Dagbok från London
Som sagt. Vi åkte till London svintidigt i lördagsmorse. Klev upp kvart över tre och tog bilen till Skavsta. Fy fan för att flyga med Ryan Air. Det var nog sista gången jag gjorde det. De har rationaliserat bort allt för att det ska gå så snabbt som möjligt att få på och av folk. Inga fickor i sätet framför att stoppa saker i, säkerhetsinstruktionerna är tryckta på sätet framför och inga säten går att fälla. Mindre att städa och mindre att fixa med. Enligt BBC-dokumentären som visades för ett tag sen så får det inte gå mer än 25 minuter från att planet landat tills de ska upp igen.
Fram kom vi i alla fall och tog t-banan ner till Morden där våra vänner bor och där vi alltid huserar när vi är i London nu för tiden. För övrigt älskar jag Londons tunnelbanenamn. Jag kan bara drömma om hur det vore att bo vid en station som heter till exempel All saints eller Elephant & Castle, Swiss Cottage eller Angel.
Boktips: Keith Lowe, Tunnelseende, om en kille som slår vad om att han inom ett dygn kan besöka alla tunnelbanestationer i Londons t-banenät.
Väl framme i Morden tog vi det lugnt en stund innan vi drog ner till Wimbledon för lite lördagsshopping och en god middag. Vi hamnade på Joe Schmoe, en restaurang som serverade hamburgare, ribs och lite burritos och sånt. Mycket gott och mycket mätta blev vi. Deras friterade champinjoner var inte att leka med. Hur gott som helst.
På söndagen åkte jag och min kompis Vivi ut på utflykt. Vi tog hennes lilla röda sportbil och åkte söderut. Ut på landet och ner mot kusten. Ganska märkligt är det att sitta som passagerare på "fel sida". Jag är glad att det inte var jag som körde. Rondellerna var värst. Det blir inte lite snurrigt och flera gånger trodde jag att vi åkte fel men Viv rattade bilen alldeles utmärkt.
Så småningom stannade vi vid vägen på ett ställe som serverade klassisk Sunday Roast med yorkshirepudding. Enligt traditionen så går engelsmännen till puben på söndaglunchen och äter roast. Den består av kött såklart, kan vara både ko, gris, kyckling eller lamm. Den steks i ugnen liksom potatisen och palsternackan. Till det serveras en sky, kokta morötter och blomkålsgratäng (eller andra grönsaker). Yorkshirepuddingen serveras bara till nötkött och är som en liten form av pannkakssmet som man häller steksky i. Det var faktiskt gott. Inte det godaste jag ätit men stämningen, miljön och sällskapet gjorde det till en jättegod middag.
I England kör dom som galningar och hastighetsbegränsningarna är väldigt generöst satta. På småvägar, genom samhällen och som i Sverige skulle varit klassade som 30-väg får man lätt köra 100 kilometer i timman och det är kulligt och smala kurviga vägar men söndagsåker man så söndagsåker man så alla bilar fick snällt ligga på rad bakom oss eller köra om. Vi tog omvägen hem över Hastings och Brighton. Engelska kullar, hagar med tusentals får i och havet, vita husen och Brighton-piren skådades från bilfönstret innan vi körde mot London igen.
Läs: Howards end av E.M. Forster. Har alla ingredienser en bok om engelska landsbyggden behöver.
På måndagen var det äntligen dags för lite shopping. Jag begav mig själv mot Oxford Cirkus med Top Shop i sikte. Väl där hittade jag egentligen ingen roligt alls men basplagg är dom alltid bra på så jag investerade i fyra toppar. Två svarta, ett orange linne och en grön topp. Det bästa med Top Shop är att dom delar in plaggen i storlekar och sort. Om man hittar ett plagg man verkligen gillar så hänger det liknande runt omkring. Hur smart som helst. Hade det inte varit så hade jag nog bara kommit därifrån med en topp till exempel. För övrigt finns här både en vintage-affär, en del med mindre designers, en boutique med lite mer klassiska stilrena kläder (för dubbla priserna mot resten) och fik och restaurang. Om man orkar kan man tillbringa hela dagen där.
Var inne en sväng på Foyles, bokaffären, men var inte på riktigt humör. Foyles är annars fantastiskt. Tre, fyra våningar med bara böcker och smart uppdelat i olika kategorier. Där kan man faktiskt också tillbringa en hel dag om man vill. Vid entrén listas alla nya böcker och man hade gjort en liten utställning med tema skandinaviska deckare och främst promotade man Henning Mankell. Han är tydligen rätt stor i England.
Jag orkade inte riktigt med alla turister i stan så jag tog ett snabbt varv i Soho och drog sen vidare till Camden där det faktiskt var riktigt behagligt lite folk. Kanske för att många affärer har stängt på måndagar men de allra viktigaste och största var öppna. Det blev bra shopping i ett sammelsurium av butiker och jag är supernöjd. Köpte inte en enda kjol, inte en enda väska, inga skor och inga konstiga klänningar som jag ändå aldrig använder. Duktig va?
