Fotbollsböcker

Fyrtiotvå dagar kvar till VM och jag fick precis AdLibris nyhetsbrev där man tipsar om fyra fotbollsböcker i pocket.

Helt nya Svennis krig av Peter Wennman om Svennis vedermödor som kapten för engelska fotbollslandslaget och om det engelska mediadrevet.

Hjältarna av Mats Samuelsson om den gamla goda tiden då halva landslaget kom från Åtvidaberg och man drömde om att värva Pelé.

Tredje halvlek av Petter Karlsson som handlar om säfflegrabben Andersson som fått en gatstump uppkallad efter sig i Frankrike efter att ha vunnit franska skytteligan.

Konsten att förlora av Mats Hård, boken som blev bok efter att Mats bloggat under pesudonym i minst ett halvår. Om vad som händer sportjournalisen bakom fotbollsarenan.

Påbörjade Konsten att förlora i vintras men tyckte den var så urbota dötråkig att jag gav bort den istället. De andra tre låter onekligen lite spännande, även för en ointresserad som jag. Vill speciellt läsa den om Svennis och mediadrevet.

Snart är det fotbolls-VM. Håhå-jaja!

Litterära klubben!

AdLibris startar bokklubb. Helt gratis kan man bli medlem i Litterära klubben och får då nyhetsbrev och specialerbjudanden på olika böcker.

Vad man får mer har jag inte lyckats räkna ut. Det verkar inte finnas några diskussionsforum för att diskutera de utvalda böckerna eller något som helst mervärde för att man egentligen bara klickat i att man vill ha ett nyhetsbrev då och då.

Jag anmälde mig som medlem. Får se om det kommer något exklusivt erbjudande snart.

Librarian Action figure

Kolla in min snygga Librarian Action Figure jag fick i födelsedagspresent idag. Är den inte tjusig? Med "the amazing shush-button" i ryggen.

Kungamordet

Jag ljög lite när jag sa att jag inte läst något i Argentina. De första dagarna läste jag faktiskt lite ur Hanne-Vibeke Holsts nya bok Kungamordet. Den verkar MYCKET lovande men eftersom det är lite obekvämt att läsa på lösblad så lade jag ner efter 30-40 sidor. Boken kommer 9 juni så jag ger mig till tåls tills dess istället.

Börja läsa igen...

Jag håller fortfarande på att beta av posten som kommit under de två veckor som vi var borta. Jag har någon slags fixerad tvångstanke att jag måste läsa alla gratis- och reklamfinansierade tidningar som landar i vår brevlåda. När vi bodde i stan var det enkelt. Då kom Vårt Kungsholmen med jämna mellanrum. Nu är det en uppsjö varje vecka av Mitt i Huddinge, Villa-Magasinet, Vi i Villa, Villa-tidningen, Villa-Nytt, Villa-Hej-och-Hå och gud vet allt vad dom heter.

Jag får inte missa en rad om hur man målar om huset på bästa sätt, vilken markis som ska användas, hur man gör altanen vårfin och vad man ska tänka på innan man fixar sina fönster. Det har blivit en sån där tidning per kväll...

Under tiden vi var borta kom Läckbergs Olycksfågeln som förhandsex. Med tanke på det positiva jag skrev om den efter att ha läst smakprovet på lösblad som kom i vintras så borde jag kanske verkligen ta tag i den istället.

Hemma!

Vi är hemma nu. Zzzzzzzzz.....

Första semestern på länge där jag inte läst en rad på två veckor och alla böcker jag hade med mig gav jag bort till min svåger och svägerska för att få plats med alla fina saker vi köpte i Argentina och Buenos Aires.

Bland favoriterna finns häststigbyglar, knivar, tavlor och kuddfodral...

