Längtar till hösten!

Jag kan inte hjälpa det. Jag har inte ens börjat min semester ännu men jag längtar till höstens två stora boksläpp: Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld som släpps 20 augusti och Älskade syster av Joyce Carol Oates som kommer 25 september.

Semesterläsning

Vad ska du göra på semestern då? Vara lite på landet, åka lite till Kroatien, förbereda lite för altanbygge. Och sen läsa.

Läsa. Läsa. Läsa. Men det är relativt tomt i hyllorna och i läshögen just nu. Har aldrig hänt. Svintunga, stora Marian Keyes En förtjusande man ligger och stirrar på mig på nattduksbordet och jag kommer liksom inte in i den. Har heller aldrig hänt med en Keyes förrut. Behövde nytt.



På väg till jobbet imorse stannade jag på Pocketshop och fyllde på i förråden. Det blev det här:

Johanna Hildebrandt - Älskade krig
David Bogerius - Bedårande barn av sin tid
Jodie Picoult - 19 minuter
Pontus Herin - I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra
Richard Yates - Revolutionary Road
Josefin Ekman - Rockabilly
Eva Franchell - Väninnan

Sen tidigare ligger Khaled Hosseini Tusende strålande solar och Flyga Drake och väntar. Har medveten sparat dem till årets semester faktiskt.

Comic con

I helgen gick Comic con av stapeln i San Diego, USA. En gigantisk festival för comic books, animerad film, sci fi, tv-serier med mera.

Från början var det en serietidningsmässa med ungefär trehundra besökare men har utvecklats till en fyra dagars-festival med över hundra tusen personer som deltar.

- Det är känt som en nördtillställning där framför allt vuxna män lever sig kvar i ungdomsåren, samlar ”Star wars”-figurer och råkar i våldsamma gräl om budskapet i ”Watchmen”, skriver Magnus Sundholm i en krönika i Aftonbladet.

På Flickr kan man hitta jättefina bilder på alla kreativa utstyrslar som bevistade tillställningen. Kolla själva:







Bilderna är tagna av Parka81 som har driver Parka Blogs.

Mer bilder finns på Flickr.

En trio i Oates

Några månaders Oates-resa tar nu paus. Jag norpade åt mig Fallen på Bokbytardagen i mars och bestämde mig för att ge den omtalade Joyce Carol Oates en ny chans efter ett tidigare misslyckat försök med Blonde för några år sedan. Efter att ha hört att de tre böcker som Joyce Carol Oates själv var mest nöjd med var Fallen, Blonde och Dödgrävarens dotter, blev det ett lagom avgränsat Oates-projekt att sätta tänderna i.

I fredags läste jag ut den sista av böckerna och här kommer en trio recensioner i den ordningen jag läste böckerna.

Fallen
Ariah förlorar sin make i Niagarafallen och väntar i sju dagar och nätter för att man ska hitta hans kropp. Hon möter under tiden en man som förälskar sig i henne och det osannolika händer att hon blir kär tillbaka och de gifter sig och får barn alldeles för tätt inpå hennes första makes bortgång. Sen rullar deras liv på. Det är tre, fyra, kanske fem böcker i en. Historien snirklar sig fram och tar nya vändningar hela tiden.

Jag tycker bitvis det är långt och rörigt och att hon inte alls orkar hålla historien levande hela tiden. Från att ha börjat magiskt och beslöjat, tagit en vändning i Erin Brockovic-stil till att avslutas i något ungdomsuppror. Men då har jag tappat intresset för länge sen.

Dock är språket för det mesta helt fantastiskt. Varenda ord känns vägt på guldvåg. Det är en njutning att läsa men berättelsen hade mått bra av att kortats och kanske till och med delats upp.

Blonde
Det här är Oates mockumentary om Norma Jane Baker som sedan blev Marilyn Monroe och det är svårt att inte färgas av Oates berättelse när man i framtiden läser om Monroe. Det är ett fantastiskt personporträtt. Så mycket värme och känsla. Fast först måste man komma över den mördande tråkiga inledningen. Jag vill också ofta stoppa och googla på Marilyn och jämföra berättelsen med den verkliga Marilyn (vilket inte är helt lätt). Den är inte helt lättläst och tar språkliga vändningar emellanåt som det tål att spekuleras i varför. Varför är bitar av texten skrivna med alla ”och” utskrivna som & till exempel.

Jag älskar sättet Oates spränger in tankar och funderingar kursivt, vilket förstärker känslan av autenticitet, men även här känner jag att det bitvis blir lite långsamt och utan tempo. Trots det är det en fantastisk bok som alla borde läsa.