Boktips: Secret dreamworld of a shopaholic av Sophie Kinsella. Becky Bloomwood jobbar som ekonomireporter men lever dubbelliv...hon kan inte sluta bränna pengar på shopping.
När påsarna började kännas som tillräckligt många drog vi ut till Wembley för att se Depeche Mode. För min man var det för säkert tolfte gången men för mig var det premiär. Det började jättebra, segade en stund på mitten och slutade med hitparad då vi dansade loss! Svettigt värre!
Boktips: Brick Lane av Monica Ali.
På tisdagen åkte jag in till Brick Lane för att spana in miljön där handlingen i boken med samma namn utspelar sig. Det kräver ett helt eget blogginlägg så jag slutar här. Däremot ska jag ge alla modeintresserade ett tips om ni åker hit. I början av Brick Lane, från Bethnal Green-hållet till så finns det två klädaffärer som ni måste spana in.
Dels Rok It som har helt fantastiska vintage- och second hand-kläder. Allt handplockat. Lite dyrt men säkert värt det. Fantastiska 50-60- och 70-talsklänningar i mängder. Jackor, skor, jeans, allt. Rok It är uppdelat på två butiker - en liten mer för tjejer och en lite mer för killar. Mitt emellan dessa ligger The Laden Showroom. De säljer kläder för 43 olika märken, bland annat Upper 5th (som har dödskalle-t-shirts too die for) och Lolas Revenge. Där är det dock ganska dyrt och personalen är ganska otrevlig. £37 kostade dödskalle-t-shirten som var öppen i ryggen med rosett i nacken. Min shoppingkassa räckte inte riktigt men har ni vägarna förbi och en full plånbok - åk dit!
Så, summa summarum en skön helg. Lagom shopping med shopping och bra konsert och mest avkopplande var nog utflykten i söndags med Viv.
Summa Londonshopping:
- CD Prince - Musicology (begagnad)
- CD George Michael - Patience (begagnad)
- Grön topp, kort ärm - Top Shop
- Svart topp, kort ärm - Top Shop
- Svart topp, puffärm - Top Shop
- Orangerandigt linne - Top Shop
- Grön/vit prickig topp - Pussycat
- Mörkgrön munkjacka - Pussycat
- Fjärilsklänning/topp - Soo Lee
- Kritstrecksrandiga byxor - Spank
- Kritstrecksrandig halternecktop - Spank
- Svart/vit prickig klänning - Punkyfish
- Indiska bollywoodhits - Brick Lane
Fram kom vi i alla fall och tog t-banan ner till Morden där våra vänner bor och där vi alltid huserar när vi är i London nu för tiden. För övrigt älskar jag Londons tunnelbanenamn. Jag kan bara drömma om hur det vore att bo vid en station som heter till exempel All saints eller Elephant & Castle, Swiss Cottage eller Angel.
Boktips: Keith Lowe, Tunnelseende, om en kille som slår vad om att han inom ett dygn kan besöka alla tunnelbanestationer i Londons t-banenät.
Väl framme i Morden tog vi det lugnt en stund innan vi drog ner till Wimbledon för lite lördagsshopping och en god middag. Vi hamnade på Joe Schmoe, en restaurang som serverade hamburgare, ribs och lite burritos och sånt. Mycket gott och mycket mätta blev vi. Deras friterade champinjoner var inte att leka med. Hur gott som helst.
På söndagen åkte jag och min kompis Vivi ut på utflykt. Vi tog hennes lilla röda sportbil och åkte söderut. Ut på landet och ner mot kusten. Ganska märkligt är det att sitta som passagerare på "fel sida". Jag är glad att det inte var jag som körde. Rondellerna var värst. Det blir inte lite snurrigt och flera gånger trodde jag att vi åkte fel men Viv rattade bilen alldeles utmärkt.
Så småningom stannade vi vid vägen på ett ställe som serverade klassisk Sunday Roast med yorkshirepudding. Enligt traditionen så går engelsmännen till puben på söndaglunchen och äter roast. Den består av kött såklart, kan vara både ko, gris, kyckling eller lamm. Den steks i ugnen liksom potatisen och palsternackan. Till det serveras en sky, kokta morötter och blomkålsgratäng (eller andra grönsaker). Yorkshirepuddingen serveras bara till nötkött och är som en liten form av pannkakssmet som man häller steksky i. Det var faktiskt gott. Inte det godaste jag ätit men stämningen, miljön och sällskapet gjorde det till en jättegod middag.
