Moder Courage

Oj vad tiden springer iväg. Det är nu över två månader sen jag läste pjäs nummer tre i årets pjäsutmaning blev Bertold Brechts Moder Courage och hennes barn.

Om jag egentligen följt den ursprungliga planen hade vi också hunnit med en innan septembers utgång men det blir lite tight. Pjäs fyra får bli innan oktober och pjäs fem innan december.

Jag föreslår här helt fräckt att vi läser En handelsresandes död av Arthur Miller som nummer fyra och en riktigt modern, som Familjen Bra av Joakim Pirinen (om den går att få tag på).

Men tillbaka till Brecht.
Moder Courage drar runt med sina barn och säljer förnödenheter från en vagn i Europa i början av 1600-talet, mitt under brinnande krig. Trots att de hatar kriget så är de helt beroende av det då försäljningen ger deras uppehälle.

Det är rätt segt i början. Moder Courage går runt i Europa och träffar på olika människor, många samma. Åren går. Hon förlorar det ena barnet efter det andra. Och vagnen. Och alla sina saker. Misär och elände men hon försöker hålla humöret uppe.

När det äntligen börjar hända lite grejjer och det blir lite tempo är pjäsen huxflux slut. Det är inte dåligt men det är samtidigt lite platt. Tror det här är en pjäs som kräver en uppsättning, regi, skådespelare, en orkester och scenografi för att bli riktigt bra.

Frågorna som tas upp i pjäsen är bland annat hur ska man kunna vara god i en värld som enbart är ond, är det rätt att utnyttja kriget till sitt uppehälle och önska att det inte tog slut. När jag googlade lite hittade jag också en uppsats från förrförra året som handlar om de tre kvinnorollerna i boken, jungfrun, madonnan och horan. Finns att läsa här.

Fans - på scen

En annan bok som gjorts till pjäs är Fredrik Strages dokumentära bok Fans. Boken var ju onekligen mycket fashinerande och historierna om Gert och Agneta, eller om Jeanette och Michael eller om hon som tände eld på Evert Taubes Sjösala är stundom nästan svåra att förstå.

Nu sätts den upp som pjäs på Orionteatern i Stockholm med premiär den 14 september.

Kalla det vad fan du vill - nu på scen

Lyckostar ni som bor i Malmö med omnejd. Marjaneh Bakhtiaris fantastiska roman om sin invandrafamilj, Kalla det vad fan du vill, går upp som pjäs i Malmö nu på fredag.

Den handlar om mamma Panthea som får inte får jobbet som kärnfysiker på Lunds universitet trots att hon har hur många papper som helst, och pappa Amir är bokförläggare som öppnar pizzeria. Dottern Bahar revolterar mot föräldrarna genom att bära slöja och pappa Amir är förtvivlad.
- Det är ju jag som får skämmas! Grannarna tror att jag tvingar dig...

Tror det kan bli riktigt bra på scen! I Malmö på fredag alltså.

Läs mer här

Vad är teater?

Vad är teater? heter en föreläsning på ABF nu på onsdag 5 september klockan 18.00. Tyvärr, tyvärr kan jag inte själv gå men har ni möjlighet. Gå dit och hör Svergies bästa teaterregissör, Suzanne Osten, lägga ut texten om teater och dramatik. Samtalsledare är Carl Tham.

Tid och plats: Onsdag 5 september, Kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41.

Läs mer på ABFs hemsida.

Brecht!

Har ju helt glömt! Bertold Brechts Moder Courage och hennes barn är pjäs nummer tre på temaåret och ska vara utläst innan JULIs utgång. För alla som är med i temaåret: pjäser alltså!

Då har vi klarat 2 av 5 och förslag om de kommande två som vi tar under hösten mottages gärna. Det finns önskemål om En handelsresandes död så den kan vi väl kanske ta efter Brecht. Som sista pjäs skulle jag vilja läsa något modernt. Tips?

Glad midsommar på er alla!

Temaår: del 2

Hallå där ute ni pjäsläsare! Nu blir det Stormen av William Shakespeare. Den läser vi ut före 30 april. Fem pjäser under ett år är dealen och vi har redan avklarat Electra.

