Flickan som lekte med elden

Åh nej. Den är slut. Redan!

Den började skitsegt. Så segt att jag faktiskt slutade läsa den efter 30 sidor och la undan den till senare och klämde några mer lättsmälta böcker emellan men så gav jag den en ny chans och oj vad den tar sig sådär 150 sidor in i boken. Recensionen nu kommer eventuellt innehålla en del spoilers. Jag varnar nu. Läs inte vidare om du absolut inte vill veta vad som kommer att hända i boken.

Karin på Pocketbloggen skrev så här i en kommentar:
"åh, jag älskade verkligen Flickan som lekte med elden - otroligt nog en andra bok som är bättre än sin föregångare! nu känns väntan alldeles för lång på nästa..."

Jag håller med till fullo. En andra-bok som är mycket bättre än den första och som slutar med en cliffhanger och mitt i en upplösning. Jag blev nästan förbannad. Man får inte avsluta en bok så!

Roligt är att Paulo Roberto dyker upp i boken. Som sig själv. Hela historien kring Blomkvist, Salander och alla de andra i Milleniums redaktion är hela tiden på gränsen till det osannolika men på något sätt lyckas Stieg Larsson få det som mest liknar en konstig fantasi att bli helt och fullt trovärdigt. I love it!

Och när ska vadslagningen börja om vem som nästa bok, Drottningen i luftslottet, kommer handla om....den okända systern eller Milleniums chefredaktör! Vad tror ni?