Bra läsning för nio långa månader

Det här med gravid- och föräldraböcker är en hel vetenskap. Det är verkligen en djungel därute och jag får en känsla av att det hela har exploderat under de senaste åren. Plötsligt ska alla skriva en bok under föräldraledigheten. Smaken är som baken, men jag har under mina 38 graviditetsveckor hunnit avverka en hel del böcker som avhandlar ämnet. Här är mina favoriter:

På smällen av Ann Söderlund & Hannah Rosander.
Samma dag som det magiska plustecknet dök upp på Clearbluetestet köpte jag gravidboken med det roligaste omslaget och lusläste den. För mig som inte kunde ett jäkla dyft om barn och graviditet (förutom hur dom blir till dårå) var det som knark. Jag höjde på ögonbrynen, fick aha-upplevelse på aha-upplevelse och läste högt för maken. Underbart att få veta hur tjejer i min egen ålder upplevde allt det här konstiga och nya. Allt berättat på ett väldigt personligt sätt, med ett språk som gjorde att jag verkligen förstod. Det kändes som att läsa tips från mina bästa tjejkompisar. Kan kännas sådär med de något töntiga ordvalen ibland. Kärt barn har ju många namn sägs det, men när man på några sidor hunnit med att omnämna kussimurran, muttan och musan blir det lätt lite käckt, men...nä, jag gillar verkligen den här boken ändå! Den tar upp allt det där jag undrade över i början.

Mammapraktika av Leni Söderberg.
Julklapp från mamma och pappa. Perfekt bok att ha vid sängkanten och läsa ur tillsammans. För varje vecka under graviditen finns ett uppslag som berättar om vad som händer med barnet och mamman. Spännande och mysigt.
Resten av boken är fylld av praktisk och pedagogisk information om graviditeten. Från vad som händer om den gravida kvinnan dricker och röker till bilder på praktiska gympaövningar för tunga gravidkroppar.

Innan du föder av Anna Wilsby.
Tycker du att det är för dyrt att gå på profylaxkurs är det här ett riktigt bra alternativ. Anna Wilsby som startade Annas Profylax berättar om sin metod och hur man kan göra för att förbereda sig inför sin förlossning. Jag har köpt hela konceptet rakt av (gick Annas kurs i vintras) och tycker att övningar med andning, avslappning och samarbete är kanon. Vi får väl se om det stämmer, men jag tror på att man kan påverka sin egen förlossning rätt mycket bara genom att förbereda sig och ha rätt inställning. I boken får man praktiska tips, hjälp att komma in i rätt tankebanor och möjlighet att läsa andra föräldrars egna förlossningsberättelser.

Barnaboken av Anna Wahlgren.
En omtvistad tegelsten som jag bara läst vissa kapitel ur, men ändå gillat till viss del. Säga vad man vill om Anna Wahlgrens metoder, men hon har ändå fött nio barn till världen och kan inte helt avfärdas känner jag. Avsnitten där hon i detalj beskriver hur man ska vika in sitt barn i en filt eller hur barnet kommer att bete sig om du gör si eller så tycker jag är konstiga. Men jag tror att mycket av det hon skriver om barns sömn och uppfostran stämmer. Tror att det här är en bok man kommer att gå tillbaka till många gånger och ha nytta av under lång tid!

Baby blues av Pia Hintze.
Sträckläste den här romanen i soffan häromkvällen och skrattade och grät om vartannat. Om myter och drömmar. Om kommunikationsproblem, ensamhet och att inte fatta varför man inte bara kan få vara lycklig. Trots allt är det här en skön berättelse om helvetet som kan uppstå när man får barn. För believe it or not - det är inte alltid bara underbart, härligt och mysigt med en ny familjemedlem. En riktigt bra roman med hög igenkänningsfaktor.

Yepp. Det är mina favoriter so far. I helgen fick vi ärva Sunt förnuft i barnavård av Benjamin Spock av svärföräldrarna. Anledningen till att maken är som han är enligt svärmor. Ska börja läsa den i helgen. Får se om 70-talets barnabibel funkar lika bra 2006.

Snabb rapport fran Argentina

Hola!

Sitter jag pà ett internetcafe i Buenos Aires. Det ar lite svalare nu an det varit i veckan. "Bara" runt 20. Forra veckan hade vi det sadar 25-27 grader varmt, ungefar som en riktigt bra svensk sommardag. Det flaktar lite och ar skont.

