George Michael på Globen

Söndag 17.00: Uppladdning inför kvällens konsert. Jag har höga förväntningar.

Söndag 23.50: Sammantaget - helt fantastiskt.



Jag har ont i händerna. Jag har ont i fötterna. Jag har ont i öronen. Men det var full fart från början till slut. Första akten var fantastisk. Jag har nog aldrig varit med om mer entusiastisk publik. När jag går på konsert lyckas jag alltid hamna framför människor som väser "kan ni inte sätta er ner" eller hyschar när man man precis fått upp bästa dansflåset och sjungit upp. Så inte här ikväll. Hela Globen stod upp från första låten till sista.



Höjdpunkterna var många. Öppningslåten Flawless, Too Funky såklart, Everything she wants! Trots alla fartiga danshits så var nog melankoliska Praying of time ändå allra, allra bäst. Då fick jag bokstavligen gåshud och håren reste sig på mina armar. Strax därefter var det paus i tjugo minuter innan andra akten drog igång. Den berörde mig inte alls lika mycket och var påtagligt kortare. Lite roligt var det att han sjöng fel i Jesus to a child och lyckades pusha in publiken helt fel i Outside. Bäst i andra akten var I'm your man, oerhört drag på golvet då!



Carless whisper och Freedom som extranummer. Den förstnämnda i jättebra version men sen tyckte jag att han slarvade bort sin allra största hit Freedom. Det där ultimata klimaxet kom aldrig riktigt. Hade någon liknande känsla på Kylie Minouges konsert för några år sen då hon körde någon konstig remixad variant på Cant get you out of my head på slutet och den där höjdpunkten kom liksom aldrig.



Trots det var det en underbar konsert. En av de bättre jag sett. Som sagt, första akten var otroligt bra. Andra akten - bra men inte fantastiskt. Summa summarum: kanske så nära en femma man kan komma.

Här finns femtio bilder till från konserten