Dotter önskas av Katerina Janouch

Katerina Janoush tillhör en av de där kvinnorna jag i hemlighet beundrar. I åratal har hon svarat på oroliga ungdomars frågor om sex, samlevnad, kön och kärlek med samma tålamod och envetenhet. Hon har bland annat synts i Vecko-Revyn, Expressen och Mitt Livs Novell och hon har skrivit flera böcker som bland annat Sex & sånt, Orgasmboken och 100 frågor och svar om sex & kärlek. Hon har är en av den moderna tidens mesta folkupplysare. Samtidigt har hon levt med en man med alkohol och drogmissbruk och klämt ur sig fem ungar, varav ett par som hon födde hemma.

Nu har hon släppt sin roman Dotter önskas som till skillnad från Anhörig (2004) inte är självbiografisk. Boken handlar om Helena som gifter sig med Paul och ganska snart väntar första barnet. En liten son. Alla är glada och väntar nu på dottern som förväntas komma som nummer två. När hon blir gravid igen så dör plötsligt hennes mamma oväntat. Döden gör Helena nästan manisk. Hon övertalar sin man att de ska flytta in i hennes föräldrarhem. De tar över villan efter pappan och längtan efter en dotter tar sig allt absurdare uttryck i olika häxprocesser som att bara äta en viss kost, ha sex på vissa tider, bära vissa kläder. Hon leker till och med tanken att åka till USA eller Australien för att göra en så kallad embryourskiljning.

Parallellt med besattheten efter en dotter blir Helena besatt av hennes mammas liv och läser hennes gamla dagböcker med stor spänning och upptäcker gamla spöken i garderoben men inte förräns mot slutet av boken börjar berättelsen ta fart och bli spännande.

Varför? Boken börjar liksom aldrig. Den bara maler och maler på och så pang, händer allting på slutet. Det här kunde egentligen ha blivit två böcker för det är två bra historier som utspelar sig men som aldrig tar fart. Jag upplevde boken som oändligt seg och bortslarvad.