Dödgrävarens dotter
Vansinnig tråkigt. Oredigerat manus. Förstår ingenting.
Det är några av de åsikter jag hittar när jag googlar Dödgrävarens dotter, den tredje boken jag läser av Joyce Carol Oates och nu har jag verkligen fått blodad tand. Jag finner ingenting tråkigt eller oredigerat över den. Jag älskar varje sekund av boken och tycker historien om Rebecka Schwart är fullkomligt fantastisk.

Jag tycker aldrig det blir långtråkigt som det kunde bli i Fallen eller Blonde utan här tycker jag Oates håller bra tempo hela tiden. Berättelsen är verkligen en feministisk hyllning till en otroligt stark kvinna.

Och slutet. Brevväxlingen är genial. Jag fullkomligt älskar slutet!

Vad händer nu då? Jo, nu blir det Oates-semester ett tag men sen ska jag ge mig på Svart flicka, vit flicka och hoppas att jag är klar lagom till Älskade syster kommer ut på svenska.

Född en blå dag

Daniel Tammets är savant och det här är hans självbiografi. Han påminner ganska mycket om Rain Man och kan göra blixtsnabba uträkningar i huvudet och memorerar siffror och dagar med hjälp av färger och former. Han lär sig språk och efter bara en vecka kan han isländska så bra att han blir intervjuad av tv. Han utvecklar också flera egna språk.

Det är det som skiljer Daniel Tammets från andra savanter som ofta är inbundna och har svårt att kommunicera. Tammet har även talet och språkets gåva och skriver själv om sin barndom och sitt liv.

Trots det så blir det ändå inte särskilt intressant och gripande, utan ganska långtråkigt. Jag saknar lite liv i boken. Det är fashinerande med detta savant-minne i några kapitel men sen gäspar jag mest.

Läsarens rättigheter

Rätten att inte läsa.
Rätten att hoppa över sidor.
Rätten att inte läsa färdigt en bok.
Rätten att läsa om.
Rätten att läsa vadsomhelst.
Rätten till bovarysmen (en textuellt överförd sjukdom).
Rätten att läsa varsomhelst.
Rätten att läsa här och där.
Rätten att läsa högt.
Rätten att tiga.

Daniel Pennac

Hittade hos Vixxtoria

Nytt i Boksök

Har lagt in sex nya bokbloggar i Boksök.
Ni vet väl min sökmotor där du kan söka efter inlägg i bokbloggar? Nu söker den i prick 250 bokbloggar.

En av de nya bloggarna är Nattens bibliotek som beskriver sig som en blogg om mellanmänskliga besvärligheter och kulturella yttringar. Bloggens skrivs av Siri och handlar för det mesta om böcker men även om lite annat som mat och politik också.

Ny är också Mariakoden som förutom att med jämna mellanrum recensera böcker också skriver jätteroligt om sin familj och inredning. Rekommenderas. Jag garvar högt åt hennes sköna sätt att uttrycka sig.

LillaO är en bokälskande småbarnsmamma, feminist och lärare som bloggar mycket om böcker. Varje vecka presenterar hon dessutom ett boktips. Hon skriver också en hel del om genusfrågor och lärarlitteratur.

Anna Winberg Knows Good Books är en annan smart bokblogg. Skrivs av Anna Winberg som är har examen i förlagsvetenskap och bakgrudn i bokbranschen. Mycket omslagsknarkande i hennes blogg som handlar om all sorts litteratur.

Om böcker som jag hunnit läsa är en pärla jag hittills missat. Hur är det möjligt? Kritisk, bitsk och underfundigt skriver Vixxtoria. Missa inte hennes två lysande inlägg om Saker som hon är trött på i svenska deckare, del 1 och del 2.

Sist ut är bokhandeln Celcius blogg. Bokhandelns finns i Uppsala och på bloggen kan man få boktips, läsa om deras bokcirklar eller om nyheter i affären.



Lägg Boksök på din egen blogg
Det är enkelt. Här är koden. Klistra bara in den i din bloggtemplate där du vill ha sökrutan. Voila!

<img src="http://www.enannansida.se/blogg/boksok1.gif.jpg" /><br /><br />Sök efter böcker, recensioner och inlägg i den här och hundratals andra bokbloggar:<br /> <form action="http://www.enannansida.se/boksok/result.asp" id="cse-search-box"> <br /><br /><div><br /><br /><input type="hidden" name="cx" value="013839349534007096132:cl1hgoyblfs"> <br /><br /><input type="hidden" name="cof" value="FORID:9"><br /><br /><input type="hidden" name="ie" value="UTF-8"> <br /><br /><input type="text" name="q" size="31"><br /><br /><input type="submit" name="sa" value="Sök"><br /><br /></div><br /><br /></form><br /><br /><script type="text/javascript" src="http://www.google.com/coop/cse/brand?form=cse-search-box&lang=sv"></script>.

