Bergdorfblondiner, très yta, beyond glamour

Obs! Denna recension innehåller spoilers!

I Plum Sykes debutroman Bergdorfblondiner trängs New York-sociteten i sina Vals*, ständigt korsande altanen i sina PJ's** till Cannes, Milano och Paris och konstant sökande efter en BÄM***!

Tänk Pretty Woman möter Jane Austen möter Roxanne möter När Lucy O Sullivan skulle gifta sig möter Sex and the city möter Beverly Hills. En klassisk story om kvinnan som desperat letar efter drömprinsen och avverkar den ena killen efter den andra i jakt på den rätte samtidigt som hon inte ser den lite alldaglige killen "next door". Han som alltid dyker upp med en hjälpande hand, ett tröstande ord och som blir avvisad ständigt och inte förräns i slutet inser hon hur fel hon haft och det blir dom två och de lever lyckliga i alla dagar. Temat kan varieras i oändlighet!

Boken är bitvis rätt jobbig att läsa med alla dessa uttryck och förkortningar. Jag förstår att boken ska vara rolig och ironisk men jag tycker det blir platt och under ytan inser man att det här faktiskt är allvarliga grejjer för en mängd manhattan-brudar, inklusive författarinnan själv och då blir det bara tråkigt, platt och ytligt utan eftertanke.

Den är dessutom beyond antifeministisk. Très förskräcklig skulle jag vilja säga. Riktiga kvinnor har smink, det rätta nagellacket, bär senaste chloé-jeansen och smycken från Oscar de la Rentas nästa kollektion(!). Kvinnor är förvirrade, svaga och svimmar för att få uppmärksamhet. Rynkor i en kvinnas ansikte är ett tecken på för mycket karriär. Det viktigaste i livet är att hitta en ORP**** och gifta sig med någon som har en PJ. Allting går ut på att hitta rätt man och när man hittat den rätte och blivit gift, startar jakten på att hitta BÄM nummer 2 som man ska gifta sig med när man skiljer sig från den första....

De flesta chick lit-böcker har ju någonstans en allvarlig underton, eller en förmåga till igenkänning med självdistans. Det saknas helt saknas i denna bok. Tyvärr. Det kunde ha varit rätt kul om Plum Sykes förvaltade sina kort rätt för hon har språket där om hon ansträngde sig lite till. Kanske är det en tafflig översättning. Ser i andra recensioner att man rekommenderar den på engelska. Well, jag kommer inte att läsa om den i vilket fall som helst.

Ordförklaringar:
Très - mycket på franska, används konstant genom hela boken
Beyond - överdrivet mer än "trés"

* Private Jets
** Klänning av designern Valentino
*** Blivande äkta man
*** Oerhört rik pojkvän

Kolla trailern till Djävulen bär Prada

Djävulen bär Prada har biopremiär i Sverige i oktober men vi kan smygkika lite på trailern redan nu. Det verkar lovande måste jag säga!

Äntligen nytt från Nilsonne

Äntligen! Åsa Nilsonnes femte bok om Monica Pedersen är här! Den heter Ett liv att dö för och jag ställer mig redan i kö för boken. Den släpps i september.

Den här gången hittas en kille mördad i skogen efter en studentfest. Killen visar sig vara gängledare för ett gäng som terroriserat hela skolan och bland annat sexuellt trakasserat tjejer. När en av tjejerna dyker upp i en porrtidning ser polisinspektör Monica Pedersen en röd tråd...

Åsa Nilsonne har i serien om Monica tidigare gett ut Tunnare än blod 1991, I det tysta 1992, Kyskhetsbältet 2000 och Bakom ljuset 2003.

Boken släpps på Forum förlag som också har en ny bok av Vikram Seth i bakfickan. I oktober kommer Två liv. Vikram är väl kanske mest känd i Sverige med tegelstenen En lämplig ung man som utspelade sig i Indien. Två liv utspelar sig i skuggan av andra världskrigets rasmotsättningar.

Höstens böcker och en skön blogg

För nittofem spänn får du den stora tjocka katalogen från Svensk Bokhandel med alla höstens nya böcker. Beställ här om du inte redan gjort det. Själv blir jag helt tokig av att bläddra i katalogen så jag funderar på att låta bli i år.

Smygkikar lite på förlagens hemsidor dock och Piratförlaget kommer med några spännande i höst. Trettonde september till exempel släpps den nya Martina Haag-boken Martina-koden. Har bara läst Hemma hos Martina men hon har ju fått massor av bra kritik för sin Underbar och älskad av alla.

Tjugonde september kommer Stina Lundblads bok Stinas möten som är just precis vad det låter som. En bok om Stinas alla möten och vad som hände bakom kulisserna. Resorna, bråken, nervositeten, stöket.

