfjantarna som hade sina hästar i träning, men de fick släppa in och ut själva. I hans stall var det sommarbete från maj till september. Resten av året fodrade han och släppte han ut hästarna på morgonen, gav hö i hagen till lunchen och tog in hästarna på kvällen och gav dem mat. Fast bara på vardagarna. På helgerna fick de sköta sig själva. Då kunde bonden antingen ses på krogen eller så chattade han på Internet.

Jag såg på honom hur hans hjärnan spann. Skulle han behöva släppa in och ut redan? Det hade han verkligen ingen lust med. Susanne snyftade och bonden grymtade. Anita försökte medla.
- Ja, men det förstår du väl att vi inte vågar ha våra hästar ute längre som det är nu.
Bonden muttrade något om stallhyran för september men Anita argumenterade vidaer.
- Dessutom är det bara en dryg vecka kvar av september. Det borde ligga i ditt intresse också att ha några inackorderingar kvar. Vad skulle du säga om du hittade alla hästar döda i hagen en vacker morgon?

***

Livet på landet stärker en verkligen. Jag krånglade i mig min gamla overall som luktade lite unket eftersom jag inte hunnit tvätta den från förra året, baxade ut bilen ur snödrivorna och puttrade iväg mot stallet. Där var det kaos som vanligt.

Alla hästar hade fått en knäpp av den plötsliga kylan och vid insläppet sprängde dom grinden och rusade nu runt som yra höns på stallplan. Jag hörde Susanne och Kickis röster i kaoset. Det verkade som om hästarna tyckte det var underbart att få jaga människor en smula. Som om inte det var nog var det dessutom strömavbrott och det enda som syntes var svarta skuggor som yrde runt i snön.

* * *

I sadelkammaren, där det bara var två minusgrader, slog vi oss ner med en varsin skitig mugg med kaffe. Normala behov av rent porslin upphör när man kommer in i ett stall. Då går det bra med en sprucken kaffekopp med lite hörester i. Kaffet smakar ändå skit eftersom kannan aldrig går att få riktigt ren.
Kicki hade nyheter. Hon hade sett spår uppe vid den gamla gödselstacken och tvingat med bonden för att kolla. Han hade blivit uppriktigt förvånad för han själv inte sett något. Dock hade han inte velat kontakta polisen. Nä, han pratade om övervakningskameror kopplade till hans internetuppkoppling uppe i huset. Gubben hade blivit galen, och it-tekniker på gamla dagar. Jag satte nästan kaffet i halsen.
- Men det är ju sjukt att inte ringa polisen nu, frustade jag. Vi har ju alla bevis som går att få!
- Jag vet, sa Kicki. Det är nästan så jag börjar misstänka gubben själv. Vi kanske borde börja spionera på honom.
- Klart att vi ska, sa jag och började fundera på hur det praktiskt skulle gå till. Mig veterligen hade man ännu inte funderat ut något sätt att sköta servitrisjobb på distans.

Därför ska du läsa mina tre favoritbloggar

Ända sen jag gick med i Bloggstafetten har jag varit lite smånervös för vilket ämne jag ska få. En plötsligt begravning och en resfylld höst gjorde att jag tappade mitt första ämne: Hur förbättrar man svensk invandrings- och integrationspolitik?

Istället fick jag uppskov och nu är det min tur. Jag får pinnen av Klimakteriehäxan. Hon har givit mig det roliga ämnet: Därför ska du läsa mina tre favoritbloggar (förutom min egen).

Jag har läst och följt dagböcker på nätet ända sen 1997 då Nanok Bie startade den första svenska samlingen av svenska dagböcker/bloggar Reload). Några av de riktigt gamla favoriterna finns kvar. Jag ska passa på att tipsa er om de dagboks-/bloggförfattare jag har följt allra, allra längst.