Fler som recenserar Hypnotisören

Nu börjar recensionerna droppa in. Det verkar ändå som förlaget har lyckats få till hypen kring boken men det är blandade åsikter om boken. Boken ligger i topp på knuffs sida över mest ombloggade böcker.

Läs själva:
- Boktoka: Hypnotisören av Lars Kepler
- Bokhora: "Hypnotisören" - Lars Kepler
- Bokbabbel: Ge mig ett H! Och ett Y! Sen ett P...
- Kulturbloggen: Lars Kepler: Hypnotisören – ger en bild av ett mörkt, skrämmande Stockholm
- På ett högt berg: Lars Kepler = Mark Levengood

Och så min egen såklart.

Byt namn

Anders Rydell och Klas Ericsson har skrivit en otroligt underhållande bok om hur man ska lyckas som journalist. Den handlar mycket om att bygga sitt varumärke eller man gör sig ett namn på att starta en debatt. Den lär dig ingenting om själva hantverket utan mer om hur du fixar dig ett jobb i branchen.

- Tanken är att man ska bli positiv och glad och gå ut och göra ett bra jobb när man läst boken, säger författarna i en intervju i SR:s program Medierna.

Här kan man lyssna på hela intervjun med författarna.

Ranelid i Stjärnorna på slottet

I Aftonbladet idag kan man läsa att Björn Ranelid är klar för På spåret i höst, men mer intressant är att man längst ner i artikeln avslöjar vilka som är klara för Stjärnorna på slottet.

Inspelningarna börjar om några dagar och de som är med i år förutom Björn Ranelid är Tommy Körberg, Kjell Bergqvist, Siw Malmkvist och Meg Westergren.

Har helt missat nyheten om de nya stjärnorna. Det här kan ju bli riktigt spännande!

Sex av hundra!

En uppmaning från BBC:

"BBC believes most people will have only read 6 of the 100 books here. How do your reading habits stack up? Look at the list and put an ‘x’ after those you have read."

1 Pride and Prejudice - Jane Austen X
2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte
4 Harry Potter series - JK Rowling X
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee
6 The Bible X (i alla fall stora delar av)
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell X
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens

11 Little Women - Louisa M Alcott X
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
3 Catch 22 - Joseph Heller X
14 Complete Works of Shakespeare X (i princip alla ja)
15 Rebecca - Daphne Du Maurier X
16 The Hobbit - JRR Tolkien X
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - JD Salinger X
19 The Time Traveler’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams X
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh X
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck X
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll X
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy
32 David Copperfield - Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia - CS Lewis X
34 Emma - Jane Austen
35 Persuasion - Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis X
37 The Kite Runner - Khaled Hossein (ska läsas i sommar)
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden X
40 Winnie the Pooh - AA Milne X

41 Animal Farm - George Orwell
42 The Da Vinci Code - Dan Brown X
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - LM Montgomery X
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood
49 Lord of the Flies - William Golding
50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martel
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen X
55 A Suitable Boy - Vikram Seth X
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley X
59 The Curious Incident of the Dog in the Night - Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez

61 Of Mice and Men - John Steinbeck
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt X
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas X
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding X
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie
70 Moby Dick - Herman Melville X

71 Oliver Twist - Charles Dickens
72 Dracula - Bram Stoker
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett X
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce X (i princip hela)
76 The Inferno – Dante X
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray

80 Possession - AS Byatt
81 A Christmas Carol - Charles Dickens
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker (fantastisk film)
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro (också fantastisk som film)
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert X
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - EB White X
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle X
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness - Joseph Conrad
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice - Nevil Shute
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas X
98 Hamlet - William Shakespeare X
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl (fina filmen)
100 Les Miserables - Victor Hugo (sett musikalen)

Resultat: 35 av 100. Inte så dåligt.

Hittade utmaningen hos Deckarhuset.

Hypnotisören

Har roat mig med att göra anagram på Lars Kepler en lång stund i tron att kunna komma åt en ledtråd till vem den mystiska anonyma författaren är. Resultatet: Skall Per Er, vilket får tankarna att leda till Skalle-Per och Allan Edwall men han är ju död sen länge.

Vem är Lars Kepler? Man blir otroligt nyfiken när man läser boken. Eftersom det är så hemligt tar man förgivet att det handlar om en redan känd person. En person som har god insikt i svensk sjukvård, en känsla för deckare och spänning och som är en hejare på psykologi. Det har spekulerats i om det är Henning Mankell men det har dementerats. Teorin om att det skulle vara en återuppstånden Stieg Larsson är också för otrolig. Men varför inte hans sambo Eva Gabrielsson? Deckare, sjukvård, psykologi skulle också kunna vara Åsa Nilsonne eller Karin Wahlberg kanske? Bokhora har en egen teori om att det skulle vara Kristoffer Leandoer, författare och förläggare på Bonniers. Läs mer om den teorin här.