Vi rivstartade med att aka pa hasttavlingar redan forsta dagen. Sag riktigt bra reining och flera ko-klasser. Kan ju saga att sattet man hanterar kor har skiljer sig enormt fran i sverige. Har ar det "no mercy". En av tavlingarna gick ut pa att tva gauchos rider och trycker en stackars kalv emellan sig och de som klarar att halla den emellan sig langst vinner! Bilder kommer.

Och sa har jag ridit criollo! Ett jattesott och trevligt sto som hette Samba. Man kanner sig dock som en komplett nyborjare bredvid gauchon som rider i espandrillos och visar stopp, galoppombyten och galoppvolter pa sin fyra-aring som han agt i en vecka. Han hade latt vunnit vilken A-tavling som helst i Sverige.

Vi har alltsa varit ute pa ett "campo" (enstancia) over paskhelgen och grillat och tagit det lugnt. Pa "vart" campo som ags av ett par kompisar till min svager och svagerska fanns inga hastar, bara kycklingar och massa far med lamm, men gauchon pa campot bredvid har 11 hastar och hundratals kor, sa han kom over med tva av hastarna i fredags och han och jag red ut pa pampas. Det ar hur platt som helst och jattefina ridvagar. Vi red kanske en timmar ute pa vagarna mellan akrar och hagar. Skritten var som jogg och sen var det galopp. Det fanns inget mittemellan. Ingen vanlig lugn skritt och ingen trav. Och det var en hand som gallde hela tiden och man haller tyglarna som vi gor pa westernvis har men med andra handen haller man i tyglarnas andar.

Nar vi kom tillbaka red vi pa grasplanen utanfor huset. Dar skulle jag visa mina fardigheter i galoppvolter och det gick val sadar pa en hand och med tva hundar som jagade oss hela tiden, men efter ett tag fick jag snurr pa det hela och jag tror inte jag gjorde bort mig alldeles.

I dag har vi varit pa marknad och kollat lite hastprylar bland annat. Det finns stigbyglar som ar som sma konstverk! Det kanske blir ett par sana innan vi aker hem.

Shoppat har jag annars gjort i massor. Ett par svarta stovlar och ett par bruna boots. Skor ar jattebilligt har. Kladerna ar dessvarre gjorda for de sma argentinskorna men jag har hittat en topp, an sa lange. Lite presenter har det ocksa blivit till familjen.

Jag har inte last en rad pa hela veckan. Det finns inte ro. Alldeles for manga intryck. Buenos Aires ar en jattestad och har finns hur mycket som helst att gora. I planerna finns bland annat att ga pa fotbollsmatch, pa tango-show och eventuellt aker vi over till Uruguay som ligger tre timmars batresa harifran. Vi har ocksa kvar att utforska stadsdelen La Boca och Eva "Evita" Perons grav.

Ha det bra. Vi hors!

Nu ska vi äntligen få läsa!

Fick just ett mail av Camilla Läckberg. Som tack för att vi spånade bra polisnamn åt henne när hon höll på att skriva nya boken Olycksfågeln (och hon valde mitt förslag) så lovade hon att skicka ett ex av boken när den var klar - och nu är den det! Ska bli spännande som tusan att läsa om polisen Hanna! Är jätteglad att jag bestämde mig för att ändå inte läsa manuset trots att Petra var ett gullo och lånade ut det till mig.

Saker jag gillar med mitt jobb:

I dag har kulturen haft utdelning av recenserade böcker. Upplagt för huggsexa förstås, så det gällde att vara snabb. Jag missade första kvarten, men är rätt nöjd med de böcker jag lyckades lägga vantarna på:

När jag fyller 30 ska jag vara smal - Jenny Dahlberg
Lantisens guide till storstaden - Noomi Herbert & Lena Ollmark
Å andra sidan - Marian Keyes
Bloggtider - Lars Våge, Erik Stattin och Gunnar Nygren
Pervers? Om sex utöver det vanliga - Anna Bäsén & Niklas Långström
Då stannade Sverige - Mats Samuelsson

Frågan är bara vilken jag ska börja med? Just nu läser jag av naturliga orsaker mest gravidböcker, men är vanligtvis svag för chick lit. Kollegan Bäséns pervo-bok lockar ju också förstås...



