Mias son skriver bok

Ja, så blev det klart att Mia Erikssons son Mikael skriver en bok om sina upplevelser.

- - Jag vill försöka berätta min historia och hur jag upplevt att växa upp med "Gömda", säger han till DN.

Läs hela artikeln här.

Nu längtar jag efter att Luis/Anders från Norrland ska kliva ut i ljuset och berätta sin snyftstory om hur han också blivit lurad och så måste självklart Osamas/Mannen med de svarta ögonens berättelse bli film? Eller hur?

Jag menar, hur mycket stålars går det egentligen att klämma ur den här historien?

Liza Marklund svarar

Dagens händelse måste väl ändå vara att Liza Marklund tar bladet från munnen och svarar på kritiken om hennes böcker Gömda och Asyl. Och gör det bra tycker jag.

Särskilt intressant tycker jag följande rader är:

Jag skulle alltså riskera att göra mig skyldig till ett grundlagsbrott om jag berättade vilka detaljer jag har förändrat i böckerna i syfte att bevara mina uppgiftslämnares identiteter.

Detta är en oerhört viktig fråga för mig, eftersom den inte bara berör personerna i det här aktuella fallet, utan innefattar alla de människor som i förtroende har lämnat uppgifter till mig under hela mitt yrkesliv.

Dessa människor måste alltid, till hundra procent, känna sig säkra på att jag aldrig någonsin kommer att förråda dem.

Detta är alltså skälet till varför jag inte kan svara på frågor om vad jag har förändrat i böckerna, och vad som är ”verklighet”.

Jag kan alltså varken bekräfta eller förneka att personerna som yttrar sig i frilansjournalistens Monica Antonssons reportagebok ”Mia – sanningen om Gömda” uttalar sig om rätt personer.

Allvaret i frågan har accentuerats av att Justitiekanslern, som utreder brott mot källskyddet, just nu bedriver en förundersökning mot journalisten Monica Antonsson, som misstänks för just det här brottet.

Läs hela Liza Marklunds svar på Newsmill.

Läs även Expressens och Aftonbladets artiklar.

Sanningen om Gömda

I juli 2008 frågade jag här på bloggen, i samband med att Mia Eriksson skrev en bok om sin historia ur sin dotters perspektiv, kommer Mias man också ut med en bok snart? Och nu ett halvår senare fick jag nästan rätt.

Monica Antonsson var en av de första journalister som fick intervjua Mia Eriksson som 1995 släppte sin kontroverisella bok Gömda som handlar om hur hon tvingas fly landet eftersom Sverige inte kan skydda henne från hennes extremt våldsamme ex-man. När Monica Antonsson får träffa henne är Mia maskerad och interjvun måste ske i ett särskilt rum med skottsäkra fönster hos Bonnier för att hotbilden är så stark. Redan där började hon ana ugglor i mossen men inte förrän tolv år senare får hon kontakt med Mias ex-man som helt frivilligt väljer att träda fram med namn och bild och berätta sin historia och boken Sanningen om Gömda börjar ta form.

Ju mer man läser boken desto tydligare blir det att stora delar av den faktiskt är påhittade och fabulerade. Mia beskrivs som en dramatisk person med stor fantasi och en fantastisk förmåga att manipulera och lura sin omgivning, särskilt då polis och sociala myndigheter. Jag tänker inte lista alla detaljer kring saker i boken som överbevisats av författaren för det har så många andra gjort före mig. Jerry till exempel, läs hans sammanfattning här eller theWitchs sammanfattning här, om ni är nyfikna.

Historien är fascinerande och sanningen som Monica Antonsson rullar fram är ofrånkomlig. Dock kan jag få lite dålig smak i munnen av att det läggs så stor vikt vid saker som att Mia inte hade 4,7 i betyg och att Anders inte alls var från Norrland. Tyvärr är de de exemplen som hela tiden kommer upp i debatten när det finns betydligt intressantare brister i boken, som att det saknas bevis, anmälningar och att beslut om stora pengautbetalningar till Mia och hennes familj fattats av enskilda politiker.

Många bloggare verkar också ha gjort den här historien tills sitt personliga korståg. Och de känner sig säkert personligt kränkta av Liza Marklund och Mia Eriksson och likt rättshaverister skapar de ett drev. Jag tycker själv det är rimligt att de båda kliver fram i medierna och förklarar sig, men att begära att författare ska lämna Piratförlaget i protest och att det nu på våra stora nyhetsredaktioner pågår diskussioner om hur man ska kunna rädda Marklund känns helt rabiat. Det skulle förvåna mig oerhört om det var sant.

Det är så många insinuationer, antydningar och rykten att man blir helt matt och jag undrar hur folk orkar. Exempelvis gick det ut ett rykte om att Piratförlaget hade gått ut med ett brev till samtliga bokhandlar om att boken skulle flyttas från dokumentärer och biografier till skönlitterära hyllor men det kan jag, som har insideinfo från bokhandeln, dementera.

Hur som helst. Monica Antonsson har gjort ett klipp i och med att publicera den här storyn. Boken är inne på sin tredje upplaga redan och historiens engagemang verkar inte på något sätt dala. Jag spår att vi kommer få se fler böcker i ämnet, ur olika synvinklar och banne mig, om det inte kommer en bok från Mia Eriksson snart där vi får höra den SANNA och RIKTIGA historien. Grattis det förlag som får det kontraktet.

Lunchseminiarium om Gömda!

Kulturtidskriften Neo bjuder in till lunchseminarium om mediemakt. Monica Antonsson berättar om sin bok Sanningen om Gömda och debatterar med bland annat Anna Serner från Tidningsutgivarna och Andreas Ekström, kulturjournalist. Hur mycket kan man knuffa på verkligheten men ändå kalla det för sant?

Det ska dom diskutera den 14e januari mellan 12 och 14 på Kungsgatan i Stockholm. Lunchmackor finns att köpa.

Det här skulle jag vilja gå på, men tyvärr är jag uppbokad på en annan lunch då.

Läs mer om seminariet här.

Gömda och Asyl - inte längre biografier?

Det figurerar ett rykte att Piratförlaget ska ha gått ut till samtliga bokhandlar och begärt att deras böcker Gömda och Asyl ska flyttas till romanhyllorna istället för biografi/sanna historier där de tidigare stått.

Jag kan nu meddela från mina initierade källor att det ryktet är falskt! Någon sådan uppmaning har aldrig gått ut från förlaget. Varför skulle dom lägga sig i det kan man undra?

Gömda-debatten

Jag tycker det är rätt låg nivå på den här debatten om Mia Erikssons och Lisa Marklunds böcker Gömda och Asyl.

Okej, hon både ljög och överdrev och boken är inte alls sann som det påstods, men varför dras det slutsatsen att hon försökte verka smartare än hon är bara för att hon skrev att hon jobbade på bank när hon egentligen jobbade på krogen. Sen när blev banktjänstemän smartare än övriga befolkningen? Och vilket hån det är mot alla som jobbar eller har jobbat i krogsvängen.

Lite nivå på debatten om jag får be!