Nog om det.

Handlingen i korthet då? En familj har våldsamt knivhuggits och den enda överlevande, sonen, ligger i koma på sjukhuset. Man misstänker att förövaren nu är ute efter en äldre syster som inte befann sig tillsammans med övriga familjen och väljer därför att kalla in läkaren Erik Bark som är specialist på hypnos men sedan tidigare lovat att aldrig mer hypnotisera. Självklart så övertalas han av läkare och polisen Joona Linna och svaret de får av den överlevande sonen är skrämmande. Dessutom misstänker Erik Barks fru att han är otrogen och bestämmer sig för att lämna honom och i samma veva kidnappas deras blödarsjuka son som är beroende av medicin för att överleva. Gastkramande läskigt, spänningsfullt till bristningsgränsen. Det går liksom inte att klämma in mera spänning och man sitter som på nålar när man läser med hjärtklappning, bokstavligen. Vissa sekvenser är så skickligt berättade att jag blir lika rädd som när jag ser en skräckfilm på tv.

Däremot är persongalleriet bedrövligt. Alla karaktärer är väldigt enkelspåriga och har inget djup alls. Kriminalkommissarie Joona Lina är bara mysig och god. Erik Bark är nervös tablettmissbrukare, hans fru Simone är neurotisk och har ett beteendemönster som är svårt att hänga med i och som inte känns trovärdigt. Sonen är alltigenom god och fin. Mördaren är bara ond och har inte ett uns av godhet i sig. Hypnotisören är tänkt att vara första delen i en serie om polisen Joona Lina och jag hoppas verkligen att personerna utvecklar sig till nästa bok.

DN har också recenserat boken.

Bästa deckarförfattaren.

Bästa deckaren ska utses. Igen.

Deckarklubben Cosy Crime (Kalla Kulor förlag) utsåg, genom stor omröstning, Sveriges bästa deckarförfattare i slutet av juni. Alla fick nominera och sen rösta och vann gjorde deckarduon Sjöwall & Wahlöö strax före tvåorna Roslund & Hellström.

- ”Fantastiskt rolig, speciellt med tanke på de senaste årens formliga flod av nya deckare. Det är roligt att känna att det fortfarande finns människor som läser våra böcker. Jag är mycket hedrad, kommenterar Maj Sjöwall på Cosy Crimes hemsida.

Nu drar Aftonbladet igång en ny omröstning. På Aftonbladets sida Wendela, kan man nu rösta på tjugo utvalda deckarförfattare och resultatet ska tillkännages inom kort.

Det här med böcker i framtiden...

Daniel Åberg bloggar idag om sin dröm-läsplatta som han ska läsa böcker på i framtiden. Den ska funka med alla format och man ska kunna köpa och ladda hem böcker enkelt. Man ska också kunna söka efter ord och citat och den ska vara lätt och behändig. Dessutom kopplad till en översättningsfunktion för att kunna läsa stycken på andra språk.

Låter helt fantastiskt. men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite som han norrmannen som försöker förstå sig på boken i filmen norsk helpdesk. Det faktiskt lite omväxlande att få vara på andra sidan då jag dagligen i mitt jobb känner mig som han bredvid som förklarar hur man "bladrer". Skeptisk är väl kanske rätt ord. Eller skräckblandad förtjusning. Eller helt enkelt livrädd?

Min framtida läsplatta är liten med en helt outstandig skärm som inte gör en trött i ögonen, har perfekt radlängd och radavstånd, är matt och fixar alla sorters ljus och solstrålar. Den ska vara liten eller gå att vika ihop så att man får ner den i bakfickan. Den har obegränsat med utrymme. Funktioner som att göra anteckningar i marginaler, understrykningar och göra hundöron ser jag som självklart.

Det måste vara rätt känsla. Jag vill kunna pimpa min läsplatta. Den ska rymmas i min ena hand. Det viktigaste är nog känslan när jag håller i den. Även om det inte känns som att bläddra i en bok så ska den vara personlig. Som mobiltelefonerna nu börjar bli för gemene man. Förr var mobilen bara en telefon, nu ingår den i livsstilen. På samma sätt vill jag känna för min läs-device.
Kommer priset på papper att sjunka drastiskt? Är antikvariaten snart ett minne blott och bara till för exlusiva samlare? Vad gör vi med alla böcker? De kommer att möta samma öde som alla dessa vhs-filmer som nu ligger i växande högar på sopbergen. Ett gigantiskt stort bokbål.