För övrigt rapporterar Petra att hon käkar palmhjärta och njuter av ljumma kvällar i shorts och t-shirt.

En lat mammas bekännelser...

Började läsa En lat mammas bekännelser av Muffy Mead-Fredo. Trodde det var chic lit men det var en handbok i att vara förälder.

Den försökte vara rolig men jag tyckte inte det var speciellt kul alls. Kanske för att jag inte har några egna barn. Orkade tre kapitel - tänker ge bort den till nån hugad mamma istället som behöver lite råd och tips för att inte curla sina barn.

Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig...

Visste du att Magdalena Graaf...

...vuxit upp i kristet kollektiv?
...blivit misshandlad?
...tvingats hon leva under skyddad identitet?
...hellre äter en pizza på lokala haket än går på kändisfest?
...innan hon slog igenom som en av Systrarna Graaf så hade hon och Hanna knappt någon kontakt?
...bara körar lite på skivan som de sålde platina på (Hanna sjunger däremot)?
...och Hanna har ett helt center i Indien som hjälper hemlösa och fattiga barn?
...fått pris för det av självaste Bono?
...har rejält med självdistans?

Nä, det visste inte jag heller.

Självdistansen är rätt påtaglig och det är lite ofattbart att läsa det hon skriver. Det är helt i stil med Gömda och Asyl och det är svårt att tänka sig DEN Magdalena Graaf som vi känner från tidningarna ha gått igenom allt detta. Och som hon själv sa i City i dag: "Alla har inte turen att kunna åka runt på varuhus och signera kalendrar efteråt."

Magdalena Graaf har alltså kommit ut med sin självbiografi, om sitt liv innan kändisskapet och livet som lyxig, engelsk fotbollsfru. Den innehåller allt man kan förvänta sig av en bok av en Graaf-syster. Helt okej faktiskt.
Den heter Den ska bli mig ett sant nöje att döda dig.

Mersmak har hon fått. Hon och Hanna skriver just nu på en barnbok och sen lovar Magdalena att skriva en glammig bok om lyxiga fotbollsfruar. Jag ser fram emot den.

Vårtecken

I vår trädgård i morse...

UPPDATERAT:


Är det inte blåsippor som skådar mitt öga...

Brick Lane på riktigt

Nazneen är bara 18 år när hon gifter sig med den dubbelt så gamla Chanu. Ett klassiskt arrangerat äktenskap. Chanu jobbar och lever i England och det är till Brick Lane i London som paret flyttar strax efter bröllopet och det är där Chanus storslagna planer ska förverkligas. Chanu drömmer om att bli rik och kunna återvända till Bangladesh som en ärad man. Planer som går i stöpet gång på gång. Han förlorar jobbet, trasslar in sig i härvor med lånade pengar, startar eget och går i konkurs, men är vältalig, utbildad och väldigt optimistisk.



På Brick Lane bor bara människor från Indien eller Bangladesh. Nazneen behöver inte lära sig språket och när hon vill lära sig engelska tycker Chanu att det är onödigt, de ska ju snart flytta hem. När Nazneen vill byta ut de gamla fula möblerna tycker Chanu att det är bortkastade pengar, de ska ju snart flytta hem. När familjen bott i London i över tio år åker man till slut på sightseeing till Buckingham Palace.



De får två döttrar som växer upp, acklimatiserar sig, pratar språket, har jeans och har inte den minsta lust att flytta "hem" till Bangladesh igen.

Parallellt med Nazneens historia får vi också följa hennes syster Hasina som rymde hemifrån och gifte sig av kärlek och blev förskjuten av deras pappa. Hon flackar runt i Indien och Bangladesh, förhållandet tar naturligtvis slut och hon är i konstant behov av pengar.

Boken handlar framför allt om hur det är att aldrig börja leva, vi ska ju ändå snart flytta hem. Om att aldrig komma till skott. Att ständigt vänta på något annat. Jag ska inte avslöja mer, men ni som följt min blogg vet att Brick Lane av Monica Ali var den bästa boken jag läste under förra året. Nu när jag var i London passade jag på att åka dit, insupa atmosfär och se hur det egentligen ser ut.



