Brick Lane på riktigt

Nazneen är bara 18 år när hon gifter sig med den dubbelt så gamla Chanu. Ett klassiskt arrangerat äktenskap. Chanu jobbar och lever i England och det är till Brick Lane i London som paret flyttar strax efter bröllopet och det är där Chanus storslagna planer ska förverkligas. Chanu drömmer om att bli rik och kunna återvända till Bangladesh som en ärad man. Planer som går i stöpet gång på gång. Han förlorar jobbet, trasslar in sig i härvor med lånade pengar, startar eget och går i konkurs, men är vältalig, utbildad och väldigt optimistisk.



På Brick Lane bor bara människor från Indien eller Bangladesh. Nazneen behöver inte lära sig språket och när hon vill lära sig engelska tycker Chanu att det är onödigt, de ska ju snart flytta hem. När Nazneen vill byta ut de gamla fula möblerna tycker Chanu att det är bortkastade pengar, de ska ju snart flytta hem. När familjen bott i London i över tio år åker man till slut på sightseeing till Buckingham Palace.



De får två döttrar som växer upp, acklimatiserar sig, pratar språket, har jeans och har inte den minsta lust att flytta "hem" till Bangladesh igen.

Parallellt med Nazneens historia får vi också följa hennes syster Hasina som rymde hemifrån och gifte sig av kärlek och blev förskjuten av deras pappa. Hon flackar runt i Indien och Bangladesh, förhållandet tar naturligtvis slut och hon är i konstant behov av pengar.

Boken handlar framför allt om hur det är att aldrig börja leva, vi ska ju ändå snart flytta hem. Om att aldrig komma till skott. Att ständigt vänta på något annat. Jag ska inte avslöja mer, men ni som följt min blogg vet att Brick Lane av Monica Ali var den bästa boken jag läste under förra året. Nu när jag var i London passade jag på att åka dit, insupa atmosfär och se hur det egentligen ser ut.



Det är lite knöligt att ta sig till Brick Lane för det går ingen tunnelbana speciellt nära. Jag åkte till Old Street (Northern line) och tog en buss därifrån mot Shoreditch. Trodde jag i alla fall tills jag insåg att jag åkt fel och att det finns två Shoreditch ganska nära varandra. Tar ni bussen från Old Street så se till att ni åker mot Aldgate eller Bethnal Green.

Man kan åka t-bana till Shoreditch t-banestation också men den går bara "peak hours". Dvs måndag till fredag i rusningstrafik, när folk ska till och från jobbet. Annars är den stationen stängd.

Man kan också åka till t-banestationen Aldgate (District eller Hammersmith & City lines) vilket nog är det smartaste. Därifrån är det inte så långt att gå.


Mini-London A-Z, min bästa vän i London.

Nåväl. Jag lyckades ta mig av bussen och knallade tillbaka och kom in på Brick Lane från Bethnal Green-hållet. Där uppe finns inget speciellt förutom några roliga klädaffärer (som jag skriver om här).



Däremot om man kommer från Aldgate-hållet så välkomnas man av den stora entrén i början av gatan. En pampig sak som ska påminna en liten om indiska kupoler eller nåt.



Det är som att kliva in i en annan värld. Ungefär 80% av alla människor på gatorna är indier eller från Bangladesh och pratar hindi. Resten var turister som jag själv med kameror i högsta hugg. Det luktar curry, koriander, chutney och spiskummin. I affärerna säljer man saris, bollywood-filmer och musik, tyger och traditionella indiska kläder. Restaurangerna är jättemånga och alla marknadsför att de har "halal kebab". Det finns till och med ett stort shoppingscenter Bangla Supermarket



Alla gatuskyltar är på devanagari, jag gissar i alla fall men jag är inte säker. Man kan läsa mer om indiska språk och alfabet hos Wikipedia. Någon som vet vad det är för alfabet på skylten till vänster?

Kikar man in på en bakgata kan man se radhusen och lägenheterna och innergården där människorna bor. Precis en sån gård som jag gissar att Nazneen bodde på i boken.



Jag rekommenderar ett besök. Jag var där på förmiddagen och vid lunchtid men jag kan tänka mig att det är häftigt att gå ut och käka där på kvällen. Själv köpte en bollywood-cd med indisk dansmusik och tog en fika på Café Naz. Fast ärligt talat kan jag säga att folket jag hade kontakt med var inte speciellt trevliga. Ointresserade, blasé. Kanske är dom trötta på turister eller så tycker dom att man inkräktar. Vad vet jag, men åk dit!