Stormen handlar om trollkarlen Prospero och hans dotter Miranda som blir landsförvisad från Milano ut på en ö i havet där trollkarlen tar hela ön i besittning med hjälp av sina magiska krafter. Nu vill han återerövra Milano och lära de som landsförvisade honom en läxa. Han tar luftanden Ariel till hjälp och de iscensätter en rejäl storm...

Electra av Sofolkles

Första pjäsen avklarad under vårt temaår - Electra av Sofokles. Pjäsen är daterad ca 400 år före kristus och är med sitt tema om hedersmord fortfarande aktuell än idag.

Drottning Klytamnestra har under tiden kung Agamemnon varit ute och krigat i det trojanska kriget, skaffat en älskare, Aigisthos. När kungen kommer hem (med sin älskarinna Kassandra) bestämmer sig drottningen och älskaren för att mörda de båda som hämd för att kungen tidigare dödat deras dotter Ifigenia.

Deras dotter Elektra blir förtvivlad över att fadern är död och smider planer om att hämnas på modern. Hon övertalar sin bror Orestes att göra det. Orestes har vuxit upp med en annan familj eftersom Elektra skickade iväg honom när han var liten eftersom han också riskerade att bli offrad.

Pjäsen börjar med att Orestes kommit tillbaka hem. Tillsammans med sin kompis, tjänaren Pylades, gör han upp planen att han ska låtsas vara död för att hämnas faders död - innan han går in på borggården bestämmer det sig för att gå till faderns grav för att offra.

Efteråt kommer Elektra ut tillsammans med några ungmöer. Hon är förtvivlad över faderns död och vad hon tycker är moderns grymhet. Modern kommer också ut och de båda för en aggressiv konversation. När Elektra dväljts och förfasat sig en stund kommer hennes andra syster Chrystothemis ut och Elektra försöker övertala henne att de ska mörda modern. Chrystothemis är emellertid inte riktigt med
på noterna trots ivriga övertalningsförsök.

Så småningom dyker Orestes upp igen. När han hör vad som hänt kan han inte längre låtsas vara död utan går med på att mörda modern. Pjäsen avslutas med att drottningens älskare kommer hem och hittar Klytamnestra död.

Krångligt? Hedersmorden duggar tätt i den här pjäsen.
- Kung Agamemnom offrar dottern Ifigenia.
- Dottern Elektra räddar sin bror Orestes från hedersmord genom att skicka iväg honom som liten pojke.
- Drottning Klytamnestra dödar Kung Agamemnon och hans älskarinna Kassandra.
- Elektra övertalar Orestes att döda Klytmanestra.

Pjäsen är relativt lättläst men man måste koncentrera sig för att hänga med i alla svängar. Poängen och temat är tydligt och fortfarande aktuellt även om det ibland är lite svårt för en 2000-tals människa att få förståelse för den omständighet som finns kring karaktärerna. Orestes ska spela död för att hämnas. Elektra förfasar sig över moderns grymhet men väljer själv att hämnas på samma sätt.

Du är vad du läser har också läst Electra. Läs hans recension här.

Nästa pjäs blir Stormen av William Shakespeare. Den läser vi före 30 april.

Tyskt gästspel texttolkas

Ett teatertips. Deutsches Theater gästspelar 8 och 9 juni på Dramatens stora scen. Föreställningen är Vem är rädd för Virginia Woolf? av Edward Albee. Den spelas på tyska och texttolkas till svenska. Biljetterna börjar säljas på onsdag.

Va? Hur texttolkar man en pjäs, levande, direkt så det blir bra? Och upplys mig gärna, vad handlar pjäsen om egentligen och hur kommer Virginia Wolf in i bilden?

Linje lusta

Stella och Stanley är kära. Jättekära. De bråkar. De slåss. De skriker åt varandra men de förenas hela tiden i öm passion. Stella har lämnat överklasslivet för att leva med Stanley i en ganska torftig lägenhet på Paradistorget, längs med spårvagnspåret för linjen som heter Lusta. Med det tåget kommer en vacker dag Stellas syster Blanche intravandes med sina pälsar, vackra smycken och många klänningar.

