The Baseballs

Jag har recenserat The Baseballs på Kulturbloggen.

Elvis 75

Elvis Presley skulle ha fyllt 75 idag om han fått leva. Det firar vi med att lyssna på The King på Spotifyoch titta på några av de fina böcker om Elvis som finns.

Elvis och jag är Pricilla Beulieu Presleys bok om sitt liv med Elvis. Den är rätt gammal men fortfarande läsvärd. Pricilla var bara 14 år när hon träffade Elvis i Tyskland 1959 då han var där och sjöng för de amerikanska soldaterna. Det var precis när han var på väg att slå igenom och de gifte sig samma år och levde nästan tio år tillsammans och fick dottern Lisa Marie.

Baby, Let's play house är en splitterny bok av Alanna Nash. Titeln kommer från en av Elvis låtar och handlar om kvinnorna runt Elvis. Alanna Nash har intervjuat hundratals kvinnor som kände honom på olika sätt. Som familjemedlem, älskare, vän, stjärna. Här presenteras kvinnor som Ann-Margret, Cher, Petula Clark, Pricilla Beaulieu, Raquel Welch med flera.

Sötast är Pek-Elvis kom för några år sen som är en pekbok där rockiga föräldrar kan lära sina telningar allt om Elvis-skorna, Elvis-gitarren eller Elvis-frisyren! Ett måste för alla rock-parents där ute! Man pekar och tittar på gitarren, mikrofonen och bilen. Och huset (Graceland), poolen, frisyren och kammen!

Författaren heter Lars Steiner och har även ritat Pek-bibel.

Bara en sista...

De här är mina topp tre som jag håller en tumme för nu ikväll!

3. Sverige:


2. Armenien:


1. Estland:

Det bästa från eurovisionsschalgerfestivalen - del 2

Här kommer mina vinnar-favoriter. Det var ingen lätt match att välja dom kan jag säga. Mycket nöje!

10. Waterloo, Sverige, 1973
Det går väl inte att inte ha med den här klassikern med Abba. Den utsågs ju till bästa eurovisionsschlagerlåten genom tiderna till och med. Så jäkla snygga Agneta och Anne-Frid. Kolla och njut.


9. Ein Bisschen Frieden, Västtyskland, 1982
Plötsligt bytte vi hopprepen och slagsmålen om vem som skulle vara Agneta mot en gitarr och så mimade vi på tyska på roliga timman. 17-åriga Nicole från Västtyskland tog hem alltihopa det året med Ein Bisschen Frieden. Och vad jag har sjungit den i kör några år senare. Då på svenska; "en liten fågel, så fri som vinden, små lätta vingslag, helt nära kinden".


8. A-ba Ni-bi, Israel, 1978
Det här är en riktig härlig 70-talshit och Israels första seger i Eurovision. Missa inte den fantastiska dansen 2.22 in i låten. Det här var också året då Norges Jan Teigen inte fick en enda poäng.


7. Diggiloo Diggley, Herreys, 1984
Jag och hela Sverige drabbades av Herreys-feber det där året. Jag var 11 år och trodde jag skulle svimma när jag såg dem live i Folkets Park i Norrköping. Jag har någonstans fortfarande kvar mina suddiga bilder från konserten där man ser tre hoppande killar i fjärran med olika färger på skjortorna.


6. Puppet on a String, Storbritannien, 1967
Sandie Shaw var förhandstippad och var den första deltagaren som uppträdde barfota i festivalen. Låten är en riktig glädjekick och en klassiker i eurovision song contests historia. Låten har även gjorts på svenska av Siv Malmkvist.


5. Ding dinge dong, Nederländerna, 1975
Åh, det här riktigt bra! Finalen gick i Sverige efter att Abba hade vunnit året innan. Man kan ju undra vad texten syftar på egentligen, särskilt när de sjunger rader som "even when your lover is gone"!


4. Making your mind up, Storbritannien, 1981
Nu svänger det rejält och de är så fint färgglada. Och koreografi är med finess. Kolla hur de synkar text och dans 1.52 in i klippet - "if you wanna see some moore"!


