Smuts av Katarina Wennstam

Det är dags att få ändan ur och recensera en hög med böcker som blivit liggande. Katarina Wennstams Smuts läste jag någongång februari (!).

Katarina Wennstam har tidigare skrivit om samhällets syn på våldtäkter och sexbrott i de uppmärksammade Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.

Smuts är hennes första skönlittera roman och handlingen kretsar kring samma ämnen. Pappa Jonas är utåt en framgångsrik man med familj och barn och duktig advokat. Hans fru är i chefsposition på TV. Men bakom fasaden finns pappa Jonas som säger att han jobbar över men istället köper sex av trafickingoffer och som inte kan sluta. En balansgång som bara kan sluta på ett enda sätt.... Samtidigt har deras dotter Emma, 14 år, precis upptäckt sexualiteten och den makt det innebär för henne att spela på den - men det känns skämmigt, varför? Den bihistorien kunde ha gett boken ett bra motsatsförhållande men jag tycker storyn känns onödig.

Plotten är rätt förutsägbar men det gör inte så mycket. Det kunde bli riktigt bra men det suger aldrig riktigt tag i en. Jag blir aldrig riktigt så där illa berörd som man vill bli när man läser en sån här bok. Det är hemskt och det är jobbigt fast lite blasé. Man vet redan från början hur det kommer att hända. Det läskiga är att jag tror boken är väldigt realistisk och att sånt här förekommer i mycket större utsträckning än vad vi själva tror. Beskrivningarna av hur domstolarna och polisen skyddar de "stackars torskarna" är jäkligt skrämmande.

Summa summarum: Jag tycker Katarina Wennstam slarvar bort storyn! Det kunde varit bättre.