Kungamordet

Boken Kungamordet är tjock som sju svåra år. Finns inte tid och ro just nu att läsa den men väl se tv-serien Kungamordet producerat av SVT. Mycket, mycket bra story - heja Hanne Vibeke Holst - men skådespeleriet var ju riktigt riktigt uselt emellanåt. På sån här skolteaternivå!

Vad är det med svenska tv-serier och filmer som gör att det ibland blir så dåligt. Sta-cka-to-upp-rep-an-de repliker sägs som om de lästs innantill. Krystade dialoger. Tillgjort. Särskilt bland birollerna. Kändes som de slarvat lite med de karaktärerna. Huvudrollerna med bland annat Marie Richardson och Sheraye Esfandyari kändes mer trovärdiga och Susanne Reuter är ju alltid strålande.

Nu återstår bara den sista boken i triologin som började med Kronprinsessan. Den som ska heta Drottningrundan och som hon nu håller på att skriva. Temat för Drottningrundan är "finns det en feministiskt motsvarighet till maskulina maktstrukturer". Jag gissar att de kvinnliga ministrarna med Charlotte Ekeblad och Elisabeth Meyer i spetsen kommer ha huvudroller.

I de danska böckerna heter dock dessa karaktärer helt andra saker. Svenska tv-serien är någorlunda tillrättalagd för att passa svenska förhållanden.

Veckans lästrio! Årets första...

Malin har lagt ner bokfemman. Tråkigt, men tack Malin för att du höll igång den så länge. Även om jag inte alltid hann med att delta så var det kul att läsa andras svar och fundera över sina egna.

MEN! Jag snor härmed stafettpinnen och ser om några nappar på veckans lästrio (innovativt va?)?

Årets första lästrio är, så här i påske-krims efterdyningar: Vilka tre deckarhjältar/hjältinnor är dina favoriter!

Mina egna är...

1. Helene Turstens Irene Huss:
Iréne Huss är kriminalinspektör. Gift med Krister som arbetar som kock. Tillsammans har de tvillingdöttrar, en militant vegan och den andra dansös. Iréne är en jäkel på jiu-jutsu och arbetar bäst i par med sin kollega Tommy. Böckerna utspelar sig i bland annat i Göteborg, men också i Köpenhamn och Paris.

Iréne finns i böcker som Tatuerad Torso och Den krossade tanghästen.

2. Leena Lehtolainens Maria Kallio.
Maria Kallio börjar som ung polis och avancerar så småningom till kriminalkommisarie och chef. Hon hinner dessutom med att bli gravid och få ett barn.

Maria finns i böcker som Snöjungfrun, Dödsspiralen och Vändpunkten.

3. Åsa Nilsonnes Monika Pedersen.
Monika börjar som vikarie vid polisen på Kungsholmen i Stockholm och avancerar sedan till polisinspektör. Hon lever ensam och är en riktig ensamvarg, men ibland somnar ibland på sin homosexuelle kompis soffa.

Monika finns i böcker som Tunnare än blod, Kyskhetsbältet och Bakom ljuset.

Gemensamt för de två förstnämnda är att de är klassiska kvinnliga deckarhjältinnor som förutom att lösa bestialiska mord går ut med hunden, misstänker att sin man är otrogen, föder barn och gör karriär. Lite diskbänksrealism. Den sistnämnde är lite motsatt, ensamvargen och den egensinninga och spännande att följa.

Vilka tre hjältar/hjältinnor gillar ni bäst?

Ny tapet?

I helgen har vi letat ny tapet till vardagsrummet och då sprang jag över den här fina från Cole & Son.

En riktig pärla för en bokälskare. Tänker mig den som liten fondvägg någonstans i huset. Finfint!

Den heter Ex-Libris, finns i några olika färger och kan köpas på Måleributiken för 1120 kronor rullen.

Stockholm då och nu...

Ingen påskekrim för mig. Det blev lite chic lit för mig istället.

Hitta kärleken i Stockholms nattliv, det är ungefär den minsta gemensamma nämnaren i böckerna Stella och Sebastian av Jenny Leeb och Bekantas bekanta av Mats Strandberg som jag läst i påsk. Den första utspelar sig på 2000-talet och den andra tar en down the memory lane of the 90s.

En riktig nostalgitripp är Mats Strandbergs bok, både vad gäller musik, alkoholhaltiga drycker, kläder och uteställen i Stockholm. Han har fått med det mesta utan att överdriva och namedroppa för mycket. Det är mycket "låna telefonen", minicall, hot shots och lackbyxor. Stämningarna känns genuina och bokens karaktärer rör sig smidigt mellan Hannas på söder och Trap Bar vid Stureplan.

Till stor del handlar boken om att bli känd. Det är drugan Daniel som längtar efter kärleken, hans syster Lilly som drömmer om att bli känd till vilket pris som helst och Daniels bästa kompis Camilla som vill in i musikbranschen.

Jenny Leebs Stella och Sebastian kryssar också mellan söder och östermalm men i dagens 2000-tal. Boken handlar om ett par som gjorde slut för två år sedan men de försöker fortfarande vara kompisar vilket inte är helt lätt när de samtidigt ska dejta andra och när Sebastian flyttar ihop med Anna går såklart allt åt skogen.