Det är lite knöligt att ta sig till Brick Lane för det går ingen tunnelbana speciellt nära. Jag åkte till Old Street (Northern line) och tog en buss därifrån mot Shoreditch. Trodde jag i alla fall tills jag insåg att jag åkt fel och att det finns två Shoreditch ganska nära varandra. Tar ni bussen från Old Street så se till att ni åker mot Aldgate eller Bethnal Green.

Man kan åka t-bana till Shoreditch t-banestation också men den går bara "peak hours". Dvs måndag till fredag i rusningstrafik, när folk ska till och från jobbet. Annars är den stationen stängd.

Man kan också åka till t-banestationen Aldgate (District eller Hammersmith & City lines) vilket nog är det smartaste. Därifrån är det inte så långt att gå.


Mini-London A-Z, min bästa vän i London.

Nåväl. Jag lyckades ta mig av bussen och knallade tillbaka och kom in på Brick Lane från Bethnal Green-hållet. Där uppe finns inget speciellt förutom några roliga klädaffärer (som jag skriver om här).



Däremot om man kommer från Aldgate-hållet så välkomnas man av den stora entrén i början av gatan. En pampig sak som ska påminna en liten om indiska kupoler eller nåt.



Det är som att kliva in i en annan värld. Ungefär 80% av alla människor på gatorna är indier eller från Bangladesh och pratar hindi. Resten var turister som jag själv med kameror i högsta hugg. Det luktar curry, koriander, chutney och spiskummin. I affärerna säljer man saris, bollywood-filmer och musik, tyger och traditionella indiska kläder. Restaurangerna är jättemånga och alla marknadsför att de har "halal kebab". Det finns till och med ett stort shoppingscenter Bangla Supermarket



Alla gatuskyltar är på devanagari, jag gissar i alla fall men jag är inte säker. Man kan läsa mer om indiska språk och alfabet hos Wikipedia. Någon som vet vad det är för alfabet på skylten till vänster?

Kikar man in på en bakgata kan man se radhusen och lägenheterna och innergården där människorna bor. Precis en sån gård som jag gissar att Nazneen bodde på i boken.



Jag rekommenderar ett besök. Jag var där på förmiddagen och vid lunchtid men jag kan tänka mig att det är häftigt att gå ut och käka där på kvällen. Själv köpte en bollywood-cd med indisk dansmusik och tog en fika på Café Naz. Fast ärligt talat kan jag säga att folket jag hade kontakt med var inte speciellt trevliga. Ointresserade, blasé. Kanske är dom trötta på turister eller så tycker dom att man inkräktar. Vad vet jag, men åk dit!

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari

Jag läste ut Marjaneh Bakhtiaris bok Kalla det vad fan du vill på flyget hem från London. Familjen Irandoust har lämnat Iran för att börja om i Sverige. Mamma Panthea och Pappa Amir kommer ambitiösa och förväntansfulla hit för att bara slås ner av arbetsförmedlingens "jag förstår inte vad det står i dina papper, kan du bevisa att du är kärnfysiker".

Mamma Panthea får aldrig jobb som kärnfysiker på Lunds universitet trots att hon har hur många papper som helst. Pappa Amir är bokförläggare som öppnar pizzeria. Dottern Bahar revolterar mot föräldrarna genom att bära slöja och pappa Amir är förtvivlad.
- Det är ju jag som får skämmas! Grannarna tror att jag tvingar dig...

Boken skildrar invandrare som dom är. Med mål, med vilja och ambitioner. Sånt som vi får läsa allt för lite om i böcker och tidningar. Bäst tycker jag att hon lyckas med att skildra de vuxna. Man känner för familjen och trots att det finns en allvarlig och sorgsen underton är skrattet är alltid nära. Språket är delvis fonetiskt men det funkar och är oerhört träffande.

Jag ger boken en fyra av fem!

