Några böcker om barnuppfostran
Jesper Juul har blivit något av en allsmäktig fader vad gäller barnuppfostran. Hans böcker hyllas av många och han är bland annat Vi föräldrars expert när det gäller frågor om barns oönskade beteenden. Därför har jag stora förväntningar på boken Ditt kompetenta barn som jag hört så mycket gott om.
Kort handlar det om vikten av att sätta gränser för sig själv som förälder och inte för barnet. En anti-auktioräruppfostringsmetod. Låter jättebra på pappret. Tyvärr blir jag inte så begeistrad. I grunden tycker jag att han har rätt på i stort sett alla punkter men samtidigt säger han emot sig själv. Eller så behöver jag gå en Jesper Juul-kurs.
Kort handlar det om vikten av att sätta gränser för sig själv som förälder och inte för barnet. En anti-auktioräruppfostringsmetod. Låter jättebra på pappret. Tyvärr blir jag inte så begeistrad. I grunden tycker jag att han har rätt på i stort sett alla punkter men samtidigt säger han emot sig själv. Eller så behöver jag gå en Jesper Juul-kurs.
Vi har följande dilemma, ett barn som är kvällspiggt och som inte äter särskilt mycket. Jesper Juuls förespråkar att vi ska låta henne äta så mycket hon vill och när hon vill och lägga sig när hon vill. Resultat. Ett barn som är uppe till 23 på kvällen och som vaknar vid småtimmarna och vill äta välling och två trötta föräldrar utan egentid.
I vårt fall har det helt enkelt varit nödvändigt med bestämda mattider och styrd sömn både dag- och natt för att vi överhuvudtaget ska få en fungerande vardag. Det kallar jag sätta gränser för oss själva. Jag håller inte med om att mitt barn är tillräckligt kompetent för att klara att ta ansvar för både sömn och mat själv, vilket ett barn klarar enligt Juul från ca sex månaders ålder.
I vårt fall har det helt enkelt varit nödvändigt med bestämda mattider och styrd sömn både dag- och natt för att vi överhuvudtaget ska få en fungerande vardag. Det kallar jag sätta gränser för oss själva. Jag håller inte med om att mitt barn är tillräckligt kompetent för att klara att ta ansvar för både sömn och mat själv, vilket ett barn klarar enligt Juul från ca sex månaders ålder.
Jag försöker googla på kritiska röster kring Jesper Juuls metoder men hittar i stort sett ingenting och det är inte så konstigt. Han är svårkritiserad. Han vänder alltid ett resonemang så att det ska passa situationen och det är väl där hans genialitet ligger. Ändå blir jag lite surt provocerad. Kanske för att jag gärna vill tro att mitt barn är mer kompetent än det faktiskt är. Eller så är hon helt enkelt bara två år.
Istället ger jag mig på Martin Forsters Fem gånger mer kärlek. I den här boken är metoden att ge fem gånger mer positiv uppmärksamhet än negativ. För varje gång vi säger nej, gör inte så, akta eller tjatar så ska vi kontra med fem gånger mer positiva tillrop och uppmärksamhet. Svårt, ja visst! Omöjligt? Nej, inte om man tror Forster. En radda bra och konkreta tips får man ändå men jag är inte överväldigad. I stort sett säger både Forster och Juul samma sak fast på olika sätt.
Den boken som ändå hittills imponerat på mig mest är Katerina Janouch utmärkta Barnliv.
Den boken som ändå hittills imponerat på mig mest är Katerina Janouch utmärkta Barnliv.
Jag saknar dock en bok i stil med Från A till Bäbis av Ann Söderlund och Hanna Widell fast för barn från 1 år och uppåt. Kom igen! Skriv uppföljaren nu!
12 Comments:
Jag läser faktiskt inte barnuppfostringsböcker, men jobbar ju inom gebitet. Och självklart måste föräldrar sätta gränser och skapa rutiner för hur mat- och sömnsituationen ser ut. Att lämna över det ansvaret till barnet låter inte klokt. Barns kompetens utvecklas i samspelet med föräldrar, helst föräldrar som inte är dödströtta för att barnet ska bestämma över sin vakentid.
