Om författarlön vs inte författarlön

Så var det det här med författarlöner. Är inte själva poängen att även kultur som det inte står Läckberg, Ingemarsson eller Guillou på också ska få finnas? Vill vi verkligen ha ett kulturliv där enbart marknaden styr vad som ska finnas på repertoaren eller i boklådorna? Hej då public service, hej då Dramaten, hej då Stadsteatern, hej då Operan?

Men, med vilken rätt tar vi andras pengar till smal kultur?

Med vilken rätt använder vi våra sura förvärade skattepengar för att finansiera några mossiga författare som inte har vett att klämma ur sig en bok mer än sådär var tredje år?

Med vilken rätt ska mina skattepengar finansiera deras bröd på bordet?

Jo, med samma rätt som mina pengar betalar för sjukhus, skola, daghem, ålderdomshem eller kollektivtrafik trots att jag aldrig är sjuk, inte har några barn och oftast kör egen bil.

Jo, med samma rätt som mina pengar används till presstöd till tidningar som inte skulle klara sig eller distrubutionsstöd som ser till att tidningen även körs ut till små orter, fast jag bor mitt i stan och har råd att prenumerera på båda tidningarna.

Det kallas solidaritet typ.