Dagbok från London

Som sagt. Vi åkte till London svintidigt i lördagsmorse. Klev upp kvart över tre och tog bilen till Skavsta. Fy fan för att flyga med Ryan Air. Det var nog sista gången jag gjorde det. De har rationaliserat bort allt för att det ska gå så snabbt som möjligt att få på och av folk. Inga fickor i sätet framför att stoppa saker i, säkerhetsinstruktionerna är tryckta på sätet framför och inga säten går att fälla. Mindre att städa och mindre att fixa med. Enligt BBC-dokumentären som visades för ett tag sen så får det inte gå mer än 25 minuter från att planet landat tills de ska upp igen.

Fram kom vi i alla fall och tog t-banan ner till Morden där våra vänner bor och där vi alltid huserar när vi är i London nu för tiden. För övrigt älskar jag Londons tunnelbanenamn. Jag kan bara drömma om hur det vore att bo vid en station som heter till exempel All saints eller Elephant & Castle, Swiss Cottage eller Angel.

Boktips: Keith Lowe, Tunnelseende, om en kille som slår vad om att han inom ett dygn kan besöka alla tunnelbanestationer i Londons t-banenät.



Väl framme i Morden tog vi det lugnt en stund innan vi drog ner till Wimbledon för lite lördagsshopping och en god middag. Vi hamnade på Joe Schmoe, en restaurang som serverade hamburgare, ribs och lite burritos och sånt. Mycket gott och mycket mätta blev vi. Deras friterade champinjoner var inte att leka med. Hur gott som helst.



På söndagen åkte jag och min kompis Vivi ut på utflykt. Vi tog hennes lilla röda sportbil och åkte söderut. Ut på landet och ner mot kusten. Ganska märkligt är det att sitta som passagerare på "fel sida". Jag är glad att det inte var jag som körde. Rondellerna var värst. Det blir inte lite snurrigt och flera gånger trodde jag att vi åkte fel men Viv rattade bilen alldeles utmärkt.

Så småningom stannade vi vid vägen på ett ställe som serverade klassisk Sunday Roast med yorkshirepudding. Enligt traditionen så går engelsmännen till puben på söndaglunchen och äter roast. Den består av kött såklart, kan vara både ko, gris, kyckling eller lamm. Den steks i ugnen liksom potatisen och palsternackan. Till det serveras en sky, kokta morötter och blomkålsgratäng (eller andra grönsaker). Yorkshirepuddingen serveras bara till nötkött och är som en liten form av pannkakssmet som man häller steksky i. Det var faktiskt gott. Inte det godaste jag ätit men stämningen, miljön och sällskapet gjorde det till en jättegod middag.



I England kör dom som galningar och hastighetsbegränsningarna är väldigt generöst satta. På småvägar, genom samhällen och som i Sverige skulle varit klassade som 30-väg får man lätt köra 100 kilometer i timman och det är kulligt och smala kurviga vägar men söndagsåker man så söndagsåker man så alla bilar fick snällt ligga på rad bakom oss eller köra om. Vi tog omvägen hem över Hastings och Brighton. Engelska kullar, hagar med tusentals får i och havet, vita husen och Brighton-piren skådades från bilfönstret innan vi körde mot London igen.

Läs: Howards end av E.M. Forster. Har alla ingredienser en bok om engelska landsbyggden behöver.



På måndagen var det äntligen dags för lite shopping. Jag begav mig själv mot Oxford Cirkus med Top Shop i sikte. Väl där hittade jag egentligen ingen roligt alls men basplagg är dom alltid bra på så jag investerade i fyra toppar. Två svarta, ett orange linne och en grön topp. Det bästa med Top Shop är att dom delar in plaggen i storlekar och sort. Om man hittar ett plagg man verkligen gillar så hänger det liknande runt omkring. Hur smart som helst. Hade det inte varit så hade jag nog bara kommit därifrån med en topp till exempel. För övrigt finns här både en vintage-affär, en del med mindre designers, en boutique med lite mer klassiska stilrena kläder (för dubbla priserna mot resten) och fik och restaurang. Om man orkar kan man tillbringa hela dagen där.