Kommer vi läsa snabbare och mer eftersom det går snabbare att läsa på skärm då man sparar 0,0123 sekunder för att man slipper bläddra. Kommer jag känna mig som en amish om jag plockar fram några böcker om trettio år och visar barnbarnen?
- Titta här barn, så här långsamt fick vi läsa när vi var små? Man var tvungen att använda BÅDA händerna när man ville läsa en extra stor bok.

Hur kommer barnböckerna se ut? Tillverkarna måste utveckla även bit- och tuggvänliga läsplattor som klarar stora och färgglada bilder och som dessutom tål att tappas i golvet några gånger och inte bangar några kletiga grötfingrar.

Det är en utmaning! En spännande sådan, och jag kämpar med min skeptism och rädsla för vad jag ska göra med min enorma boksamling och för att inte känna mig som den där norrmannen som kämpar med att "bladre".



Allt det här har sin upprinnelse i inlägget som Johanna Ö på Bokhora gjorde häromdagen. Följ den spännande debatten där om boken och författarnas framtid där. Stafettpinnar har plockats upp av Daniel Åberg, Bisonblog, There and back again, E-boksidan, Isobel, Jonas Mosskin och säkert fler...

Tjejer stickar och killar....?

Temat för årets pridefest är heteronormativitet. I reklamfilmen för Pride får vi några exempel på hur det kan uttrycka sig i vardagslivet. Väldigt träffande och bra gjort.



Och då undrar man hur Grand Hotel i Lund tänkte när de invigde sina Lady Deluxe rum, där man förutom modemagasin, badsalt och skönhetsprodukter (som tillsammans med tamponger och bindor borde vara standard på alla hotellrum), också erbjuder gästerna en stickning att sticka på om andan faller på.

Vad har de på Gentelemen Deluxe rummen må tro? Tv-spel? Herrtidningar? En halvtrasig motor att mecka med?

Detta är 2009. 2009.

Köp Hypnotisören redan nu

Det verkar som man köpa Hypnotisören redan nu på i samtliga nätbokhandlar trots att officiell försäljningsstart inte är förrän 24 juli. Och första kapitlet kan läsas här.

Mitt ex av boken hoppas jag ligger i brevlådan när jag kommer hem!

Uppdaterat: Ja, det gjorde den! Nu ska här sträckläsas!

Under hundra

Skramlar det i plånboken i sommar? Tivoli förlag gav i maj ut nya stadsguiden 100 under 100 Din ultimata budgetguide till Stockholm där författarna Johan Åkesson och Lovisa Madås tipsar om hundra saker man kan göra i Stockholm. Det fina är att inget av tipsen kostar mer än hundra spänn.

Bra idé. I pressreleasen skriver man att Stockholm är första stad ut så vi kan räkna med fler guider alltså.

Köp boken för under 100 spänn här.

Shopaholic-filmen

Shopaholic-filmen var usel. Usel!

Ja, det kanske man borde förstått och förväntat sig men jag hade nog ett sista hopp att det där underfundiga och roliga skulle komma fram i filmen också. Inte att det skulle kännas som en film för treåringar med buskis-skämt i "nakna pistolen"-ligan.

Nä. Fy. Se. Inte.

I gott sällskap...

I topp fem på Blogtopplists kategori litteratur är det jag, bokhora och tre sex-relaterade sajter! Ska man känna sig smickrad eller stött?

Jag väljer nog det förstnämnda. Nu blir det soffhäng resten av kvällen. Efter en helg då jag i princip sträckläst Ingemarssons Bara vanligt vatten ska vi nu se Shopaholic-filmen och till det en bytta glass. Recension av film och bok kommer i veckan. God söndag på er.

42 sms och Lilleman & smultron förlag

Lilleman & Smultron förlag är roligt förlag som ger ut böcker som samlar olika fenomen hos svenska folket. Just nu letar man t ex efter folk med fula tatueringar och efter de värsta grann-historierna. Har du själv exempel, hör av dig här.

Helt färsk är boken 42 SMS som kom till helt fel person som släpptes här i början av juli. Kjell Dahlin har samlat ihop och valt ut de allra värsta sms'en som svenska folket skickat in till förlaget.

På torsdag pratar han i TV4:as morgonsoffa om boken.

Sjö-tankar på lördagsmorgonen...

Läser igenom mina gamla inlägg och upptäcker att jag skrivit "en uppsjö att". Vad betyder det?
En uppsjö? Är det en sjö som ligger lite mera uppåt och förväntas innehålla mer än en vanlig sjö? Varför skriver man inte bara "en sjö att ösa ur" istället för en "uppsjö att ösa ur"?

