Revolutionary Road

Frank och April bor med sina två barn i en välartad förort utanför Connecticut i USA i 50-talet. Allt är som sig bör. Väluppfostrade ungar. Fin trädgård. Frank pendlar varje dag in till sitt jobb på kontoret och April är hemma med barnen. De umgås också nära grannarna Shep och Milly med vilka de har trevliga middagar och tar ett glas fredagsvin när helgen närmar sig.

Men under all denna polerade fasad döljer sig självklart ett mindre världskrig. Ingen av dem är särskilt nöjd med förhållandena vilket tar sig till uttryck i otrohet och en dröm om Paris. Tillslut bestämmer de sig för att flytta men då slår bomben ner. April är gravid och drömmarna går i kras.

Det är en väldigt suggestivt skriven berättelse där man starkt känner den splittring som finns emellan karaktärerna. Man vill ändå så gärna att de ska lyckas för man känner samtidigt med dem. De båda framställs väldigt naiva och kanske inte så "omtyckningsbara" men det fäster ändå starkt och båda karaktärerna lever med mig långt efter att jag läst klart boken.

Hela boken känns nästan som en pjäs. Den skulle göra sig ypperligt på scen (har det gjorts?). Den känns nästan skriven för scenen och inte för film som den också varit aktuell som tidigare i år med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i huvudrollerna.

Det är ett litet mästerverk. Jag gillar den sådär ångestladdat. Och slutet. Slutet är fantastiskt!