Därför ska du läsa mina tre favoritbloggar

Ända sen jag gick med i Bloggstafetten har jag varit lite smånervös för vilket ämne jag ska få. En plötsligt begravning och en resfylld höst gjorde att jag tappade mitt första ämne: Hur förbättrar man svensk invandrings- och integrationspolitik?

Istället fick jag uppskov och nu är det min tur. Jag får pinnen av Klimakteriehäxan. Hon har givit mig det roliga ämnet: Därför ska du läsa mina tre favoritbloggar (förutom min egen).

Jag har läst och följt dagböcker på nätet ända sen 1997 då Nanok Bie startade den första svenska samlingen av svenska dagböcker/bloggar Reload). Några av de riktigt gamla favoriterna finns kvar. Jag ska passa på att tipsa er om de dagboks-/bloggförfattare jag har följt allra, allra längst.

Amme
Amme är den dagbok jag följt sedan tidernas begynnelse. Hon var med redan 1997 på våren. Ibland har hon försvunnit från nätet så man får leta upp henne igen men jag hittar henne alltid igen. När jag började läsa Amme var hon runt 15-16 år och for in och ut på sjukhus för cancer. Något hon fortfarande gör. Nu väntar hon på lungtransplantation och sover med syrgas masker och undanber sig allt medlidande. Det senaste året har hon inte skrivit så mycket men när hon skriver gör hon det fantastiskt. Älskar hennes språk och hennes dikter som hon skrev mycket förr. Här är en jag sparat sen 1997.

hör mig
jag säger inte det
du tror
tro mig
betvivla aldrig!
mina ord

och du ska
mena
det du säger!

blundar.
för om du
inte ser
så vill jag
inte synas

Du hittar Amme här.

Eva
När Eva började skriva dagbok på nätet bodde hon i Kristianstad, levde ihop med en man som inte alltid var snäll mot henne och hennes tonårsdotter. Eva hade aldrig pengar, var tyngd av skulder och bråkade ofta med sin dotter. Hon skrev rakt och ärligt om hela sitt liv. Sådär ärligt att man fick ont i magen emellanåt. Men allra häftigast är att ha fått följa Evas resa. Dottern flyttade hemifrån, Eva rensade upp i sin ekonomi, slängde ut mannen, köpte en motorcykel, gick en fotokurs och tog sitt pick och pack och flyttade till Bromölla. Där startar hon en skrivarcirkel, köpte nya möbler till sitt hem, förnyade sin garderob och bokstavligen förändrade hela sitt liv! Jag är full av beundran över denna målmedvetenhet. Här är ingen kvinna som sitter hemma och klagar - Eva tar tag och förändrar.
Just nu letar hon efter det ultimata boendet och självklart drömprinsen. Jag hoppas och håller tummarna att hon hittar båda snart. Det känns som jag känner Eva. Som om hon är en storasyster, en gammal vän jag bryr mig om. Jag kommenterar inte så ofta men jag läser allt hon skriver och hoppas hon kommer att skriva i många år till.

Du hittar Evas blogg här.

Jontas
Skönare kille än Jontas får man leta efter. Han skriver om sitt liv med MS och sitt jobb som läkarsekreterare med sån självdistans att man blir avundsjuk. Han har en förmåga att få sådant som normala människor bryter ihop inför att framstå som rena tivolit. Jag har följt honom sen 1999. Då bodde han i Skåne. Lite senare flyttade han till Göteborg. Hans söta katt Gazzy och hans ömma moder som då och då hälsar på har varit trogna följeslagare i dagboken redan från början. Han skriver oerhört målande och roligt om sina resor med flärdtjänsten och hur det är att leva med MS. Varje år gör han en Schlagermassasaker där han noggrant recensera varje minut av melodifestivalen. Det händer saker hela tiden. Jontas stagnerar inte. Han skriver insändare, skäller på läkare och taxichaufförer och allt med denna fantastiska attityd. Jag följer Jontas med glädje.

Du hittar Jontas blogg här.

Nu är det dags för mig att passa pinnen vidare till Sandra som jag hade förmånen att träffa på bokmässan. Jag har ännu inte vågat ge mig på hennes hyllade bok Maskrosungen. Sanningen är att jag är lite rädd för den. Jag vet inte riktigt om jag orkar läsa den just nu.

Efter att ha gett mig in och nosat på bokskrivandets process via Nanowrimo, och insett hur jävla svårt det är - är jag nu ännu mer ödmjuk inför alla som någongång presterat att få ihop till en hel roman, så genomtänkt och planerat. Jag behöver vägledning. Ämnet jag vill passa vidare till Sandra är: Författarskola for dummies - så skrev jag min första roman!