I juli 2008 frågade jag här på bloggen, i samband med att Mia Eriksson skrev en bok om sin historia ur sin dotters perspektiv,
kommer Mias man också ut med en bok snart? Och nu ett halvår senare fick jag nästan rätt.
Monica Antonsson var en av de första journalister som fick intervjua Mia Eriksson som 1995 släppte sin kontroverisella bok
Gömda som handlar om hur hon tvingas fly landet eftersom Sverige inte kan skydda henne från hennes extremt våldsamme ex-man. När Monica Antonsson får träffa henne är Mia maskerad och interjvun måste ske i ett särskilt rum med skottsäkra fönster hos Bonnier för att hotbilden är så stark. Redan där började hon ana ugglor i mossen men inte förrän tolv år senare får hon kontakt med Mias ex-man som helt frivilligt väljer att träda fram med namn och bild och berätta sin historia och boken
Sanningen om Gömda börjar ta form.
Ju mer man läser boken desto tydligare blir det att stora delar av den faktiskt är påhittade och fabulerade. Mia beskrivs som en dramatisk person med stor fantasi och en fantastisk förmåga att manipulera och lura sin omgivning, särskilt då polis och sociala myndigheter. Jag tänker inte lista alla detaljer kring saker i boken som överbevisats av författaren för det har så många andra gjort före mig.
Jerry till exempel, läs
hans sammanfattning här eller
theWitchs sammanfattning här, om ni är nyfikna.
Historien är fascinerande och sanningen som Monica Antonsson rullar fram är ofrånkomlig. Dock kan jag få lite dålig smak i munnen av att det läggs så stor vikt vid saker som att Mia inte hade 4,7 i betyg och att Anders inte alls var från Norrland. Tyvärr är de de exemplen som hela tiden kommer upp i debatten när det finns betydligt intressantare brister i boken, som att det saknas bevis, anmälningar och att beslut om stora pengautbetalningar till Mia och hennes familj fattats av enskilda politiker.
Många bloggare verkar också ha gjort den här historien tills sitt personliga korståg. Och de känner sig säkert personligt kränkta av Liza Marklund och Mia Eriksson och likt rättshaverister skapar de ett drev. Jag tycker själv det är rimligt att de båda kliver fram i medierna och förklarar sig, men att begära att författare ska lämna
Piratförlaget i protest och att det nu på våra stora nyhetsredaktioner pågår diskussioner om hur man ska kunna rädda Marklund känns helt rabiat. Det skulle förvåna mig oerhört om det var sant.
Det är så många insinuationer, antydningar och rykten att man blir helt matt och jag undrar hur folk orkar. Exempelvis gick det ut ett rykte om att Piratförlaget hade gått ut med ett brev till samtliga bokhandlar om att boken skulle flyttas från dokumentärer och biografier till skönlitterära hyllor men det kan jag, som har insideinfo från bokhandeln, dementera.
Hur som helst. Monica Antonsson har gjort ett klipp i och med att publicera den här storyn. Boken är inne på sin tredje upplaga redan och historiens engagemang verkar inte på något sätt dala. Jag spår att vi kommer få se fler böcker i ämnet, ur olika synvinklar och banne mig, om det inte kommer en bok från Mia Eriksson snart där vi får höra den SANNA och RIKTIGA historien. Grattis det förlag som får det kontraktet.
Etiketter: debatten om Gömda, recension
Hur är det att växa upp och vara ung i en tid då Serbien var med om tre krig, natobombningar, sanktioner och störtandet av en president. Det handlar bland annat boken 
Rebecca Bloomwood är tillbaka igen. Nu som gift och under namnet Brandon. Boken börjar med att de båda håller på att avsluta sin tio månader långa bröllopsresa och är på väg hemåt London igen. Hon har slutat handla så hysteriskt och ägnar sig mest åt yoga och själslig meditation, förutom det där matsalsbordet med tio stolar där hon låtit gravera in deras namn, eller tjugo härliga sidenmorgonrockar från Kina, några små trägiraffer eller de fem soffborden hon låtit köpa och skickat hem till lägenheten. Småsaker bara.
Vad sägs om Världens snabbaste köttfärssås eller Snabbpasta a la Warhol. Boken 