Jag tror att du borde läsa Jesper Juuls bok en gång till... Känns som om du missuppfattat en hel del.
Hälsar
Anna-Karin (som tycker att Jesper Juul är fantastisk)
Anna-Karin: Förklara gärna! Hur jag än läser boken eller hans råd i föräldratidningarna så blir det ju bara samma svar.
Tack för intressanta rescensioner! Jag ska satsa på Barnliv :-)
Ah, Juul kan vara lite knepig. Jag tyckte mycket blev tydligare efter att ha läsa "Livet i familjen" som mer utgår från de grundvärderingar han beskriver. Han betonar bland annat vikten att vara tydlig men sina egna behov som förälder, sätta de gränser som är viktiga för "mig", men göra det på ett sätt som inte kränker barnen (även då det inte får som det vill). Låna gärna boken (eller för all del, den finns i boken, köp den, alla hans böcker behöver läsas om för att komma till sin rätt).
Det låter lite krångligt att man ska behöva läsa om böckerna för att förstå dom...
Jag har läst lite Jesper Juul och lite annat men det jag tycker är mest det är lite obehagligt att någon kan ta över barnuppfostringsdebatten fullständigt, alla barn och familjer är ju olika så det gäller att hitta det som funkar bäst. Man måste ju som förälder känna att det man gör är något man själv sympatiserar med, annars blir det svårt. Har inte läst Janouch Barnliv men det ska jag nog göra. Är annars nyfiken på hur ni får er tvååring att sova på kvällen för vi har också en nattuggla som idag har "vanlig säng" o kan hålla sig vaken ofattbart länge på kvällarna... :)
Emma: Mmmm, min poäng också! Men Jesper Juul är en legend, hyllad upp över skyarna, så något måste ju funka för vissa!
Men, barn är olika! Och föräldrar är olika.
Mitt barn stämde sällan in på "Växa och upptäcka världen" heller.
Lena: Vi får henne inte i säng utan hård styrning av dagssömnen, max 1 timma och inte senaren än 13.30. Den där gränsen skjuts bakåt och sömnen förkortas när vi märker att hon vill vara uppe senare och senare. Förrut sov hon kanske en och en halv timma och fick vakna senast 14.00. det brukar innebära en kvarts förskjutning var tredje månad sådär.
Så småningom ska hon ju inte sova alls.
Och så samma rutin varje kväll. Bada, blöja, pyjamas, saga, välling, tandborste och säng.
Det är ordet "metod" som utgör hindret för förståelse. Det handlar ytterst inte om metoder utan om förhållningssätt. Man kan se samma svårigheter i lärarutbilding: många studenter letar efter metoder och uppfattar utbildningen som flummig när föreläsare efter föreläsare talar om autencitet, förhållningssätt och närvaro. Sluta leta dig fördärvad efter metoder och fundera mer över förhållningssätt och värderingar. Krydda med humor...
Jag håller fullständigt med förre talaren. Barnuppfostran kan inte göras genom en metod, lika litet som man kan vara en vettig bilförare om man bara följer en viss metod, oavsett trafiksituation. Man måste ha ett bra förhållningssätt, och ur det förhållningssättet följer i bra metoder ganska enkelt. I vissa specifika situationer kan ett visst förhållningssätt misslyckas med att peka på en lämplig metod, och för de enstaka fallen kan råd om enskilda metoder vara användbart, men det finns ingen metod, eller ens grupp av metoder som löser alla problem.
Den insikt som hjälpte mig förstå Jesper Juul var detta: Hos Jesper Juul har barnets självkänsla en helt central roll. Nu, 10 år efter att mitt första barn fötts, håller jag helt med Jepser Juul om detta. Märk väl, inte självförtroende, dvs inte barnets uppfattning om sin prestationsförmåga, utan självkänsla, dvs barnets egen uppfattning av sitt eget värde, oavsett hur väl det presterar, lyder eller gör andra saker. Grundidén är att ge sitt barn en stark tro på sitt eget människovärde, att barnet på djupet förstår att det är något att ha, någon som är värd att älska, helt oavsett hur duktigt, lydigt eller skickligt barnet är. Den självkänslan blir fundamentet på vilket barnet sedan mycket lättare kan bygga alla de andra goda egenskaperna, som självförtroende, samarbetsvilja och ömsesidig respekt.