Amme
Amme är den dagbok jag följt sedan tidernas begynnelse. Hon var med redan 1997 på våren. Ibland har hon försvunnit från nätet så man får leta upp henne igen men jag hittar henne alltid igen. När jag började läsa Amme var hon runt 15-16 år och for in och ut på sjukhus för cancer. Något hon fortfarande gör. Nu väntar hon på lungtransplantation och sover med syrgas masker och undanber sig allt medlidande. Det senaste året har hon inte skrivit så mycket men när hon skriver gör hon det fantastiskt. Älskar hennes språk och hennes dikter som hon skrev mycket förr. Här är en jag sparat sen 1997.

hör mig
jag säger inte det
du tror
tro mig
betvivla aldrig!
mina ord

och du ska
mena
det du säger!

blundar.
för om du
inte ser
så vill jag
inte synas

Du hittar Amme här.

Eva
När Eva började skriva dagbok på nätet bodde hon i Kristianstad, levde ihop med en man som inte alltid var snäll mot henne och hennes tonårsdotter. Eva hade aldrig pengar, var tyngd av skulder och bråkade ofta med sin dotter. Hon skrev rakt och ärligt om hela sitt liv. Sådär ärligt att man fick ont i magen emellanåt. Men allra häftigast är att ha fått följa Evas resa. Dottern flyttade hemifrån, Eva rensade upp i sin ekonomi, slängde ut mannen, köpte en motorcykel, gick en fotokurs och tog sitt pick och pack och flyttade till Bromölla. Där startar hon en skrivarcirkel, köpte nya möbler till sitt hem, förnyade sin garderob och bokstavligen förändrade hela sitt liv! Jag är full av beundran över denna målmedvetenhet. Här är ingen kvinna som sitter hemma och klagar - Eva tar tag och förändrar.
Just nu letar hon efter det ultimata boendet och självklart drömprinsen. Jag hoppas och håller tummarna att hon hittar båda snart. Det känns som jag känner Eva. Som om hon är en storasyster, en gammal vän jag bryr mig om. Jag kommenterar inte så ofta men jag läser allt hon skriver och hoppas hon kommer att skriva i många år till.

Du hittar Evas blogg här.

Jontas
Skönare kille än Jontas får man leta efter. Han skriver om sitt liv med MS och sitt jobb som läkarsekreterare med sån självdistans att man blir avundsjuk. Han har en förmåga att få sådant som normala människor bryter ihop inför att framstå som rena tivolit. Jag har följt honom sen 1999. Då bodde han i Skåne. Lite senare flyttade han till Göteborg. Hans söta katt Gazzy och hans ömma moder som då och då hälsar på har varit trogna följeslagare i dagboken redan från början. Han skriver oerhört målande och roligt om sina resor med flärdtjänsten och hur det är att leva med MS. Varje år gör han en Schlagermassasaker där han noggrant recensera varje minut av melodifestivalen. Det händer saker hela tiden. Jontas stagnerar inte. Han skriver insändare, skäller på läkare och taxichaufförer och allt med denna fantastiska attityd. Jag följer Jontas med glädje.

Du hittar Jontas blogg här.

Nu är det dags för mig att passa pinnen vidare till Sandra som jag hade förmånen att träffa på bokmässan. Jag har ännu inte vågat ge mig på hennes hyllade bok Maskrosungen. Sanningen är att jag är lite rädd för den. Jag vet inte riktigt om jag orkar läsa den just nu.

Efter att ha gett mig in och nosat på bokskrivandets process via Nanowrimo, och insett hur jävla svårt det är - är jag nu ännu mer ödmjuk inför alla som någongång presterat att få ihop till en hel roman, så genomtänkt och planerat. Jag behöver vägledning. Ämnet jag vill passa vidare till Sandra är: Författarskola for dummies - så skrev jag min första roman!

January Novel Writing Month

För alla oss som redan ligger hopplöst efter i NaNoWriMo-leken kan se fram emot upphämtning i januari. Det har startat två olika communiteis för romanskrivande i januari. JanNoWriMo och JaNoWriMo.