Båda böckerna är extremt lättlästa men jag rycks mer med i Bekantas bekanta, det är helt enkelt roligare att läsa om nittiotalet (och för jag känner igen mig mer). Båda har ganska förutsägbara historier men är snälla och rara och man tycker om alla inblandade. Ungefär typ så. Skön påsklitteratur.

För ett år sen...

För exakt ett år sedan, den 22 mars 2007, blev det ett plus på stickan och fjärilarna i magen började surra. Bland det första jag gjorde var att springa till bokhandeln och införskaffa ett ex av På smällen - från A till bäbis. Ann Söderlund och Hannah Rosander.

Boken var precis vad jag behövde. Två roliga tjejer som berättade allt, precis allt och utan omskrivningar och mässande om hur en graviditet funkar, kan funka och inte funkar. Humörsvängningar, frispel, matfrosseri, håglöshet, kräkningar, ont i alla kroppsdelar, sömnsvårigheter, upprymdhet, lycka, oro, ångest, you name it! Boken är indelad i olika kapitel med olika ämnen men har även ett "vad händer vecka för vecka"-kapitel. Det som är skönt är att den är så chosefri. Lite som att snacka med bästa polarna.

Och faktiskt, exakt sju månader efter vi plussat tittade Nike ut den 22 oktober 2007. Sex veckor för tidigt var det och omtumlande men så fantastiskt härligt.


Fem månader idag.

Till sängs med Frida

Jag har ett gott öga till Slavenka Drakulić och ett annat gott öga till Frida Kahlo. Vad händer då om man sammanför de två? Borde bli succé eller? Mja, det är riktigt bra i alla fall.

Slavenka Drakulic har skrivit boken Till sängs med Frida om Frida Kahlos liv. Den utspelar sig till viss del på Frida Kahlos dödsbädd där hon från sängen summerar sitt liv. Ett liv som till stor del utspelade sig i sängen.

Hon fick som barn sitt ena ben förstört av polio och var som tonåring med om en bussolycka där hon skadades så svårt att det är ett under att hon överlevde. Både polion och olyckan gav henne livslånga smärtor och genomgick över trettio operationer. Smärtan visualiserade hon genom sina berömda självporträtt.

Slavenka Drakulic lyckas sätta ord på Frida Kahlos smärta på ett otroligt igenkännande sätt. Både den fysiska och den psykiska smärtan hon tvingas genomleva i sin relation med den ständigt otrogne målaren Diego Riviera och längtan efter barn och de upprepade missfallen.

Det är svårt att inte känna med och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Jag läser den i princip från pärm till pärm. Boken är skriven helt i tredje person och saknar dialoger men blir aldrig långtråkig eller seg. Ibland får dock Frida komma till tals i första person och hennes tavlor beskrivs så målande så man ser dem framför sig och vet precis hur de ser ut.

Jag ger Till sängs med Frida hela fyra penslar av fem. Den femte penseln uteblir då jag känner att boken inte egentligen tillför något nytt. Det mesta har man sett eller läst förrut. Se gärna filmen Frida med Salma Hayek i huvudrollen också. Den är fantastisk.

Se Fridas tavlor här:

I'm a boknörd, yes I am!

Barnens bokklubb har gjort ett jätteroligt test där man kan testa hur mycket boknörd man är. Själv kvalade jag in galant. Testa du också!

I Istanbul...

...började jag på Slavenka Drakulic bok om Frida Kahlo. Verkar so far riktigt lovande.

I övrigt hade vi det hur bra som helst med mat, sol, bazaarer, båtturer, besök på hammam, luncher i solen och alla var så trevliga, serviceminded och alla turkar älskade våra barn! Kan verkligen rekommendera Istanbul till alla barnfamiljer som vill åka på city-långhelg!

sTori Telling

Tori Spelling, hon som spelade den oskuldsfulla Donna i tv-serien Beverly Hills 90210 har skrivit en bok som jag hemskt gärna vill läsa.

Jag missade inte ett avsnitt av de typ första 10 säsongerna av Bevvan. Varje söndag under nästan hela 90-talet var helig och alla jag kände var kära i Dylan och ville vara Brenda.

Nu visar det sig att bland skådisarna var det inte alls så oskuldsfullt. I boken avslöjas bland annat vilka som hade sex med varandra (vilket var ungefär alla med alla) och Toris uppväxt i Malibu som inte riktigt var så lycklig och perfekt som det verkade.

Boken heter fyndigt sTori Telling och finns att beställa på AdLibris.

På fredag...

...åker vi till Istanbul över en långhelg och jag missar Törnfåglarna! Jag vet jag är lite fånig men så här står det i beskrivningen av avsnittet som ska sändas på fredag:

"Ralph, numera ärkebiskop, återvänder till Drogheda och möts av nyheten att Meggie gift sig och flyttat till Queensland. Chockad beger han sig dit. Samtidigt har en gravid Meggie börjat tröttna på Lukes oförmåga, och ovilja, att lösa boendefrågan. Ralph dyker upp i rättan tid."