Så med fokus på barnets självkänsla formas metoderna för olika situationer. Man ger inte barnet god självkänsla genom att man struntar i det och låter det göra som det vill, men man kan inte heller styra barnet genom vilka metoder som helst om man vill ge det god självkänsla. I varje situation skall man hitta en metod som visar barnet hur högt man värderar det, men som samtidigt hjälper barnet lära sig hantera de faror och svårigheter som livet innehåller. Det är svårt, mycket svårt, men jag upplever att det gett mig en fantastiskt påhittig, lycklig, skojfrisk och i grunden harmonisk familj.
/Stefan
Om metoderna syftar på kognitiva beteende terapeutiskt grundade föräldrastödsmetoder som ex COPE, Komet, De otroliga åren etc: Det är egentligen inte meningen från början att de ska vara någon mall för uppfostran för familjer i allmänhet. Det kanske beror på att dessa ges som erbjudande till alla föräldrar i många kommuner, och enligt min uppfattning också på en onyanserad debatt där många ondgjort sig utan att vara ordentligt pålästa ex Juul anser jag. Risken med detta är att man solkar ner hjälpsamma (forskningsvederlagt) sätt för en liten grupp barns föräldrar, de barn med svårt utagerande beteende som hamnat i en vardag med tvingande samspel mellan barn och föräldrar. Det här är en grupp barn m föräldrar där alla har ett stort lidande pga den situation man hamnat i och situationen är en allvarlig riskfaktor för barn att utveckla ex kriminalitet och missbruk som vuxna. Det här är barn och föräldrar som vi har varit dåliga på att hjälpa behandlingsmässigt och det har länge saknats metoder som är hjälpsamma just för denna grupp. Dessa metoder är resurssnåla, de hittills bland de bästa (enligt forskning) vi har och föräldrarna till de här barnen som hamnat i den här sitsen brukar enligt min erfarenhet i regel uppleva dem som både hjälpsamma och positiva. Sedan finns naturligtvis undantag som d alltid gör. Min övertygelse är stark att alla ni som tycker Juuls saker är hjälpsamma inte har de här problemen för då tror jag ni skulle tycka det var för okonkret hjälp. I de allra flesta fall varken behövs eller ska man ha en viss metod när det gäller barnuppfostran. Det är ju helt sjukt att den här debatten om föräldrametoder ens har lett till det. Högt hyllade Juul har enligt min uppfattning en hel del bidragit till det. De här metoderna jag talar om hör bäst hemma och gör bäst nytta i behandlingverksamheter som ex BUP enligt min mening. Så har man implementerat dem i Norge med gott resultat för de här barnen och deras föräldrar. Risken med att de blivit så missförstådda och nersolkade i den svenska debattens stora missförstånd, att alla föräldrar ska ta till sig dem som en allmängiltig metod för barnuppfostran, det blir: Att man kastar ut barnet med badvattnet och den här gruppen av barn och deras föräldrar går miste om hjälpsamma metoder att ta sig ur vardagslidande och riskutveckling för barnet. Snälla alla bl a Juul anhängare och ni andra som ondgör er över dessa metoder. Jag ber er tänk över detta innan ni uttalar er. Uppfostran är fri för oss föräldrar och det är bara att välja att ta till oss och använda det som funkar bäst för just våra barn. imen det måste också få finnas fungerande hjälp för den grupp av barn jag talar om och all erfarenhet och forskning visar att det är föräldrarna som är bäst lämpade att göra det med god professionell hjälp. Please betänk detta. Från en som inte förstår Juuls storhet men gärna är autentisk mamma på mitt egna autentiska vis utan Juuls föreslagna standardfraser. Jag tycker han är Kejsarens nya kläder jag. Fast jag känner mig ganska ensam om det;). Det här är den enda sak jag hittat på nätet under två dagars ganska intensivt surfande som uttrycker ett distinkt och befriande Ifrågasättande av hans hyllade ställning i föräldraskapsdebatten. Varför debatterar man egentligen föräldraskap, konstigt.
Skicka en kommentar
<< Home