Född en blå dag

Det är det som skiljer Daniel Tammets från andra savanter som ofta är inbundna och har svårt att kommunicera. Tammet har även talet och språkets gåva och skriver själv om sin barndom och sitt liv.
Trots det så blir det ändå inte särskilt intressant och gripande, utan ganska långtråkigt. Jag saknar lite liv i boken. Det är fashinerande med detta savant-minne i några kapitel men sen gäspar jag mest.
Etiketter: recension
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home