Fjärde oktober kommer Katerina Janouch andra roman Dotter önskas. Hennes Anhörig om alkoholism och drogberoende läste jag och den var toppenbra. Dotter önskas handlar om mamma-dotterelationen. Helena, gravid med sitt andra barn, hittar sin döda moders dagbok och ett mysterium rullas upp. Vem var hon egentligen och kan dagboken hjälpa Helena med sin egen modersroll?

Slutligen kan jag inte låta bli att tipsa om sköna Moussas blogg om böcker och annan kultur!

Frida Kahlo

Jag har just sett om världens bästa film. Frida med fantastiska Salma Hayek i huvudrollen. Filmen är en symfoni i färger, passion, känslor och utspel. Just nu känner jag för att köpa alla Frida Kahlos tavlor och tapetsera hela huset med dem.

Frida föddes 1907 i Mexiko. Hennes pappa var konstnär och hon när hon var i tonåren råkade hon ut för en otäck spårvagnsolycka som gjorde att hon bröt ryggraden, höften på flera ställen, krossade foten och fick genomgå flera smärtsamma operationer och hon levde i ständig smärta.
Det var i sjuksängen som hon började sin karriär som konstnär genom att måla sitt gips och senare även tavlor.

Hon tillfrisknade så pass att hon kunde ta sig ur sängen och leva ett hyfsat normalt liv. Hon gifte sig med den ständigt otrogne och populära konstnären Diego Rivera. Han var notoriskt otrogen och hon själv hade ett par affärer med olika kvinnor och en kontroversiell relation med Lev Trotskij, marxist och sovjetisk politiker som jagades av Stalinisterna och befann sig i landsflykt i Mexiko strax innan andra världskriget bröt ut.

Diego Rivera var en populär konstnär på 30-talet på grund av sina färgstarka vägg och takmålningar och han var både kontroversiell och politisk. Frida Kahlo fick sin första utställning i Paris 1939. En utställning som orsakade. 1953, året innan hon dog, fick hon sin första utställning i hemlandet Mexiko, något hon alltid drömt om.

Hennes målningar är färgstarka och suggestiva och har blivit otroligt kända och älskade. Varför? En ordväxling i filmen mellan Trotskij och Frida beskriver det väldigt bra:

Frida: At the end of the day, you can endure so much moore then you think you can.

Trotskij: Thats what I love about your paintings. That they carry that message. ... Your paintings express what everyone feels. That they are alone in pain.

Diegos och Fridas böljade fram och tillbaka och var kantat av otrohetsaffärer men de hittade på något sätt alltid tillbaka till varandra. Hon dog 1954 och hennes sista dagboksanteckningar lyder:

I hope the end is joyful - and I hope never to come back - Frida.

Filmen bygger på boken A Biography of Frida Kahlo av Hayden Herrera. Här kan ni se ett klipp:

The truth about diamonds

Det blev en trio av uppväxtromaner. Först Linda Skugge. Sen Curtis Sittenfeld och nu Nicole Richis bok The truth about diamonds. Titeln anspelar på att "diamonds are a girls best friends" och Nicole lovar avslöja allt om de så kallade vännerna i Beverly Hills och Hollywood.

Häng med nu för nu blir det skruvat. Nicole Richie skriver en bok där det är hon själv som är berättarrösten och hon skriver om sig själv som Chloe Parker, adopterad av en popsångare och uppvuxen i Beverly Hills och kompis med en massa andra kändisars barn. Chloes liv är Nicoles liv och hon berättar historien som något slags överjag med insikter som Chloe inte har, eller som Nicole inte hade när hon befann sig där Chloe befann sig då. Typ.

Nicole berättar sen historien om hur Chloes blir inbjuden av den rikla snärtan Simone Westlife (Paris Hilton) att vara med i en realitysåpa (Simple Life) där de ska framstå som de allra bästa vänner och hur de blir kändare och kändare och får vara med på den ena MTV galan efter den andra. Samtidigt befinner sig Nicole i periferin där hon är sig själv, känd från Simple Life och som i sin tur har varit med om allt som Chloe är med om, en gång till.

Tanken är god. Jag gillar idén. Det ger en extra skruv åt boken men Nicole ror inte riktigt i hamn det hela. Hon försöker vara seriös och samtidigt som hon ska vara insiktsfull och eftertänksam och ge någonslags djup åt boken misslyckas hon kapitalt och är istället putslustig och plump. Och trots att det är så uppenbart att det är en självbiografi står det ROMAN med stora bokstäver tryckt överallt över hela boken så ingen kan missförstå.