En googling ger svaret sökningen "en sjö att" får 537 träffar, och sökningen "en uppsjö att" får 533 träffar. Ingen skillnad. Ordet uppsjö får 162 000 träffar.

Men vad kommer ordet ifrån? Lotten? Helena? Molle? Var är ni språkvetare när man behöver er?

En shopaholic i väntans tider

Så var det då dags för Rebecka Bloomwood att få frossa i barnvagnar, spjälsängar, vaggor och bäbiskläder. Men samtidigt som babyfrossan pågår misstänker Rebecka att hennes man kanske är otrogen. Något som defenitivt inte finns med i planerna nu när de ska leta nytt hus och föda barn.

Det här är femte boken i serien och som vanligt när det gäller Sophie Kinsellas serie om Rebecka Bloomwood, rolig, träffande och lättsam. Jag gillar det här! Det är feelgood och igenkännande och överdrivet. Karikatyren av en köpgalen fashionista görs med kärlek och värme.

Men var det här sista boken i serien? Kolla in vad Sophie Kinsella själv berättar om boken och en eventuell fortsättning.



Tidigare recensioner:
- En shopaholic säger ja
- En shopaholic får en syster

Tack och hej Tradedoubler!

Jag har testat lite olika annonsnätverk här på sidan för att se om bloggen åtminstone kunde generera lite kaffepengar till en fika då och då! De tre nätverken jag testat är Tailsweep, Google Ads och Tradedoubler.

Nu läste jag Rosemaries inlägg på Kulturbloggen om att hennes avtal med DN via Tradedoubler avslutades dagen efter hon skrivit ett kritiskt inlägg om DN. Tråkig slump?

Det fick mig i alla fall att logga in på Tradedoubler och se hur mycket pengar jag fått in i potten på de här sju månaderna jag varit ansluten till dem och det är ju verkligen ett skämt.

På sju månader har jag tjänat 1 krona och 56 öre!!!

Resultatet talar för sig själv. Bye bye Tradedoubler. Jag avslutar härmed mitt samarbete med er! Om ni vill ha kvar mig som kund får ni gärna förklara gärna varför ska jag exponera era annonser hos mig för dessa futtiga korvören?

Google Ads och Tailsweep då? Jo, det är väl inte några lysande siffror där heller men det vi pratar ändå tresiffriga belopp på vardera sajt.

På Kulturhuset i höst...

På Kulturhusets hemsida kan man se vilka författare som kommer till Internationell Författarscen i höst. Förutom Slavenka Drakulic så är jag inte särskilt sugen på någon.

Bland annat kommer Nadeem Aslam, Claire Castillon och Jeanette Winterson.

Hela programmet finns här.

Det finns inget dåligt väder

Förlaget Kalla Kulor skriver på Twitter:

Det inte finns något dåligt väder
bara dåliga böcker!

Så sant!

Starstrucked by Joyce Carol Oates

– Jag tror inte lyckliga människor skriver böcker, säger Oates. De har inte tid.

Hennes liv verkar inte vara olyckligt. I hennes dagböcker berättar hon om dinnerparties och stort socialt umgänge med flera författarkollegor och man törs bara fantisera om vilka spännande intellektuella samtal som försiggår runt det där middagsbordet.

Den norska samtalsledaren Hans Olav Brenner frågar om de brukade diskutera vädret och hon svarar att de ständigt återkom till vädret emellan prat om presidentkandidater och politik. Diskussionerna finns inte återgivna i dagböckerna. Vissa konversationerna kan man helt enkelt inte ”capture in print” som Joyce Carol Oates uttrycker det.

Hon är liten och vän där och sitter på scenen. Smal, ser nästan sjuk ut. Ändå går det ett sus genom lokalen när en ung tjej ställer frågan rakt på.
- Do you have an eating disorder?

Joyce Carol Oates tar frågan som det proffs hon är. Hon tror att alla kvinnor i någon mån har ett eating disorder och att anorexia egentligen handlar om att späka sig själv och att folk alltid har gjort det i alla tider i religiös mening.

Samtalet flyter på. Brenner är lågmäld och tillbakalutad men lyckas ändå få Joyce Carol Oates ur balans ett par gånger. Hon skyller på hans pojkaktiga utseende och charm och låtsas bli generad. Jag anar jag en distans. Ett sätt att inte vara allt för privat, att inte låta publiken komma för nära. Men så börjar hon gråta när hon pratar om sin älskade katt Muffin och skrattar generat när hon berättar att hon ett tag brukade hänga på gym.

Jag måste understryka att det är väldigt, väldigt svårt att föreställa sig Joyce Carol Oates springa på ett löpband men under en period i hennes liv var det där hennes böcker kom till i hennes huvud.