I England kör dom som galningar och hastighetsbegränsningarna är väldigt generöst satta. På småvägar, genom samhällen och som i Sverige skulle varit klassade som 30-väg får man lätt köra 100 kilometer i timman och det är kulligt och smala kurviga vägar men söndagsåker man så söndagsåker man så alla bilar fick snällt ligga på rad bakom oss eller köra om. Vi tog omvägen hem över Hastings och Brighton. Engelska kullar, hagar med tusentals får i och havet, vita husen och Brighton-piren skådades från bilfönstret innan vi körde mot London igen.
Läs: Howards end av E.M. Forster. Har alla ingredienser en bok om engelska landsbyggden behöver.
På måndagen var det äntligen dags för lite shopping. Jag begav mig själv mot Oxford Cirkus med Top Shop i sikte. Väl där hittade jag egentligen ingen roligt alls men basplagg är dom alltid bra på så jag investerade i fyra toppar. Två svarta, ett orange linne och en grön topp. Det bästa med Top Shop är att dom delar in plaggen i storlekar och sort. Om man hittar ett plagg man verkligen gillar så hänger det liknande runt omkring. Hur smart som helst. Hade det inte varit så hade jag nog bara kommit därifrån med en topp till exempel. För övrigt finns här både en vintage-affär, en del med mindre designers, en boutique med lite mer klassiska stilrena kläder (för dubbla priserna mot resten) och fik och restaurang. Om man orkar kan man tillbringa hela dagen där.
Var inne en sväng på Foyles, bokaffären, men var inte på riktigt humör. Foyles är annars fantastiskt. Tre, fyra våningar med bara böcker och smart uppdelat i olika kategorier. Där kan man faktiskt också tillbringa en hel dag om man vill. Vid entrén listas alla nya böcker och man hade gjort en liten utställning med tema skandinaviska deckare och främst promotade man Henning Mankell. Han är tydligen rätt stor i England.
Jag orkade inte riktigt med alla turister i stan så jag tog ett snabbt varv i Soho och drog sen vidare till Camden där det faktiskt var riktigt behagligt lite folk. Kanske för att många affärer har stängt på måndagar men de allra viktigaste och största var öppna. Det blev bra shopping i ett sammelsurium av butiker och jag är supernöjd. Köpte inte en enda kjol, inte en enda väska, inga skor och inga konstiga klänningar som jag ändå aldrig använder. Duktig va?
Boktips: Secret dreamworld of a shopaholic av Sophie Kinsella. Becky Bloomwood jobbar som ekonomireporter men lever dubbelliv...hon kan inte sluta bränna pengar på shopping.
När påsarna började kännas som tillräckligt många drog vi ut till Wembley för att se Depeche Mode. För min man var det för säkert tolfte gången men för mig var det premiär. Det började jättebra, segade en stund på mitten och slutade med hitparad då vi dansade loss! Svettigt värre!
Boktips: Brick Lane av Monica Ali.
På tisdagen åkte jag in till Brick Lane för att spana in miljön där handlingen i boken med samma namn utspelar sig. Det kräver ett helt eget blogginlägg så jag slutar här. Däremot ska jag ge alla modeintresserade ett tips om ni åker hit. I början av Brick Lane, från Bethnal Green-hållet till så finns det två klädaffärer som ni måste spana in.
Dels Rok It som har helt fantastiska vintage- och second hand-kläder. Allt handplockat. Lite dyrt men säkert värt det. Fantastiska 50-60- och 70-talsklänningar i mängder. Jackor, skor, jeans, allt. Rok It är uppdelat på två butiker - en liten mer för tjejer och en lite mer för killar. Mitt emellan dessa ligger The Laden Showroom. De säljer kläder för 43 olika märken, bland annat Upper 5th (som har dödskalle-t-shirts too die for) och Lolas Revenge. Där är det dock ganska dyrt och personalen är ganska otrevlig. £37 kostade dödskalle-t-shirten som var öppen i ryggen med rosett i nacken. Min shoppingkassa räckte inte riktigt men har ni vägarna förbi och en full plånbok - åk dit!
Så, summa summarum en skön helg. Lagom shopping med shopping och bra konsert och mest avkopplande var nog utflykten i söndags med Viv.
Summa Londonshopping:
- CD Prince - Musicology (begagnad)
- CD George Michael - Patience (begagnad)
- Grön topp, kort ärm - Top Shop
- Svart topp, kort ärm - Top Shop
- Svart topp, puffärm - Top Shop
- Orangerandigt linne - Top Shop
- Grön/vit prickig topp - Pussycat
- Mörkgrön munkjacka - Pussycat
- Fjärilsklänning/topp - Soo Lee
- Kritstrecksrandiga byxor - Spank
- Kritstrecksrandig halternecktop - Spank
- Svart/vit prickig klänning - Punkyfish
- Indiska bollywoodhits - Brick Lane
2 Comments:
åh - vilken underbar resa du har haft - skulle gärna strosa på gatorna i London istället för
Västerås...
Vilken härlig resa! Tack för reserapporten, det var jättekul att läsa och se bilder.
Skicka en kommentar
<< Home