Så nu avslöjar jag sanningarna bakom diamanterna så slipper ni läsa boken.

1. Vänner i Hollywood är ej att lita på.
2. Om en Papparazzi följer dig är det bra. Då är du kändis.
3. Det är viktigt att bli känd till vilket pris som helst, t ex att tappa mobiltelefonen med en massa kändisars telefonnummer. Kändisar du aldrig har träffat.
4. Drew Barrymore är skådisen som du ser upp till mest. Förmodligen för hon knarkade som 11-åring och det gör du också.
5. Det är cooolt att ha varit på rehab. Det är också viktigt att vara den mest kända på rehab'et.

Vad är syftet med boken? Att avslöja sina vänner? Vilken slags vän är Nicole Richie själv egentligen? The truth about diamonds är bara en enda salig röra.

Hemskast av allt är de helt oförståerliga bilderna på Nicole Richie mitt i boken. Ni vet, i självbiografier så finns ett obligatoriskt block på kanske 10 sidor med gamla bilder från förr på huvudpersonen. Som barn, som liten, när den gifte sig. Bilder på nyckelpersoner i boken etc. I vanliga fall brukar det vara roligt att se huvudrollsinnehavaren i tacky 80-talskreationer eller tultande omkring i blöja men i den här boken har man valt att stoppa in ett tiotal helt nytagna bilder på Nicole Richie i skoluniform, i balettutstyrsel, sminkad så hon ser drogad ut och så vidare. Jag säger bara varför? Varför?

Ska jag ge boken cred för någonting så är det för att Nicole Richie ibland lyckas med en och annan rolig formulering och att det är rätt kul att läsa om korkade rika ungars föreställningar om världen utanför. Thats it!

Nu tänker jag resa från västkust till östkust och ge mig på Bergdorfblondinerna av Plum Sykes.

Nytt i bokhyllan

Helgen tillbringades med en överraskningsfest för svärmor. En tur till de generösa svärföräldrarnas bokhandel hanns också med. Stort tack. Vi kom hem med följande...



Jaktsäsong av Mats Strandberg. Hur man hittar kärleken bland, sex, lögner och dvd-boxar? Sprillans nyutkommen gay lit av journalisten och bloggaren Mats Strandberg.

Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist. Tio noveller av sveriges skräckförfattare nummer ett.

Livets skafferi av Alexander McCall Smith. Femte boken om härliga Mma Ramotswe, Mr J L B Matekoni , Mma Makutsi och Damernas detektivbyrå.

101 idéer Badrum av Caroline Murphy. Massor av inspiration för kommande badrumsrenoveringar.

Mötley Crüe - The dirt av Neil Strauss. Bekännelser från världens mest ökända rockband..

Ni kommer få höra mer om böckerna här så fort vi hunnit börja bläddra i dom....

Den som spar han har semester kvar

Så här bra har jag det i solskenet. Min första semestervecka är snart slut och att-göra-listan såg ut så här:

Tre dagars ridläger på Long Valley Ranch.
Avklarat. Mycket nöjd. Härliga hästar. Bara att avslappnat sitta och galoppera balanserat på lång tygel varv efter varv var en upplevelse jag kan leva länge på. Long Valley Ranch är en ny westernanläggning som bara andas framtidsanda och nybyggarmentalitet. Är inbokad på ridskolan i höst och har ett upcoming mini-läger i slutet av oktober att se fram emot!

Läsa Young, shiny, obscenely rich and reckless-romaner.
Har precis börjat på The truth about diamonds. Det har hänt massor bara på de första 30 sidorna.

Se om filmen Frida.
Yet to come.

Städa och tvätta bilen.
Check. Den var verkligen hemsk men nu är den skinande ren.

Sortera, rensa och städa bokhyllan.
Tar vi nästa vecka. Berget av nya böcker måste in på något sätt. Det ska gå!

Få bort det gigantiska tvättberget.
Tog tre dagar men nu är allt rent!

Se några säsonger av Amazing Race på dvd.
Såg hela femman och sexan på två dagar. 26 avsnitt. Yeah! Behöver en brake nu. Ska ge mig på sjuan och åttan efter helgen.

Hämta ritningar på stadsbyggnadsnämnden.
För att kunna planera den kommande badrumsrenoveringen. Tar en långpromenad dit nästa vecka.

Gå långpromenader, minst tre stycken a en timma.
Eftersom jag ridit i snitt två timmar om dagen denna vecka så får promenaderna vänta tills nästa vecka.

Måla garagedörren
Det har ju regnat så något målat har det inte blivit. Nu skiner solen men jag prioriterar boken och solstolen...har ju två och en halv härliga semesterveckor kvar att måla på!