Förlåt om jag spoilar nu för någon men allvarligt, det låter ju som avsnittet där Meggie och Ralph sexar loss och det kan jag ju inte missa! Vi har ingen inspelningsbar dvd. Måste fixa nån som kan spela in och bränna ner åt mig!

På loppis...

Tjäna pengar på att sälja böcker och prylar på loppis! Ja, vilken bra idé. Vi var fyra kompisar som bestämde oss för att hyra ett bord på loppmarknaden i Vårberg utanför Stockholm. Fyra kompisar med ungefär ett halvt vindsförråd var skulle dela på tre kvadratmeter och det blev rejält trångt men himla roligt. Jag kom dit med en massor av böcker, lite barnkläder och en massa bråte i sjutton pappkassar.


Sjutton påsar till loppisen

Vi var där strax innan nio och kom knappt precis innanför dörrarna, än mindre packat upp, förräns en drös uppköpare slet i våra påsar. En van försäljare snodde tio av mina titlar ur lådan och gav mig en hundring för det. Likaså med annat bröte. Ett strykjärn, en radiostyrd helikopter och några aladdinaskar gick åt som smör i solsken. Jag gjorde majoriteten av min vinst den där första halvtimman till uppköparna.

Sen blev det lite segare. Barnkläderna gick ganska bra men det var det inte så många som ville ha mina gamla uttjänta böcker, inbundna, pocketar, läs-ex och recensions-ex, trots att det var relativt nytt i lådan. När det var en timma kvar sålde jag hela lådan för ytterligare en hundralapp till samma gubbe.


Jenny med en höjdar-trio

Men trots att böckerna inte gav så mycket förtjänst är jag nöjd med mina andra affärer. Fick en hel del utrensat, sålt och kastat och jag hade bara en av sjutton pappkassar med mig hem igen.


Letar i boklådan


Vårt överbelamrade bord


Försäljning i full gång

Brick Lane som film

Saker man missar: Att Brick Lane nu är färdig film och kom i november förra året. Och ja, jag ska defenitivt se den snart!

Nike läser

Konstigt....

Ni missar väl inte Törnfåglarna på SVT varje fredagseftermiddag!? Själv sitter jag som klistrad.

Men en sak som jag funderar över....varför pratar storebrorsan Frank Cleary med irländsk dialekt när ingen annan i familjen gör det och dom dessutom bor i Australien?

Böcker till Nike

Nike har börjat intressera sig för böcker. Särskilt rolig är pekboken Saker, utgiven av Kärnans förlag. Därför gjorde jag raskt slag i saken och beställde lite fler pekböcker åt henne.

Det bidde Bäbis jobbar av Ann Forslind, Känna klappa leka - Bondgårdens djur och Känna tuta köra - Stora lastbilar.

Beställde även Barnens svenska sångbok. Behöver inspiration till fler sånger. Jag börjar själv bli trött på "Tänk om jag hade en liten liten apa" som jag sjunger fyrtioelva gånger om dagen.

Det lär bli fler böcker framöver. Farmor har börjat samla till ett riktigt barnbibliotek med alla gamla klassiker av Elsa Beskov, Astrid Lindgren med flera.

Vasaloppet

Första söndagen i mars är vårens skönaste morgon. Soffa, kaffe, frulle, täcke, pyjamasbyxor och så tvn på med en massa högpresterande muskelknippen som stakar sig fram i spåren mellan Sälen oc Mora. Själv är man så tacksam över att man själv befinner sig inomhus.

Samtidigt finns där en liten gnagande tanke om att man någon gång skulle ge sig på det där loppet. Bara för att få vara där på plats och insupa stämningen och atmosfären liksom. Man kan ju faktiskt alltid hoppa av i Smågan...

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

I början tycker jag mest det är en lite småtråkig upprepning av misär och "titta-så-jävligt-jag-hade-det-som-barn"-berättelse men jag tvingar mig att läsa vidare och så småningom utvecklar sig ett av de finaste kärleksporträtten till en far jag läst. Mina ögon tåras och jag måste läsa vidare.

I första halvan av Mig äger ingen frammålar Åsa Linderborg sin far som Kapten Efraimsdotter, som världens bästa pappa i inkonsekvent hem där lampetter och lulliga gardiner samsas med sängar utan lakan och badrum utan handdukar. Åsas pappa älskar att stryka och inreda men det där med hygien och bekvämlighet har han missat. Men de har jättekul. Åsa får vara uppe hur länge hon vill. De spelar kort, går hem till farmor och farfar och äter gös och diskuterar politik.

Mot mitten börjar berättelsen förändras. Det visar sig att skåpen inte bara innehåller tidningsurklipp och gamla serviser utan även spritflaskor och ju äldre Åsa blir desto mindre vill hon vara där. Det är också här i boken, motsägelsefullt nog, som kärleken blir starkare i berättelse. Trots att hon skäms för sin pappa ochletar undanflykter för att slippa gå dit bränner varje ord av kärlek ner i de vita papperssidorna.

Läs! Läs!