Blanche är först förfärad över Stellas torftiga liv och Stanleys burdusa och osofistikerade arbetarstil men kan ändå inte hjälpa att hon är attraherad av Stanely. Han å sin sida avskyr Blanche förljugenhet och översittarstil men kan inte hjälpa att han också attraheras. Så småningom krackelerar ytan och Blanche visar sig ha fler en ett skelett i garderoben.
Linje lustas originaltitel är A streetcar named Desire och skrevs av Tennesse Williams 1947. Han växte upp i amerikanska södern och många av hans pjäser handlar om rika överklass i sydstaterna. Pjäsen Linje lusta har flera teman; klasstillhörighet, alkoholism, galenskap, otrohet och ångest om vart annat. Men framför allt är drivkraften i pjäsen lust och attraktion.

Stadsteatern sätter just nu upp pjäsen med Helena Bergström i rollen som Blanche. Hon spelar mot Francisco Sobrado och tråkigt nog finns inget av den attraktionskraft som förklarar hela pjäsen i Helena och Franciscos rolltolkningar. Det slår inga gnistor alls. Tyvärr blir det hela bara oförståerligt och stundom skämtsam mitt i något som bara ska vibrera.

Lyckas man bortse från detta så gör Helena Bergström en strålande insats som den dekadenta, fladdriga och nervösa skåpsupande Blanche. Imponerande är också Elisabeth Karlsson som spelar systern Stella. De båda tillsammans med grannfrun Eunice (spelas av Lena Nilsson) är föreställningens stora behållning. Männen i pjäsen imponerar inte alls. Samuel Fröler spelar Blanche uppvaktare Mitch och framställs som en svettig, putslustig liten gubbe och Francisco Sobrado går igenom pjäsen med samma ansiktsuttryck rakt igenom, stakar sig och sluddrar.

- Det här är ingen komedi! vill jag skrika upp till scenen i andra akten; men jag får svar på tal då det dramatiska slutet får mig att tappa andan och jag storgråter inför Helena Bergström och Elisabeth Karlssons fantastiska skådespeleri och skicklighet.

Det saknas en del hetta - men vi får igen det genom fantastiska kvinnotolkningar!

Electra

Nu ska här läsas pjäs. 60 pix på Alfa Antikvariat i hörnet Olof Palmes gata/Drottninggatan. Ni har väl inte glömt temaåret? Innan februari är slut ska vi ha läst ut Sofokles Electra.

Vi kan väl också börja fundera på nästa pjäs. Jag tycker vi ska beta av de stora i kronologisk ordning. Shakespeare kanske härnäst, men vilken? Eller har ni något annat förslag?

Temaår: Klassiska pjäser - Electra

Ni har väl inte glömt att ni var några som hakade på att läsa fem klassiska pjäser under 2007 och att vi skulle börja med Sofokles Electra? Detta är en liten påminnelse. Föreslår att vi ser till att läsa under februari månad och sen bloggar vi om våra tyckande.

Sofokles då, vem var det? Han levde på 400-talet före kristus och var både strateg, militärbefälhavare, skattmästare och präst förutom att han hann med att skriva över 120 skådespel. Vilken karriär!

Hans mest kända pjäs är förmodligen Kung Oidipus som handlar om hur Oidipus som som barn får en spådom som berättar att han kommer att döda sin far och gifta sig med sin mor. För att undkomma spådomen sätter Oidipus far ut honom i skogen för att dö. En herde hittar honom dock och för honom till Korint där han växer upp som prins. Oidipus får reda på spådomen och flyr, då han tror att kungen av Korint är hans riktiga far och ja...ni förstår ju själva slutet.

Pjäsen Elektra handlar också om död och om hämd. Elektras far, kung Agamemnon, mördas av modern Klytamnestra och Elektra försöker hämnas genom att hetsa sin bror Orestes att döda modern. Hur det går? Ja, ni får läsa pjäsen.

Den kan vara svår att få tag på upptäckte jag just. Det blir nog att leta på antikvariat. Varken AdLibris, Ugglan eller Internetbokhandeln har den på svenska.