I en klass för sig av Curtis Sittenfeld

Då har man läst årets bästa bok då! Författaren som lyckats med det konststycket heter Curtis Sittenfeld och boken heter I en klass för sig, eller Prep på engelska. Boken, som kom på engelska förra året och på svenska i våras, har blivit extremt hyllad överallt och jag stämmer bara in i lovsången.

Curtis lyckas beskriva tonårstiden så där äckligt perfekt och hon väljer att göra det i en politisk laddad miljö. På en internatskola för snuskigt rika barn, där bokens berättarjag Lee och ett gäng andra får vistas på nåder och tack vara finfina stipendium de ska vara tacksamma för. Boken berättas genom den vuxna Lee som kan analysera och reflektera kring tonårstiden med distans. I like.

Hon brottas med kärlek, utanförskap, popularitet och skolarbetet. Vem är det viktigast att vara vän med? Kärlek på avstånd. Känslan av att vara utanför och konstig. Vem är jag? På ett mycket intelligent och medryckande sätt får man ta del av de andra ungdomarnas liv genom Lees ögon och genom Lees filter.

En måste-bok. Hur bra som helst. Fantastisk. Ångestladdad. Rolig. Gråtmild. Skrattframkallande. Hög igenkänningsfaktor. Närvarande. Observant. Politisk. Läs den nu!

Nytt liv?

Jag har inte regnat bort. Det är bara semestertider och den spenderas självklart med att läsa vår gode vän Fredriks bok som landade i brevlådan förra veckan. Tack tack Fredrik!

Välkommen till det nya livet - Scener ur ett föräldraskap är en Fredriks resa från singel i innerstan till småbarnsförälder i förorten. En resa som beskrivs genom en rad korta kapitel, fristående krönikor om livet med sin fru och sina två döttrar. Från första graviditeten tills att barn nummer två dimper ner lite lätt chockartat.

Det nya livet innebär vaknätter, blöjbyten, inköp av Volvo kombi, parmiddagar och att känna sig utanför när gänget snackar den senaste musiken och klubben eller vad som hänt i politiken och man själv kan bara sitta och undra över om ungarna sover eller om frun har tråkigt.

Men jag vill läsa mer! Krönikorna är korta och snabba nedslag i verkligheten. Att känna igen sig, le åt och gråta till. Det är inga transportsträckor eller onödigt vältrande i vardag. Bara kort och koncist. Ibland känns lite ytligt och svårt att ta till sig om man läser boken i ett sträck - men krönikorna/kapitlen var för sig är strålande! Bra språk, flyt och härlig självironi.

Men även om självdistansen är hög lyser kärleksförklaringarna igenom. Fredrik ironiserar och generaliserar och skojjar emellanåt bort jobbigheten med att ha barn samtidigt som kärleken lyser igenom och man fattar att han älskar sitt nya liv över allt annat!

Boken har också en hemsida och en blogg.

Gästrecension: Mörkerspår av Inger Frimansson

Emma från Hemfeber har läst Mörkerspår av Inger Frimansson och bidrar här med en liten gästrecension. Det tackar vi för!

Inger Frimansson är den psykologiska deckarens svenska drottning, ska Eskilstuna-Kuriren ha sagt. I så fall måste hon ha ärvt tronen genom någon konstig tronföljd, för hon har inte förtjänat den på något annat sätt. Boken Mörkerspår handlar om Hilja, överviktig, ogift och barnlös kvinna i femtioårsåldern. Hon bor ihop med sin bittra storasyster, arbetar i en blomsteraffär och har en älskare som är gift. Hennes bakgrund är tragisk, modern tog livet av sig, fadern - som var gift med en annan kvinna - dog förhållandevis ung och försvann ur barnens liv. Storasystern tog hand om Hilja och hennes två år äldre bror, men var sadistisk och elak under hela deras uppväxt.

En dag ser Hilja sin barndomsvän Jennifer Ask, nu firad skådespelerska, och försöker få kontakt med henne, men Jennifer låtsas inte om att hon sett Hilja. Det sätter igång en rad smått absurda hos Hilja som börjar bete sig som något av en stalker. När Hiljas bror, som är fastighetsmäklare, får i uppdrag av Jennifer Ask att sälja hennes hus följer Hilja med och genom en rad olyckliga omständigheter blir hon vittne till en otäck händelse som får långtgående konsekvenser.

I boken finns en parallell historia om en man som brutalt våldtar kvinnor i joggingspåren på en anläggning utanför staden. Man får följa hans brott i små stycken. Självklart vävs historierna ihop, men alldeles för sent i boken och alldeles för löst.

