Mysiga läshörnor och tjusiga bokhyllor
Expressens Leva&Bo har läshörnespecial. Tre mysiga läshörnor presenteras här. Själv gillar jag den lila bäst. Hemma har jag ingen mysig läshörna. Hemma läser jag i badkaret eller i sängen innan jag ska sova. Då somnar jag oftast med näsan i boken. Fast allra mest läser jag på väg till och från jobbet, ståendes på perrongen eller på själva tåget.
Arianhrod vill att vi visar våra bokhyllor. Lyran har redan gjort det. Skitsnygga verkligen. Jag önskar så att vi kunde byta ut våra Billy i björk till något läckert i mörkbrunt trä, gärna med glasdörrar. Ack ja, om man vore gjord av pengar. Tyvärr står det massor av saker på prio-listan före raden om nya bokhyllor; men så här ser de ut i varje fall.

Notera pockethyllan näst längst ner. Det är Nike som tycker det är roligt att putta in alla böcker längst in. Det vill säga när hon inte drar ut alla på golvet. Det sker dagligen. Vi orkar inte längre ställa dem noggrant, därav stökigheten.
Arianhrod vill att vi visar våra bokhyllor. Lyran har redan gjort det. Skitsnygga verkligen. Jag önskar så att vi kunde byta ut våra Billy i björk till något läckert i mörkbrunt trä, gärna med glasdörrar. Ack ja, om man vore gjord av pengar. Tyvärr står det massor av saker på prio-listan före raden om nya bokhyllor; men så här ser de ut i varje fall.

Notera pockethyllan näst längst ner. Det är Nike som tycker det är roligt att putta in alla böcker längst in. Det vill säga när hon inte drar ut alla på golvet. Det sker dagligen. Vi orkar inte längre ställa dem noggrant, därav stökigheten.
Etiketter: inredning







Vid lite källarrensning hittade jag den här underbara inredningsboken från 1979. Den är väldigt inriktad på det praktiska hemmet och bara att titta på alla bilder är en enorm nostalgitripp raka vägen tillbaka till barndomens lägenheter och villor. I förordet står att leva är att bo och att bo är att inreda. Beskrivningarna till de olika kapiteln och inredningsstilarna har en helt annan ton än de man läser i dagens heminredningstidningar. Här är tänkt att man ska inreda för livet. Soffan ska väljas med omsorg eftersom den ska hålla många, många år och materialen är stabila i trä och plast. Mycket är väggfast och stort och kompakt och detaljrikt. Mycket färger och mönster. Inget slit och släng. Allt ska hålla ett helt liv. Det var ju så man tänkte. Idag byter man soffa var femte år och bryr sig inte så mycket. Ut med det gamla och in med det nya. Undrar vad vi säger om dagens inredningsstil om tjugofem år och om vi skrattar lika igenkännande åt våra inredningsböcker då som vi gör nu åt den här tjugofem år gamla boken.