3. Boom bang-a-bang, Storbritannien, 1969
Jag älskar Lulu och har faktiskt ett par skivor med henne. Hon vann det här året tillsammans med Spanien, Nederländerna och Frankrike. Ingen hade räknat med att länderna kunde få lika poäng. Hon var bara 21 när hon tävlade för Storbritannien.


2. Danseevise, Danmark, 1963
En av de finaste låtarna som någonsin har varit med festivalen. Härlig melodi och mysig text. Man blir på glatt humör av den här fina låten. Lyssna bara:
Et solstrejf i en vandpyt - Et lille kindkys af en vind - Og sivet, der nynner - At livet begynder - Sit spind i dit sind.


1. Poupée de cire, poupée de son, Luxemburg, 1965
Blott 18-åriga France Gall skapade kalabalik när hon vann 1965 med Poupée de cire, poupée de son (Docka av vax, docka av sågspån, på svenska). Hon svarade inte på några frågor kring festivalen och har än idag inte ställt upp på några intervjuer kring det. Hon gjorde dock comeback 1987 med låten Ella, elle l'a. En two-hit-wonder kan man säga och en av mina stora stora favoriter i Eurovsion song contest.

Det bästa från eurovisionsschalgerfestivalen - del 1

Tillåt mig vara lite off-topic ett tag för jag har drabbats av schlagerfeber. Har tillbringat en god stund med att på Youtube kika på gamla favoriter från Eurvision song contest. Håll till godo! Här kommer del 1; mina tio favoriter av dom som inte vann.

10. S.A.G.A.P.O, Grekland, 2002
Här är en riktigt underbar klassiker! Det går liksom inte att glömma det här fantastiska bidraget. Koreografin är helt otrolig och bästa är ekot som kören sjunger själva (hallå år 2000!). Låten slutade på 17:e plats. Vann det året gjorde Lettland (någon som minns den låten?). Det går inte riktigt att beskriva Greklands bidrag. Det måste helt enkelt ses.


9. Never Let You Go, Ryssland 2006
Man måste bara gilla energiska Dima Bilan. Han vann ju hela alltet förra året men det är hans bidrag som tävlade för Ryssland 2006 som är worth remembering. Tyvärr slutade han bara tia då. Det är en bra låt också. Missa inte kvinnan som dyker upp ur pianot och Dimas knädans.


8. In the disco, Bosnien, 2004
Det är inte bara powerballader som kommer från Bosnien, de kan upp-tempo också. Man vill ju bara dansa när man hör den här höjdaren med Deen (och vad som ser ut som tre transvestiter). Låten slutade nia. Vann det året gjorde Ruslana från Ukraina.


7. Papa Pingouin, Luxenburg, 1980
Åh vad jag älskade den här låten. När andra mimade till ABBA med hopprep så lekte jag och min bästa kompis att vi var tvillingarna Sophie & Magaly och klädde oss en hel vår i bara blått respektive rosa. Missa inte att pappa pingvinen själv dyker upp i uppträdandet. Låten slutade nia. Vann gjorde Johnny Logan med Whats another year.


6. Nygammal vals, Sverige, 1966
Här kommer en till svensk favorit. Tyvärr kan det inte ha kommit till rätta i finalen som gick i Luxenburg. Det här året hade man infört en regel som sa att alla var tvungna att sjunga på sina hemspråk och publiken kan ju inte ha förstått någonting alls. Melodin är ju egentligen inte så särskild speciell, det är ju texten som gör hela låten. Trots det slutade den tvåa efter Österrikiska Udo Jürgens.


5. Lejla, Bosnien, 2006
Här kommer en riktig powerballad. Hari Mata Hari är en artist som hållt på länge, länge i det forna Jugoslavien. Varenda sommar på 80-talet tillbringade jag i Kroatien och jag och mina kompisar lyssnade flitigt på Hari Mata Hari redan då. Det var därför ett kärt återseende när han dök upp i finalen 2006 med den grymma Lejla. Det är en väldigt, väldigt fin text också. Låten slutade trea i finalen. Helt oförståerligt vann finska Lordi. Slutet på framförandet är så himla pampigt. Kolla själva!


