Det här med böcker i framtiden...
Daniel Åberg bloggar idag om sin dröm-läsplatta som han ska läsa böcker på i framtiden. Den ska funka med alla format och man ska kunna köpa och ladda hem böcker enkelt. Man ska också kunna söka efter ord och citat och den ska vara lätt och behändig. Dessutom kopplad till en översättningsfunktion för att kunna läsa stycken på andra språk.
Låter helt fantastiskt. men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite som han norrmannen som försöker förstå sig på boken i filmen norsk helpdesk. Det faktiskt lite omväxlande att få vara på andra sidan då jag dagligen i mitt jobb känner mig som han bredvid som förklarar hur man "bladrer". Skeptisk är väl kanske rätt ord. Eller skräckblandad förtjusning. Eller helt enkelt livrädd?
Min framtida läsplatta är liten med en helt outstandig skärm som inte gör en trött i ögonen, har perfekt radlängd och radavstånd, är matt och fixar alla sorters ljus och solstrålar. Den ska vara liten eller gå att vika ihop så att man får ner den i bakfickan. Den har obegränsat med utrymme. Funktioner som att göra anteckningar i marginaler, understrykningar och göra hundöron ser jag som självklart.
Det måste vara rätt känsla. Jag vill kunna pimpa min läsplatta. Den ska rymmas i min ena hand. Det viktigaste är nog känslan när jag håller i den. Även om det inte känns som att bläddra i en bok så ska den vara personlig. Som mobiltelefonerna nu börjar bli för gemene man. Förr var mobilen bara en telefon, nu ingår den i livsstilen. På samma sätt vill jag känna för min läs-device.
Kommer priset på papper att sjunka drastiskt? Är antikvariaten snart ett minne blott och bara till för exlusiva samlare? Vad gör vi med alla böcker? De kommer att möta samma öde som alla dessa vhs-filmer som nu ligger i växande högar på sopbergen. Ett gigantiskt stort bokbål.
Kommer vi läsa snabbare och mer eftersom det går snabbare att läsa på skärm då man sparar 0,0123 sekunder för att man slipper bläddra. Kommer jag känna mig som en amish om jag plockar fram några böcker om trettio år och visar barnbarnen?
- Titta här barn, så här långsamt fick vi läsa när vi var små? Man var tvungen att använda BÅDA händerna när man ville läsa en extra stor bok.
Hur kommer barnböckerna se ut? Tillverkarna måste utveckla även bit- och tuggvänliga läsplattor som klarar stora och färgglada bilder och som dessutom tål att tappas i golvet några gånger och inte bangar några kletiga grötfingrar.
Det är en utmaning! En spännande sådan, och jag kämpar med min skeptism och rädsla för vad jag ska göra med min enorma boksamling och för att inte känna mig som den där norrmannen som kämpar med att "bladre".
Allt det här har sin upprinnelse i inlägget som Johanna Ö på Bokhora gjorde häromdagen. Följ den spännande debatten där om boken och författarnas framtid där. Stafettpinnar har plockats upp av Daniel Åberg, Bisonblog, There and back again, E-boksidan, Isobel, Jonas Mosskin och säkert fler...
Låter helt fantastiskt. men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite som han norrmannen som försöker förstå sig på boken i filmen norsk helpdesk. Det faktiskt lite omväxlande att få vara på andra sidan då jag dagligen i mitt jobb känner mig som han bredvid som förklarar hur man "bladrer". Skeptisk är väl kanske rätt ord. Eller skräckblandad förtjusning. Eller helt enkelt livrädd?
Min framtida läsplatta är liten med en helt outstandig skärm som inte gör en trött i ögonen, har perfekt radlängd och radavstånd, är matt och fixar alla sorters ljus och solstrålar. Den ska vara liten eller gå att vika ihop så att man får ner den i bakfickan. Den har obegränsat med utrymme. Funktioner som att göra anteckningar i marginaler, understrykningar och göra hundöron ser jag som självklart.
Det måste vara rätt känsla. Jag vill kunna pimpa min läsplatta. Den ska rymmas i min ena hand. Det viktigaste är nog känslan när jag håller i den. Även om det inte känns som att bläddra i en bok så ska den vara personlig. Som mobiltelefonerna nu börjar bli för gemene man. Förr var mobilen bara en telefon, nu ingår den i livsstilen. På samma sätt vill jag känna för min läs-device.
Kommer priset på papper att sjunka drastiskt? Är antikvariaten snart ett minne blott och bara till för exlusiva samlare? Vad gör vi med alla böcker? De kommer att möta samma öde som alla dessa vhs-filmer som nu ligger i växande högar på sopbergen. Ett gigantiskt stort bokbål.
Kommer vi läsa snabbare och mer eftersom det går snabbare att läsa på skärm då man sparar 0,0123 sekunder för att man slipper bläddra. Kommer jag känna mig som en amish om jag plockar fram några böcker om trettio år och visar barnbarnen?
- Titta här barn, så här långsamt fick vi läsa när vi var små? Man var tvungen att använda BÅDA händerna när man ville läsa en extra stor bok.
Hur kommer barnböckerna se ut? Tillverkarna måste utveckla även bit- och tuggvänliga läsplattor som klarar stora och färgglada bilder och som dessutom tål att tappas i golvet några gånger och inte bangar några kletiga grötfingrar.
Det är en utmaning! En spännande sådan, och jag kämpar med min skeptism och rädsla för vad jag ska göra med min enorma boksamling och för att inte känna mig som den där norrmannen som kämpar med att "bladre".
Allt det här har sin upprinnelse i inlägget som Johanna Ö på Bokhora gjorde häromdagen. Följ den spännande debatten där om boken och författarnas framtid där. Stafettpinnar har plockats upp av Daniel Åberg, Bisonblog, There and back again, E-boksidan, Isobel, Jonas Mosskin och säkert fler...
posted by Petra at 10:22
2 Comments:
Jag ser fram emot den dag [snart hoppas jag] då läsplattan finns att köpa lite varstans och det finns gott om titlar att ladda ner. Jag tror att pocketboken är det format som försvinner först, och pappersvarianten av dagstidningarna.
Men det är värt att tillägga - absolut allra viktigast tycker jag att det är att den här läsplattan ska vara löjligt enkel att använda. Som jag skrev i en kommentar till mitt inlägg:
"Funktionerna får inte stå i vägen för själva grundfunktionen – att läsa böcker. Man ser ju framför sig en tekniskt fullproppad apparat med miljarder funktioner som läsarna ”men varför i helvete kan jag inte bara få läsa min jävla bok i fred utan en massa jävla krångelprylar”-attackerar i rent vredesmod. Alla funktionerna ska finnas, men det ska också gå att bara trycka på On och fortsätta läsa där man slutade."
Skicka en kommentar
<< Home