Inger Frimansson lägger energin på den socialrealistiska skildringen av Hiljas hopplösa liv med sin bittra syster och tillbakablickar på deras miserabla och känslomässigt torftiga barndom. Det känns väldigt svenskt, väldigt grått och jag begriper inte varför svenska författare gärna grottar ner sig i sorgliga, deprimerande beskrivningar av hur deras huvudpersoner lättar på blåsan på underliga ställen, komplett med livfulla beskrivningar av hur det luktar, eller beskrivningar av sex som gör att det bara känns som att sex är misär.

Tanken är väl att de små brottsstycken som beskriver våldtäktsmannens tankar och gärningar långsamt ska bygga upp en suggestiv stämning inför det hemska brottet som självklart inträffar - det är ju en deckare. Men det lyckas inte. Man hinner tröttna innan själva mordet begås. Och Inger Frimansson lyckas inte alls bygga upp historien kring personerna på ett sådant sätt att man får klura på vem som är gärningsmannen. Det knyts inte ihop över huvud taget. Upplösningen känns hastigt påkommen och hafsigt överspelad. Den psykologiska drivkraften bakom gärningarna, som ju är intressantast i en psykologisk deckare, får man ingen riktig kläm på alls.

Och vad var poängen med att sätta Hilja som huvudperson?

Ska man läsa psykologiska deckare värda namnet rekommenderar jag mycket hellre vilken bok som helst av Val Mc Dermid.

av Emma Rost

Who wants to be a superhero?

Här kommer dagens spaning. Jag tror att en superhjälte-våg är på väg att dra in över världen. Det kommer att bli supertrendigt med superhjältar!

En klassisk spaning har tre exempel och en framtidsvison. Here we go...

Exempel nummer ett:
Superhero-dokusåpan.
Stan Lee, mannen som ligger bakom succéhjältar som Spindelmannen, Fantastiska fyran och Hulken, har precis lanserat en ny favoritdokusåpa i USA, Who wants to be a superhero!

Där tävlar tio glada superhero-nördar om en plats i ett seriealbum och en ny tecknad film av Stan Lee himself. Det är alltså tio helt vanliga människor som själva skapat varsin superhero och sådär dagligdags går runt och spelar sina superheros som de skapat själva. Monkey woman, Fat Momma, Nitro G och favoriten är Major Victory!

Exempel nummer två: Superhjältarna regerar på bio.
Det har rådit stålmannenfeber precis hela sommaren, X-men går på bio för fullt och i dagarna har även Zoom, en komedi om Captain Zoom (med Tim Allen, Courteney Cox och Chevy Chase) premiär. Under 2007 kommer filmer som Spiderman 3 och Alien vs. Predator 2.

Exempel nummer tre: Höstmodet.
Till och med på kläderna man se att trenden med superhjältar är på väg att ta över. Tightsen har ju varit inne ett långt tag nu och enligt style.com är det bubblor, metall, lager-på-lager, napeoleonskt och överdrivet som gäller i höst!

Framtidsvisionen
Jag tror framåt att superhero-modet kommer ta över helt och slängkappan är det hetaste vi kan ha på oss nästa sommar och höst. Mockasiner kommer att bli moderna igen och trendigast är den som designar sin egen logotyp att bära på bröstet.

Accesoarerna vi kommer att bära kommer likna lasersvärd och tjocka magiska armband och ringar med hemliga fack.

Det kommer också bli inne att odla superkrafter som att kunna flyga, klättra på hus, skjuta laserstrålar och kunna se in i framtiden. Spådamerna och hästpratarna kommer få sin revansch.

Det råder superhero-feber i världen! Kom ihåg var ni läste det först.

Men mest av allt vill jag hångla med någon

Jag fick Linda Skugges Men mest av allt vill jag hångla med någon på en bokbytarkväll. Jag tog med den till stranden för att det var en pocket och det kändes inte som om jag var så rädd om den. Det skulle liksom inte göra något om det hamnade lite sand och lite sjövatten i den. Jag smög på stranden med boken för jag ville inte att någon skulle komma på mig med att sitta och läsa Linda Skugges dagbok där i solen. Det kändes på något sätt lite ytligt och skamligt men faktiskt blev jag ganska positivt överraskad.

Första tredjedelen av boken är ganska trist och långsam. Ärligt talat läste jag inte så noga om körkortsångest, gymnasiestrul och oskuldspanik men sen när Linda börjar skriva för tidningen Ultra, flyttar hemifrån och börjar hänga med kändisar blir det genast mycket intressantare. Lite som att läsa Se&hör!

