Gängkrig 145
Gängkrig 145 är skriven av Jens Lapidus, massa framgångar med Snabba cash och Aldrig fucka upp som jag hyllat här i bloggen. Den här historien utspelar sig i samma miljöer men Lapidus har valt att presentera den i serieformat med Peter Bergting som tecknare.
Storyn är bra. Förortstjejen Jivan blir gruppvåldtagen på en fest och det är startskottet för en stor uppgörelse mellan två rivaliserande förortsgäng som sedan länge bråkat med varandra. Mitt i allting står polisen Hägerström. Vi får också följa flera bihandlingar som handlar om heder, religion, vårdnadstvister med mera.
Jag är ingen van serieläsare så det tar ett tag innan jag kommer in i formatet. Den är dessutom väldigt snyggt och detaljerat tecknat. Många bilder är otroliga och jag glömmer emellanåt bort att ge dem den tid det förtjänar vilket gör att jag tappar fart i läsandet. Läser bara bildtexterna och tycker det känns lite tunnt. Jag får backa och läsa om ett par gånger men så fort jag får in flytet går det riktigt bra.
Jag tycker bihandlingarna gör hela boken. Utan dessa hade det blivit platt och tråkigt men jag tycker samtidigt att det är lite för kort. Kanske beror det på att jag är ovan vid formatet men jag skulle ha sett boken dubbelt så tjockt med mer fördjupning av karaktärerna och historien. Nu går det väldigt fort emellanåt för att pusha handlingen framåt.
Annars, glatt överraskad! Hoppas att fler författare och serietecknare testar det här greppet.
Storyn är bra. Förortstjejen Jivan blir gruppvåldtagen på en fest och det är startskottet för en stor uppgörelse mellan två rivaliserande förortsgäng som sedan länge bråkat med varandra. Mitt i allting står polisen Hägerström. Vi får också följa flera bihandlingar som handlar om heder, religion, vårdnadstvister med mera.
Jag är ingen van serieläsare så det tar ett tag innan jag kommer in i formatet. Den är dessutom väldigt snyggt och detaljerat tecknat. Många bilder är otroliga och jag glömmer emellanåt bort att ge dem den tid det förtjänar vilket gör att jag tappar fart i läsandet. Läser bara bildtexterna och tycker det känns lite tunnt. Jag får backa och läsa om ett par gånger men så fort jag får in flytet går det riktigt bra.
Jag tycker bihandlingarna gör hela boken. Utan dessa hade det blivit platt och tråkigt men jag tycker samtidigt att det är lite för kort. Kanske beror det på att jag är ovan vid formatet men jag skulle ha sett boken dubbelt så tjockt med mer fördjupning av karaktärerna och historien. Nu går det väldigt fort emellanåt för att pusha handlingen framåt.
Annars, glatt överraskad! Hoppas att fler författare och serietecknare testar det här greppet.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home