4. Le dernier qui a parlé, Frankrike, 1991.
Fantastiska Amina sjunger för Frankrike. Låten fick exakt lika många poäng som Carolas Fångad av en stormvind, men eftersom Carola hade fler tolvor bland poängen så gick segern till henne. Själv tycker jag nog att Amina förtjänade mer. Glömmer aldrig hennes handdans.


3. En gång i Stockholm, Sverige, 1963.
En av mina Monica Zetterlund-favoriter tävlade för Sverige tidigt 60-tal. Melodien är suggestiv och fantastisk. Det går rysningar längs hela ryggraden och hon ser helt fantasisk ut på filmen. Tyvärr kom låten sist i finalen. Vann gjorde Danmark med Dansvise.


2. Bana Bana, Turkiet, 1988
Det. Här. Är. Helt. Hysteriskt. Galet. Och. Underbart! Hela essensen av eurovision tycker jag fångas i den här låten från Turkiet. Den har allt. Folklor. En fångande meny. Fånig koreografi. Löjliga kläder. Dessutom en hysterisk dirigent. På allvar. Det här är guld.


1. Lane Moje, Serbien och Montenegro, 2004.
Zeljko Joksimovic sjunger den starkaste av eurovisions alla powerballader så att armhåren står rakt ut. Låten fick mest poäng av alla i den ena semifinalen men slutade tvåa efter Ukrainas Ruslana i finalen.


Imorgon presenterar jag mina 10 vinnar-favoriter!

Librolista

...heter min Spotify-lista med tema böcker och läsning. Den innehåller godbitar från Bo Kaspers Orketser, Gnarls Barkley, The Books och såklart Anna Book!

Har du spotify hittar du listan här:
http://open.spotify.com/user/twinstar/playlist/1rRobQvwBJ9f9vW6SdsRMY

Jag måste få citera underbara M.A Numminens låt också:

Boken är min allerbästa vän
vem har jag om inte jag har den
Ständigt är den mig till hands
då nöden är som störst
Lärdomshunger eller kunskapstörst.

Uppdaterat: Länken hade visst slutat fungera. Nu är det åtgärdat!

Scar Tissue av Anthony Kiedis

Anthony Kiedis är sångare i funkrockbandet Red Hot Chilipeppers. Ett band som jag har ett gott öga till men aldrig varit något riktigt hängivet fan av. Jag har några skivor som är välspelade men mer än så är det inte.

Mer än så är inte boken heller. Jag tror man ska vara ett sånt hängivet fan om man ska uppskatta Anthony Kiedes självbiografi Scar Tissue (Ärrvävnad) - det är lite för detaljerat och lite för många "och-då-blev-så-häääääär-höga"-historier för att jag riktigt ska gripas med.

Måste erkänna att jag efter hundra sidor började hoppade över några kapitel här och där och försökte pricka in och läsa om de perioderna runt de skivor jag har istället.

Är du stor Red Hot Chilipeppers-fan, ja, då har du redan läst den här boken. Annars, låt bli!

Annars, vad har ni för musikaliska självbiografiska favoriter? Jag har ju en eller två som kräfva ett inlägg förr eller senare, men ni då?

Hultsfredsfestivalen

Det är skönt att känna att man lever lite och inte blivit någon insnöad, medelålders husägare som sitter hemma framför fredagsunderhållningen på TV utan fortfarande känner sig ung och fräsch och följer sina knasiga infall.

Nu blir det off-topic men vårt infall bestod i att efter jobbet i fredags ilkörde vi ner till Hultsfredsfestivalen för att uppleva lite festivalyra och sommarglädje. Främsta anledningen var förstås för min del att Amy Winehouse spelade 23:45!

Det fanns massor av saker som talade emot. Det är 60 mil tur och retur. En dagsbiljett kostar 995:-. Vi kommer bara hinna vara där ett par timmar...