Linda trånar efter Kristian Luuk. Kristian Luuk? Hon hånglar med Janne Kask. Hänger med Per Hagman, Olle Ljungström, Andres Lokko och This Perfect Day-killarna. De tar sig in på Hannas och East fast de inte har åldern inne. De åker till London och röker hasch. De är fulla fem dagar i veckan och hon bor på en soffa i en andrahandslägenhet. Det är kärlek på avstånd, osäkerhet över att inte räcka till, ångesten över att inte vara tillräckligt tuff, inte höras och synas, att kompisarna är tuffare och lyckas bättre än en själv och Linda beskriver det på ett fantasiskt roligt sätt men ändå så att man känner igen och kommer ihåg precis hur det var så där så det gör ont och man nästan får en klump i bröstet.

Det är ingen stor litteratur men det är rätt bra och gud vad jag är glad att jag inte längre är 20-21 år längre!

Ett år som blogg - elva år på nätet

Åttonde augusti förra året startade En annan sida i nytt format - som bokblogg. Under det här året har jag skrivit och tipsat om ca 250 olika böcker. Jag har läst 60 böcker sen bloggen startade och drygt 50 000 unika besökare har varit här och hälsat på.

50 000? Hur gick det till?

Någongång i augusti 1995, för elva år sen, upptäckte jag internet. Eller, min far lånade ut sitt modem och internetabbonemang till mig och fick aldrig tillbaka det mer. Helt plötsligt gick jag omkring med svarta ringar under ögonen och gäspade på alla lektioner medans på nätterna var jag i mitt esse, satt uppe hela nätterna och chattade och byggde hemsidor för glatta livet.

Jag läste på folkhögskola och rusade hem när dagen var slut och väntade tills klockan skulle bli 18.00. Då sänktes nämligen priset för att ringa till modempoolen. Hade man tur kom man in på första försöket men det kunde hända att det var upptaget och man fick sitta och försöka ringa upp i timmar. När man väl kommit in, satt jag uppkopplad halva natten.

Min allra första hemsida tog form med hjälp av en massa snälla chattare från Kajen och #webbchatt som invigde mig i html-kodens mysterier. En del har jag faktiskt fortfarande kontakt med som Lotta och Vivi. Hemsidan då handlade om de två teatergrupper jag var aktiv i. Teater Cayenne och Teater Beige och sidan hade de klassiska fina regnbågslinjer, bilder och allt.



Någongång i samma veva gjorde jag också sidan om Jonas Gardell som levde ända till 2001-2002 då jag inte orkade driva den längre. Den innehöll en komplett bibliografi och dessutom en komplett lista över alla tidningar och tidskrifter som intervjuat eller skrivit om honom fram till 1996. Jag satt i flera dagar på universitetsbiblioteket i Uppsala, Carolina Rediviva, och kollade på mikrofilm och letade i arkiv. Så småningom orkade jag inte hålla tempot längre och sidan dog ut.

Vart efter så utvecklades sig sidan till att bli mer och mer personlig och den 13 april 1997 skrev jag mitt första dagboksinlägg och döpte sidan till En annan sida. Jag har alltid tyckt om att leka med färg och form och sidan har alltid varit ganska ombytlig.


Internet är typ det bästa som hänt mig. Genom internet fick jag jobb och flyttade till Stockholm där jag träffade min man, jag fick massor av nya vänner över hela världen, jag var i USA och hälsade på chattpolare där, jag blev fodervärd åt världens bästa häst, listan kan göras lång men jag ska inte tråka ut er med mer nostaligsnack.

Under sommaren förra året började det känna olustigt att ha nio års samlade dagboksanteckningar liggandes till allmän beskådan. Fotoalbumet var också en komplett historia över de senaste åren i mitt liv och det kändes som om vem som helst kunde gå in och rota i mitt privatliv. Det började kännas lite läskigt att hela tiden skriva om mig själv och eftersom släkt och vänner sedan länge läste allt jag skrev och hade den obehagliga vanan att ta upp saker på familjemiddagar så hade jag också sedan länge börjat cencurera det jag skrev. Det kändes helt enkelt inte meningsfullt längre.

Däremot funderade jag över att skriva i ett annat format, om något specifikt ämne som intresserade mig och bloggtrenden var ju het just. Tanken slog mig att jag skulle kunna börja dokumentera det jag läser lite noggrannare än vad jag tidigare gjort här.

Jag återupplivande ett gammalt blogger-konto jag startat redan 2003 men inte använt och transformerade sidan till en bokblogg och den 8 augusti förra året vaknade En annan sida i sin nya form. Tiden går så fort. Idag firar vi ett - respektive elva - år! Hurra!

Är det någon där?