Själv siktar jag fortfarande på att hinna klart under november, men jag börjar tvivla. Enligt planen ska man ha hunnit med 15 000 ord tills idag och jag ligger kvar på mina fjuttiga 8363 stycken. Behöver göra en rejäl upphämtning! Kanske tar jag januari till hjälp också.

Jag vann!

I somras var jag med i en tävling på Trashionista (engelsk blogg om chic lit). De hade fått tio stycken ex av boken Men in Aprons (Män i förkläden) som ges ut av Electrolux i England. Tävlingen gick ut på att berätta vilken hushållsmaskin som var ens favorit och jag kommer inte ens ihåg vad jag svarade. Tävlingen var i juli och idag fick jag boken med posten.

Det är en jättesöt liten häftad sak som handlar om Dan som blir dumpad av sin flickvän för att han aldrig gör något hemma. Dan bor ihop med Jackson, och de två flatmatesen nånstans runt tjugofem tvingas nu ta ansvar för sig själva typ. Låter väldigt engelskt. Jag har hört om civiliserade män i England som inte ens kan koka tevatten. De ligger lite efter där borta. Boken är helt anpassad för tjejer att ge till män de tröttnat på. Min bok hamnar bara i bokhyllan. Känner inte att jag faller in i målgruppen alls men det var roligt att vinna den! Läs Trashionistas recension här.

På besök på Norstedts

Idag har jag varit på Riddarholmen och besökt Norstedts. Den här skorstenen står på deras innergård och är den gamla skorstenen från tryckeriet som låg i källaren under huset förr i tiden.

6653

Skrev ikapp lite i går kväll och tidigt i morse. Nu ligger jag bara 1680 ord efter. Planen är att vara ikapp med råge idag. Kommande dagar är dumma Nano-dagar. Har 5000 tecken till Poppius som måste in senast torsdag.

Här kan man se min fina statusrapport. Än så länge är det alldeles för många röda fält.

Helg!

Helgen har inte ägnats åt Nanowrimoskrivande. Jag ligger 3276 tecken efter nu.


Å andra sidan ligger vi femtio lövsäckar före alla andra...

Läsbarhetsindex

Började fundera lite på det här med läsbarhetsindex på min NaNo-text. Eftersom den känns så ytlig och banal och riskerar att falla in i ungdomsbokskategori beslutade jag mig för att mäta.

Mina misstankar är rätt. Texten ligger nu på 31 vilket är längst ner på skalan "skönlitteratur". Det innebär korta meningar och korta ord. Under 30 räknas som barnbok så jag får passa mig, gilla läget eller inte ta det så blodigt allvarligt.

Man kan jämföra med de artiklar om politik och ekonomi jag skriver till min researchkurs på Poppius just nu. De har LIX på 47. På jobbet har vi inte en text under 50. Kanske inte konstigt att jag känner mig lite förvirrad.

Skalan går så här. Under 30 - mycket lättläst, barnböcker. Mellan 30 och 40 räknas det som lättsläst skönlitteratur och populärtidningar. 40 till 50 är medelsvår normal tidningstext. Över 50 och upp till 60 är värdet för officiella texter och räknas som svårt och allt över 60 är mycket svår byråkratsvenska.

Vad man mäter är antalet ord per mening, antal långa ord och korta och ord med fler än sex tecken får extra svårighetspoäng.

Den här texten som du nyss läst har LIX 29!

5057 ord

Det är svårt att skriva nu. Jag har inte haft någon direkt plan. Jag har ett brott. Jag har miljö och karaktärer. Jag har hittat ett flyt i språket. Jag har däremot ingen aning om vad som ska hända. Vilka som ska misstänkas och hur jag ska ro ihop det på slutet.