Det är tre böcker som samtalet kretsar kring, hennes dagböcker, Blonde och Dödgrävarens dotter. Joyce drar paralleller mellan Norma Jean Baker och sin farmor som Dödgrävarens dotter handlar om. Både Norma Jean och Rebecca omvandlar sig själva till att bli någon annan, en spelad roll vilket fascinerat Oates. Blonde var egentligen tänkt att sluta när Norma Jean Baker fick sitt nya namn Marilyn Monroe men då var hon så fast i skrivandet att hon inte kunde sluta. Joyce Carol Oates är övertygad om att Marilyn Monroe inte tog sitt liv utan att det var en olyckshändelse med för många sömntabletter. En massiv research gjordes inför boken där hon såg alla Marilyns filmer på dvd och besökte alla nyckelplatser i Los Angeles och New York.

Den där frågan om researcharbetet ställde faktiskt jag. När det var dags för publikfrågor och mikrofonmannen närmade sig insåg jag att det gällde att vara blixtsnabb. Jag hade både hjärtklappning och kände mig totalt starstrucked när mikrofonen nådde min hand men det känns väldigt bra så här efteråt att få ha varit en av ungefär sex-sju stycken ur publiken som fått tala direkt till Joyce Carol Oates. Känslan var inte helt olik den jag hade när jag lyssnade till Jung Chang på bokmässan för några år sen.

Min fråga handlade om hur mycket research hon gör inför varje bok och då berättade hon om arbetet inför Blonde medans boken Missing mom inte behövde någon research alls. Hon uppskattade researcharbetet mycket och sa att det var en av de roligaste sakerna med att skriva böcker.

Skrivandet ja, hon är ju så ofantligt produktiv och hon berättar att hon ägnar 99 procent av tiden till att skriva om och fila på formuleringarna. Ofta lägger hon manusen åt sidan, länge, innan hon plockar fram dem igen. Dödgrävarens dotter låg i byrålådan i ett och ett halvt år innan hon valde att låta publicera den och hon avslöjade att hon har flera manus liggande nu på tillväxt.

När hon inte skriver undervisar hon på Princeton i Creative Writing och berättade lite om olika skrivövningar hon ger sina nybörjarstudenter. Hon har även en grupp med ”advanced writers” men de kan man inte ge övningar hur som helst, skämtar hon och berättar sen att bland annat Jonathan Safran Foer och Jodi Picoult varit studenter till henne (och Jennifer Weiner som man kan se här).

Hon är litteraturprofessor men har ofta blivit kallad ”detroit housewife” eller ”faculty wife” när hon recenserats i tidningarna. Och hon jämförs ständigt med män. En journalist konfronterade henne med att hon skrev precis som en man och Oates svar var genialiskt: What man?

Just att hennes texter jämförs med mäns är något hon ofta får höra. När hon skrev boken Om boxning sa Norman Mailer att det var en bok som han själv kunde ha skrivit. Det skulle alltså vara en komplimang.
- Man måste ha humor, konstaterade Joyce Carol Oates krasst.

Och humor hade hon. Och trots att hon är verkar så skör där uppe på scenen har hon den vassaste av pennor, en briljant hjärna och ett språk som flödar av fantastiska metaforer och jag önskar att jag hade fått ställa fler frågor där nere ifrån salen till henne på scen och då skulle jag ha frågat om hon funderade på nobelpriset och vilka böcker som hon själv är mest nöjd med.

Chansen lär nog inte komma igen. Det här var en once-in-a-life-time-experience.

Andra som bloggat om tillställningen på Kulturhuset är:
- Snowflakes in rain: Joyce Carol Oates på Kulturhuset
- Wind up women: JCO var underbar
- Bokstavligt talat: Joyce Carol Oates
- Boktoka: En kväll med JCO
- Textappeal: Jovialiska Joyce på Kulturhuset i Stockholm

Vi har biljetter!

Och så kom det. Inlägget som ödmjukt och vänligt sa: Hej! Jag har två biljetter till den "riktiga" träffen över. Om du är intresserad kan du ringa mig på... Och jag ringde och nu ligger biljetterna här framför mig och jag bara ler. Tack!

Foto: Jeff Sciortino

Joyce Carol Oates på Youtube

På Youtube finns en uppsjö av Oates-klipp att botanisera bland. Här berättar hon om att de sex första veckorna när hon skriver en roman är rena helvetet och att många ger upp i början, och hur hon hittar inspiration till sina karaktärer i djur bland annat.


Missa inte det här underbara klippet där chic lit-författaren Jennifer Weiner (Sängkamrater, I hennes skor) möter sin lärare, förebild och idol Joyce Carol Oates.