Nu finns den för bevakning på AdLibris. I oktober kommer äntligen Marian Keyes senaste ut på svenska. Det återigen en av The Walch-sisters som är i fokus. Nu är det systern Annas tur.

Systrarna Walch är fem till antalet. Maggie, Rachel, Claire, Anna och Helen och de är huvudpersoner i olika böcker av Marian Keyes. Claire i Vattenmelonen. Rachel i En oväntad semester. Maggie i Änglar och nu Anna i Är det någon där? Återstår gör systern Helen.

Läs Lilldjurets recension av boken.

Sjung sjung

Kom ihåg att ta med fler exemplar av Den svenska sångboken nästa gång vi åker på kusinträff på landet!

I helgen gick den årliga kusinträffen av stapeln. Traditionsenligt ute i Lämmetorp med kräftfiske, kubbspel, sol och bad och kräftskiva med sång på kvällen.

Hela min familj älskar att sjunga och vi rev av både Fritiof och Carmencita, Sjösala vals, Rosa på bal, Engelska flottan, Dans på Sunnanö, Dans på Brännö brygga och en hel drös till. Avkopplande och härligt!

Bookcrossing - the result

I början av sommaren bestämde jag mig för att testa Bookcrossing på allvar. Jag registrerade åtta böcker och har då och då under sommaren släppt dem fria en i taget.

Böckerna har varit dessa:

Den stängda boken av Jette A. Kaarsbøl (BCID: 353-4064139), släpptes den 23 maj i TCO's pressrum. Den ligger inte kvar för jag har varit där efter den men den som hittat den har inte skrivit in det på Bookcrossing-sidan.

Passionata av Ernst Brunner. (BCID: 539-4064205) la jag den 23 maj inne bland hushållspappersrullarna på Coop i Stuvsta. Där ligger den inte heller kvar.

Nymåne av Diana Abu-Jaber. (BCID: 686-4064174) lämnades, också den 23 maj, bredvid några internetdatorer i närheten av gate 33 på Cityterminalen.
Heroine av Unni Drougge. (BCID: 709-4064196) Heroine åker pendeltåget mot Märsta sen den 9 juni.

Damen med enhörningen av Tracy Chevalier. (BCID: 656-4064210) placerades den 9 juni ingömd i ett prång bakom en soffa på Pressklubben i Stockholm. Den här boken hittades och registrerades den 25 juli av en anonym person som i sin tur har släppt den någonstans i Mora.

Storm över Frankrike av Iréne Némirovsky. (BCID: 322-4064208). 27 juni lämnade jag den här boken på pendeltåget mot Södertälje.

Gräsligt trippat av Esther Freud. Mer känd kanske som Hideous Kinky. (BCID: 501-4064154). Den här boken hamnade i en provhytt på Indiska på Drottninggatan den 4 juli.

Misstanken av Minette Walters. (BCID: 372-4064214) blev den sista boken att placeras ut och den finns under en skärm på internetcafét längst nere i Kulturhuset sedan igår, 3 augusti.

Av åtta böcker är det alltså bara en hittills som hittats. Trots att jag strategisk placerat ett par vid datorer på internetcaféer.

Men men, det känns ascoolt att någon hittade EN bok och gick in och bemödade sig att fylla i siffrorna på sidan....

Pocket, pocket, pocket

Min semester närmar sig, en vecka kvar bara, och som jag sagt förrut, vad definierar semester bättre än en stolstol och en pocketbok? En pocket kan man ta med till stranden utan att vara rädd att få sand mellan sidorna, spilla glass på den eller råka tappa i poolen. En pocket kan man vika, knäcka ryggen på, misshandla, ligga och läsa utan att det blir för tungt. Här kommer ett gäng pockettips....

På deckarfronten måste jag självklart rekommendera Stieg Larssons underbara serie om tidskriften Millenium. Den första, Män som hatar kvinnor kom nyligen ut i pocket och är en sträckläsarbok trots att den är tjock. Plöj den innan sommaren är slut.

Bra deckare skriver också finska Leena Lehtolainen. Hennes hjältinna Maria Kallio är polis vid Helsingforspolisen, bor ute på landet med man och barn. På pocket finns (i ordning) Dödsspiralen, Vändpunkten, Falska förespeglingar. Rekommenderas varmt om man tröttnat på Annika Bengtzon.

Fredrik Strages bok om Fans är kanske något många kan känna igen sig i. Han har följt några hardcore-fans till bland annat Michael Jackson, Westlife, Morrisey och Darin och unika intervjuer med holländaren som förföljde Agneta Fältskog och kvinnan som brände ner Sjösala av kärlek (!) till Evert Taube.

