Sakta på väg mot det papperslösa samhället?

Varje månad genererar vårt hem ungefär två proppfulla papperspåsar med papper till pappersinsamlingen. Förutom olika kartonger och förpackningar av olika slag fylls påsarna med kuvert och mängder av olika brev, kontoutdrag och annat informationsmaterial som i princip går raka vägen från brevlådan ner i pappersinsamlingspåsen.

Till exempel har jag några poäng- och förmånskort där jag VARJE månad får ett brev med mitt kontoutdrag på. Inte går det att avboka heller. Kontoutdraget ger mig sålunda inte särskilt mycket information. Vi skulle bespara oss massor av besvär och pengar genom att ge mig konton på nätet där jag själv kan gå in och kolla min kontostatus när jag själv blir nyfiken på det.

Men jag är ingen pappershatare. Jag gillar papper när det är befogat. Jag gillar glossiga magasin och prassliga papperstidningar. Glansigt papper, färgsprakande bilder eller massiv nyhetstext, svart stort på vitt. Jag gillar böcker. Kunna känna på omslaget, öppna boken och höra hur det knakar till i bindningen. Smeka den sträva pappersytan. Bläddra och se orden fladdra förbi och känna lukten av papper.

I mitt jobb hanterar jag mängder av papper. Att arrangera bokmässan till exempel är som att simma i en papperssjö. Monterbokningar, hotellbokningar, bekräftelser, hantering av biljetter med mera.

Ändå har det blivit bättre på senare åren. Nu kan man boka inredningen till montern online. Vårt tryckeri accepterat ett OK på mailen istället för ett fax med underskrift. Våra stipendieansökningar tas nu mera emot online i nio fall av tio. Snart ska vi fixa så att studenter kan ansöka om medlemskap via nätet.

Jag tycker mig också märka att det mesta går att sköta via e-posten och att kravet på den heliga underskriften får allt mindre betydelse. För några år sedan snackades det mycket om digitala underskrifter men nu tycks det som vi litar på varandra. Så länge det inte handlar om bankärenden där vi hittat system.

Jag blev positivt överraskad häromdagen när jag skulle låna en bok på biblioteket med min dotter och lånekortet som jag försnillat sen länge inte behövdes. ID-koll och check på att jag fanns i systemet och sen var det klart! Dessutom kan jag sen på nätet gå in och förlänga lånetiden om jag skulle vilja. Mer sånt!

Jag vill ha mer sånt i butikerna! Låt mig slippa hantera papper och kort. Genom mitt personnummer och id-kort borde det vara enkelt att hantera mina förmånskonton och olika bonusar i olika affärer. Låt mig slippa utskicken med rabatterbjudanden och kontoutdrag som bara tar plats i pappersinsamlingen. Ett mail eller ett sms med att bonusen är här och så registrera det på mitt personnummer så jag kan uttnyttja det på plats i affären.

Enkelt! Miljövänligt. Smidigt! Billigt!