Jag har helt enkelt bara slängt ut en massa trådar som hänger och dinglar helt fritt i luften. Ungefär åtta sidor gick det utmärkt att kasta ut dessa trådar men nu började jag känna att jag var tvungen att ha åtminstone en röd tråd som löpte genom berättelsen. Så jag satte mig och skrev ett synopsis - i punktform steg för steg vad som ska hända genom berättelsen.
Då kunde jag fundera och stuva om och numrera styckena på ett annat sätt och få lite struktur på storyn.

Mina tre första punkter är följande:
1. Misstankar i stallet
2. Jag snokar runt
3. Brott begås.

Listan består nu av 28 punkter och slutar med en dramatisk upplösning och därmed känns allt mycket lättare.

Det svåra nu är att få det att vara en bok som riktar sig till vuxna. Det blir så otroligt lätt att fastna i ungdomboksfällan när man skriver en bok som utspelar sig bland hästmänniskor i ett stall. Det känns så banalt att skriva om ryktning och mockning och ridning - just eftersom det nästan bara finns ungdomsböcker som handlar om sånt. Jag gör mitt bästa för att inte ramla i fällan.

Hittills har jag ändå skrivit 5057 tecken ord. Tio procent klart med andra ord. Nästa vecka måste jag speeda upp tempot. Jag tror inte det blir så mycket tid att skriva i helgen. Vi måste smälta snön och kratta upp löven. Trevlig helg.

Katerina Janouch bloggar

Författaren och sexrådgivaren Katerina Janouch tar över stafettpinnen efter Denise Rudberg som bloggare på Bokus. Hon börjar med att erkänna sig vara bokfreak, berättar om dildosnack på Förkväll, snökaos och hemmamys med familjen.

Åtta böcker finns i hennes produktion. Allt från barnböcker som Ingrid har plåster till Orgasmboken.

Bloggen hittar du här.

Titlar vi gillar II

I serien Titlar vi gillar hittar vi några nyheter.

Mario Vargas Llosa har döpt sin nya bok till Den stygga flickans rackartyg. Snygg titel som lockar till läsning. Lite farlig och sexig. Visst vill man läsa?

Den handlar om Ricardo som blir handfallet förälskade i Lily en sommar, tidigt femtiotal i Peru. Tiden är dock inte den rätte men livet gör att de möts åtskilliga gånger under livet - i paris under det politiska 60-talet, som hippies i London, på det kommunistiska Kuba, i det skumma Tokyo och i Madrids hippa nattliv.

Kommer i januari men kanske blir det en recension här innan dess.

Ungdomsäventyr

Enid Blyton skrev inte bara fem-böckerna utan även böckerna om Jack, Lucy-Ann, Philip och Dinah. De kallas för Äventyrsböckerna eftersom alla titlar heter någont med Äventyrens... Äventyrens dal, Äventyrens berg, Äventyrens flod och så vidare.

Enid Blyton har sedan länge en finfin sida med massor av information. Nu har man även uppdaterat med en egen avdelning för Äventyrsböckerna.

3345 ord

6,7 procent klart!

Även om det är många ord kvar har jag i natt funderat ut en helt ny genré. En hästbok för vuxna med en kriminalgåta, skriven i chic lit-språk med touch av Janet Evanovich och Sparkle Hayter. Vi verkligen se se om jag ror hem det här. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet. Hur som helst är det kul att vara igång.

Inredningstidningar

Deckarna får vänta lite. Just nu plöjer jag tidskrifterna jag fick med mig från bokmässan. Särskilt inredningsmagasinen. Sen vi köpte hus blir tidskrifter som skyltar stort med BADRUMSSPECIAL eller ALLT OM BADRUM eller SKÖNA BAD väldigt intressanta.

I början av sommaren började jag köpa på mig inspirationsmaterial för kommande badrumsrenoveringen. När man börjar kika närmare så ser man att jag köpt varje nummer av varje tidskrift för det är BADRUMSSPECIAL i varje nummer.

Är det inte konstigt?