Var inne en sväng på Foyles, bokaffären, men var inte på riktigt humör. Foyles är annars fantastiskt. Tre, fyra våningar med bara böcker och smart uppdelat i olika kategorier. Där kan man faktiskt också tillbringa en hel dag om man vill. Vid entrén listas alla nya böcker och man hade gjort en liten utställning med tema skandinaviska deckare och främst promotade man Henning Mankell. Han är tydligen rätt stor i England.

Jag orkade inte riktigt med alla turister i stan så jag tog ett snabbt varv i Soho och drog sen vidare till Camden där det faktiskt var riktigt behagligt lite folk. Kanske för att många affärer har stängt på måndagar men de allra viktigaste och största var öppna. Det blev bra shopping i ett sammelsurium av butiker och jag är supernöjd. Köpte inte en enda kjol, inte en enda väska, inga skor och inga konstiga klänningar som jag ändå aldrig använder. Duktig va?

Boktips: Secret dreamworld of a shopaholic av Sophie Kinsella. Becky Bloomwood jobbar som ekonomireporter men lever dubbelliv...hon kan inte sluta bränna pengar på shopping.



När påsarna började kännas som tillräckligt många drog vi ut till Wembley för att se Depeche Mode. För min man var det för säkert tolfte gången men för mig var det premiär. Det började jättebra, segade en stund på mitten och slutade med hitparad då vi dansade loss! Svettigt värre!


Boktips: Brick Lane av Monica Ali.

På tisdagen åkte jag in till Brick Lane för att spana in miljön där handlingen i boken med samma namn utspelar sig. Det kräver ett helt eget blogginlägg så jag slutar här. Däremot ska jag ge alla modeintresserade ett tips om ni åker hit. I början av Brick Lane, från Bethnal Green-hållet till så finns det två klädaffärer som ni måste spana in.

Dels Rok It som har helt fantastiska vintage- och second hand-kläder. Allt handplockat. Lite dyrt men säkert värt det. Fantastiska 50-60- och 70-talsklänningar i mängder. Jackor, skor, jeans, allt. Rok It är uppdelat på två butiker - en liten mer för tjejer och en lite mer för killar. Mitt emellan dessa ligger The Laden Showroom. De säljer kläder för 43 olika märken, bland annat Upper 5th (som har dödskalle-t-shirts too die for) och Lolas Revenge. Där är det dock ganska dyrt och personalen är ganska otrevlig. £37 kostade dödskalle-t-shirten som var öppen i ryggen med rosett i nacken. Min shoppingkassa räckte inte riktigt men har ni vägarna förbi och en full plånbok - åk dit!

Så, summa summarum en skön helg. Lagom shopping med shopping och bra konsert och mest avkopplande var nog utflykten i söndags med Viv.



Summa Londonshopping:
- CD Prince - Musicology (begagnad)
- CD George Michael - Patience (begagnad)
- Grön topp, kort ärm - Top Shop
- Svart topp, kort ärm - Top Shop
- Svart topp, puffärm - Top Shop
- Orangerandigt linne - Top Shop
- Grön/vit prickig topp - Pussycat
- Mörkgrön munkjacka - Pussycat
- Fjärilsklänning/topp - Soo Lee
- Kritstrecksrandiga byxor - Spank
- Kritstrecksrandig halternecktop - Spank
- Svart/vit prickig klänning - Punkyfish
- Indiska bollywoodhits - Brick Lane

Mustafa på tapeten

Petra är i London och lyssnar på Depeche Mode och shoppar loss, så jag inleder gästbloggandet med en intressant debut det snackats mycket om de sista dagarna.

Det är mycket Mustafa Can nu. Först stormen kring hans artikel om Elit-listan, som programledare i Drevet och nu när debuten Tätt intill dagarna dyker upp i handeln.

De flesta hörde hans namn för första gången 2003 då han sommarpratade sig till Stora radiopriset och fick SRs växel att bli fullkomligen nedringd. Redan då var det hans mamma som var föremål för personliga tankar och funderingar och så är det även den här gången. Enligt en artikel i dagens DN handlar den om "människans förmåga att resa sig ur nederlag".

Här kan du läsa ett utdrag ur boken.