Men mest av allt vill jag hångla med någon

Jag fick Linda Skugges Men mest av allt vill jag hångla med någon på en bokbytarkväll. Jag tog med den till stranden för att det var en pocket och det kändes inte som om jag var så rädd om den. Det skulle liksom inte göra något om det hamnade lite sand och lite sjövatten i den. Jag smög på stranden med boken för jag ville inte att någon skulle komma på mig med att sitta och läsa Linda Skugges dagbok där i solen. Det kändes på något sätt lite ytligt och skamligt men faktiskt blev jag ganska positivt överraskad.

Första tredjedelen av boken är ganska trist och långsam. Ärligt talat läste jag inte så noga om körkortsångest, gymnasiestrul och oskuldspanik men sen när Linda börjar skriva för tidningen Ultra, flyttar hemifrån och börjar hänga med kändisar blir det genast mycket intressantare. Lite som att läsa Se&hör!

Linda trånar efter Kristian Luuk. Kristian Luuk? Hon hånglar med Janne Kask. Hänger med Per Hagman, Olle Ljungström, Andres Lokko och This Perfect Day-killarna. De tar sig in på Hannas och East fast de inte har åldern inne. De åker till London och röker hasch. De är fulla fem dagar i veckan och hon bor på en soffa i en andrahandslägenhet. Det är kärlek på avstånd, osäkerhet över att inte räcka till, ångesten över att inte vara tillräckligt tuff, inte höras och synas, att kompisarna är tuffare och lyckas bättre än en själv och Linda beskriver det på ett fantasiskt roligt sätt men ändå så att man känner igen och kommer ihåg precis hur det var så där så det gör ont och man nästan får en klump i bröstet.

Det är ingen stor litteratur men det är rätt bra och gud vad jag är glad att jag inte längre är 20-21 år längre!