Smultron och svek

Det är något väldigt bekant över Smultron och svek. Jag kan först inte sätta fingret på det. Läser sida upp och sida ner och känner mig hemma. Som om jag känner människorna redan och miljöerna - fast jag vet att jag inte läst om familjen kring La Stella förrut.

La Stella är en italiensk restaurang som drivs av Mario. Mario är den älskade svärsonen och gift med Liselotte. De har två barn. Till en början ser familjen med syskon, svärföräldrar och väninnan Susanne, ut som vilken glad och lycklig familj som helst, men när man skrapat lite på ytan framkommer det ena skelettet i garderoben efter det andra.

Som huvudperson står Liselotte mitt i smeten. Hon gör en helomvändning från sitt så präktiga jag. Snor sparkassan och drar till Frankrike...

Författarna bakom Smultron och Svek är två av tjejerna i trion bakom Emma Vall som skrivit deckarna om Amanda Rönn och om Svala. Inte konstigt att jag kände igen tonen och språket.

Boken är trevlig och underhållande men lite väl präktig och övertydlig emellanåt. Det är något i språket som gör att de skriver läsaren på näsan hela tiden. Man behöver inte tänka så mycket själv.

Mat är också en central punkt i den här boken. I varje kapitel äts det och varje kapitel avslutas med ett eller flera recept. Om man är ambitiös kan man alltså äta sig igenom den här boken eller sortera in den bland kokböckerna när den är färdigläst. Ett grepp som jag inte vet om jag tycker är fånigt eller egentligen rätt kul.