Mossvikenfruar - Chansen av Emma Hamberg, leker med titeln till tantsnuskromanen Hollywoodfruar - Chansen. Ligger sexa på Svensk bokhandels lista. Läses med fördel ut under en och samma dag.

Djävulen bär Prada kommer som film snart. Läs boken innan. Den är MYCKET underhållande.Meryl Streep ska spela huvudrollen som den hemska chefen Miranda Priestly. Lauren Weisbergers debutroman har blivit en storsuccé och handlar om livet i på Vouge som huserar i det stora Condé Nast-huset på Times Square.

I samma hus sitter även tidningen Vanity Fair och där utspelar sig Toby Youngs bok Hopplös och hatad av alla. Den finns också som pocket såklart. Verkligen en jätterolig bok!

Douglas Kennedy får man inte missa. Två av hans böcker finns som pocket. Den gåtfulla fotografen och Ett alldeles särskilt förhållande. Klicka på länkarna och läs mina recensioner.

Här lämnar tolv kändisar sina pockettips i Aftonbladet.

Missa inte heller Pocketbloggen.

Utmanad av Fröken Bokmal

And here are the results of the En annan sida-jury:

1) En bok som förändrade ditt liv ?
Oj, vilken pretentiös fråga. Det finns flera böcker som gjort avtryck och intryck men jag tror ärligt talat inte att någon bok har förändrat mitt liv så drastiskt.

UPPDATERAT: Självklart, som Johanna så smart påverkade, så har boken Äntligen icke-rökare av Allen Carr haft ett enormt inflytande på mitt liv!

2) En bok du läst mer än en gång?
När jag var liten läste jag om allt. Läste Kulla-Gulla flera gånger och böckerna om Pip-Larssons och i nu har jag ett stående projekt att läsa om alla hästböcker från ungdomen. Britta och Silver, Susanna Stalledräng, böckerna om Soffi, böckerna om Petra. Jag betar av några i taget.

Däremot läste jag, precis som Fröken Bokmal, om Lilla Sparvel av Barbro Lindgren i vuxen ålder och slogs av hur skrämmande den är. Jag vet att jag tyckte den var otäck som barn men kunde inte sätta fingret på vad då.

Men framför allt läste jag nog om Unga kvinnor av Louisa May Alcott, säkert tio gånger.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
I värsta fall - en överlevnadsbok för resor. En underbar liten handbok, väldigt humoristiskt skriven. Där kan man lära sig hur man undviker en tnunami, hur man fixar färskvatten, hur man får stopp på en skenande kamel, hur man landar ett flygplan och annat bra att veta om man hamnar på en öde ö.

4) En bok som fick dig att skratta?
Jag skrattar åt allt som Marian Keyes skriver.

5) En bok som fick dig att gråta?
Här fick jag tänka länge. Jag läser väldigt sällan sorgliga böcker men när jag läst Jenny av Jonas Gardell var tårarna nära hela tiden.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Jag vill läsa Prince självbiografi. Min favoritartist som är så hemlig, så hemlig. Skulle vara kul att få veta hur han tänker och vad som finns innanför pannbenet på ett sånt musikaliskt geni.

7) En bok som inte borde skrivits?
Alla follow-ups som inte innehåller något nytt som dom om den vita masajen eller om Mia från Gömda.

8) En bok du just nu läser?
I en klass för sig av Curtis Sittenfeld. Jag har cirka 100 sidor kvar och jag blev glatt överraskad. Den är fantastiskt bra hittills.

9) En bok du tänkt läsa?
I min SUB (se förklaring här) ligger Vad vore livet utan stress av Tomas Danielsson, Målgång av Jane Tomlinson, Kungamordet av Hanne Vibeke Holst, Jessica Jungs saknad av Elisabeth Gilek, Röda vita rosen av Mariette Glodeck, Skärp dig av Eva Erson och Röd åklagare av Xiao Rundcrantz. Vet inte vilken det blir här näst...

10) Skicka vidare till fem andra bloggare:
Bokmoster, Bokhororna, Lilldjuret, Den döda zonen, Hanna, Zvammel, Annika Bryn, Salt, Pocketbloggen och Textmissbrukaren. Oj, matte har aldrig varit min starka sida.

Young, shiny, obscenely rich and reckless

Känner ett oerhört uppdämt behov av lite dekadens och glamour i mitt liv så den här nätta trion hamnar snart i en brevlåda nära mig.

Det är från vänster: Nicole Richies The truth about diamonds, Plum Sykes Bergdorfblondiner och Paris Hilton Confessions of a heiress och alla tre utlovar lifestyles most girls dream about, spoiled rich kids, dressed-to-the-nines, botox-babes, glittery and glitzy och twenty-three rules for "How to Be an Heiress".