Klockan 17.30, lite försenade, satte vi oss i bilen och stod på ner till Hultsfred med bilen packad med kuddar, duntäcken, musik och extra kläder. Klockan 22.00 hade vi parkerat, köpt biljett och letade upp Hawaiscenen där Ozzy Osbourne precis startat sin konsert.

Nåja, ingen av oss är några hårdrockare och det verkade faktiskt inte vara en sån där vidare värst bra konsert men det var roligt att se blandningen på alla människor i publiken. Gamla övervintrande hårdrockare, nya punkare, stekare och helt vanligt folk.

Vi övergav Ozzy och tittade istället på Princess Superstar, Strike Anywhere och Mohair en liten stund vardera innan vi tog plats för att se Amy riktigt bra på Pampasscenen.

Hon började starkt. Det var nästan magiskt. Drog ett gäng låtar från nya skivan, inklusive titelspåret Back to black och var jävligt nice men hinkade i sig apelsingroggar hela tiden vilket började märkas efter sådär halva setet. Tyvärr spårade det ur bara mer och mer. Hon glömde texter, missade texter, långa pauser mellan låtarna då hon sprang runt och pratade med
bandet som skrattade lite generat, slutade med mellansnack. Gick av mitt i sista låten. Recensionen i Expressen avslutades: "det var nog inte bara apelsinjuice i hennes glas". Trist på en övrigt bra konsert. Blev glatt överraskad att hon lät så bra live. De inspelningar jag sett på YouTube och liknande har varit rätt kassa så jag var rädd att rösten inte skulle hålla men det gjorde den med bravur trots alla screwdrivers!

Precis som alla tidningar skriver så reagerade vi också över att det var så tomt på folk. Nästan ödsligt emellanåt. Jag har inte varit på Hultsfred sen 1992 och upplevde området uppe vid pampas och de små scenerna Stora dans och Teater som mycket mindre än sist. Jag minns att gick mellan Sonic Surf City och Popsicle som spelade på varsin av de där scenerna men hamnade slutligen vid Pampascenen där jag såg Kahled och jag minns det som om jag gick där och vandrade emellan länge. Minnet är kanske långt men dåligt, eller något! Däremot låg ingången från campingen vid den lilla bron när jag var där och det nya området med mattält och Paradisscenen var helt nytt för mig och lite ödsligt.

Vi hade tur med vädret. Det regnade inte en droppe och luften var ganska varm ändå. Vi frös inte särskilt.

Vi såg 50cent rocka loss. Ganska tråkig konsert förutom när han körde sin stora hit In the club, då var det riktigt bra. Vi såg lite på Bonde de Role, ett brasilianskt partyband, The Glimmers, två discjockeyfarbröder, några låtar av en jättestark Marit Bergman och avslutade med Familjen, skånsk elektronika innan vi återvände till vår bil och duntäcken.

Vi körde först till Vimmerby där vi ställde oss på en parkering och sov några timmar innan vi körde hemmåt Stockholm och vi landade på vår egen uppfart kvart över elva.

Igår blev det inte mycket gjort. Vi sov, kollade på film, sov och kollade på film! Idag är det så skönt att det är söndag och en dag ledigt till. Idag ska jag recensera En liten chock, spackla vårt gästrum, köpa färg och kanske rolla en omgång.

Ha en skön söndag!

Salem Al Fakir

Tillåt mig bli lite off-topic en stund. Jag måste bara prata om Salem Al Fakir en stund. Han har kallats geni. Han ligger etta på albumlistan. Det är Stevie Wonder. Det är Prince. Det är Beegees. Det är Leo Sayer. Det är Sly. Det är Curtis. Det är stundom Jojje Wadenius. Kaah. Christian Waltz. Jag älskar alla män som sjunger i falsett. Salem Al Fakir personifierar alla och det känns ändå nytt och modernt och 2000-tal. Han är från Huddinge. Kärlek!

Salem Al Fakir piggar upp vilken tråkig måndag som helst....vilken dag som helst faktiskt.

Lyssna själva: www.myspace.com/salemalfakir