Här finns också inslaget från Babel i våras:
- Hemma hos Joyce Carol Oates, del 1 (från SVTs Babel)
- Hemma hos Joyce Carol Oates, del 2 (från SVTs Babel)

Svårt val?

Joyce Carol Oates klockan 19.00 på Kulturhuset (visserligen biosändning men ändå) eller Michael Jacksons begravning 19.00 på TV4+?

Joyce Carol Oates eller Michael Jackson? Joyce Carol Oates eller Michael Jackson? Michael Jackson eller Joyce Carol Oates?

Joyce Carol Oates!

Jag har nog drabbats av lite Oates-feber. Jag gjorde en playlist i Spotify. Enjoy.

Foto: Jeff Sciortino och Manfrys (flickr).

Gängkrig 145

Gängkrig 145 är skriven av Jens Lapidus, massa framgångar med Snabba cash och Aldrig fucka upp som jag hyllat här i bloggen. Den här historien utspelar sig i samma miljöer men Lapidus har valt att presentera den i serieformat med Peter Bergting som tecknare.

Storyn är bra. Förortstjejen Jivan blir gruppvåldtagen på en fest och det är startskottet för en stor uppgörelse mellan två rivaliserande förortsgäng som sedan länge bråkat med varandra. Mitt i allting står polisen Hägerström. Vi får också följa flera bihandlingar som handlar om heder, religion, vårdnadstvister med mera.

Jag är ingen van serieläsare så det tar ett tag innan jag kommer in i formatet. Den är dessutom väldigt snyggt och detaljerat tecknat. Många bilder är otroliga och jag glömmer emellanåt bort att ge dem den tid det förtjänar vilket gör att jag tappar fart i läsandet. Läser bara bildtexterna och tycker det känns lite tunnt. Jag får backa och läsa om ett par gånger men så fort jag får in flytet går det riktigt bra.

Jag tycker bihandlingarna gör hela boken. Utan dessa hade det blivit platt och tråkigt men jag tycker samtidigt att det är lite för kort. Kanske beror det på att jag är ovan vid formatet men jag skulle ha sett boken dubbelt så tjockt med mer fördjupning av karaktärerna och historien. Nu går det väldigt fort emellanåt för att pusha handlingen framåt.

Annars, glatt överraskad! Hoppas att fler författare och serietecknare testar det här greppet.

Det ska börjas i tid...

Läsintresset odlas tidigt har jag hört och så gör hon som sin mor, har flera böcker på gång samtidigt.

Oates på Kulturhuset

Imorgon kan man träffa Joyce Carol Oates på Kulturhuset i Stockholm. Om man var förutseende och hängde på låset när biljetterna släpptes för ett halvår sen eller så.

Det var inte jag.

Om någon har en biljett och inte vill gå så vet ni var jag finns? (enannansida@gmail.com). Annars funderar jag på att gå och kolla i Klarabiografen där de direktsänder mötet. Nördigt?

Läs mer här.

Effektiv minisemester i Arvika

Arvikafestival. Barnet hos farmor och farfar. Stuga vid Glafsfjorden. Sovmorgon. Strålande sol. Bra musik.

Ja, ungefär så såg min helg ut. En hel del läsning blev det. Har läst ut både Bergting och Lapidus Gängkrig 145, En shopaholic i väntans tider och halva Dödgrävarens dotter.

När mina kära vänner ville kolla på obskyra synthband så bänkade jag mig på festivalens sommarcafé, åt piggelin och tok-läste. Jätteskönt med kvalitetstid.

Lite musik blev det i alla fall. Såg fantastiska framträdanden av Santigold, Thåström, Röyksopp, Anna Ternheim, Sirqus Alfon, Bob Hund och Depeche Mode.

Hypnotisören

25 mars fick Bonniers ett manus av en författare under pseudonym, Lars Kepler. Boken fångade förläggarnas intresse så pass att det beslutades att ge ut den rekordsnabbt. Redan nästa månad kommer boken. Sättning, layout, korr, tryck på fyra månader alltså. Boken heter Hypnotisören.

Sjuttio sidor översattes omedelbums till engelska och togs med till Londonmässan tre veckor efter att manuset kommit in och där såldes boken till över 20 länder.

Vem är denna Lars Kepler då? Det spekuleras i om det är Mankell som ligger bakom, eller till och med Stieg Larsson själv. Återigen tror man att Stieg Larssons död är icensatt.

Igår läste jag första kapitlet i boken och låt mig säga så här; jag blev hypnotiserad och fast efter första sidan. Det här kommer slå stort. Det här är framgångar i Stieg Larsson- eller kanske Dan Brown-klass.

Kom ihåg var ni läste det först.