NaNoWriMo - 10 år!

NaNoWriMo är förkortning för National Novel Writing Month. Hela projektet går ut på att få folk att sätta sig att skriva under en hel månad. Målet är att ha skrivit 50 000 ord mellan första och sista november. Genom att anmäla sig till projektet får du en press att börja. Tidsbegränsningen får dig att fortsätta. Det finns diskussionsforum där du kan få råd och tips och kunna vädra din skrivångest.Det spelar inte så stor roll vad du skriver, bara att du skriver. Redigera och ändra får du göra sedan.

För att hinna måste du låta pennan flöda eller tangenterna smattra. De flesta som påbörjar bokprojekt blir aldrig klara eftersom de väger varje ord på guldvåg. Det jobbet kommer sen. Under NaNoWriMo-månaden ska brödtexten flöda. Det är kvantitet som räknas - inte kvalitet. Får du ihop 50 000 ord har du vunnit och fått en bra grogrund till din bok.

Jag har varit med 2003 och 2006 och skulle vara med även förra året. Jag skulle ju vara ledig hela november och ta det lugnt inför ankomst av vårt barn i slutet av november/början av december men så bestämde sig dottern för att kika ut redan i oktober, sex veckor för tidigt så det blev neonatalavdelningen istället för NaNoWriMo.

I år är det tionde året man kör och i natt 00.00 går startskottet! Är du med? Kolla in på www.nanowrimo.org!

Dedicated

Jaha, sån här är jag:

What Kind of Reader Are You? Your Result: Dedicated Reader You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.
Fad Reader
Book Snob
Literate Good Citizen
Obsessive-Compulsive Bookworm
Non-Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

Tits, tuttar och behag

Kärt barn har många namn. Fotografen Emelie Asplund och journalisten Agneta Slonawski har fotograferat och intervjuat en rad kvinnor om relationen till sin egna bröst. Allting samlat i boken Bara bröst. Någon har opererat dem större, en annan mindre. En fick cancer. Någon har långa och kan till och med göra helikoptern med dem. Brösten har genom historien varit den yttersta symbolen för det kvinnliga och författarna har intervjuat 14 kvinnor mellan 18 och 84 år om allt från stolthet över dem till ångest. Fotografierna i boken finns också som webbutställning. Bakom utställningen står fotografnätverket Brudarna.

Imorgon förmiddag pratar författarna om boken hos Malou i Efter tio, på tv4 kl 10.00

Se webbutställningen.
Nätverket Brudarnas hemsida.
Läs om boken på bok.nu.

En plats i solen

En hockeystjärna och hans familj hittas mördade på spanska solkusten. Rubrikerna är klara; Gasmord i Marbella. Annika Bengtzon måste åka dit. Som vanligt är det en del "livet på tidning", en annan del "livet som separerad småbarnsförälder" och en del "jakt på mördare". Fast i det här fallet mer "jakten på rubrikerna".

Upplever att boken har mer fokus på det journalistiska än andra böcker. Annika Bengtzon ljuger sig vilt fram, använder okonventionella metoder, har samarbetssvårigheter med chefer, vaktmästare och fotografer, skriver och mailar artiklar i ett rasande tempo. Inte särskilt sympatisk alls men mänsklig i sin relation till sin ex-man och sina barn, och en liten romans med en polisman på plats. Det hela blir rätt bra faktiskt. Gillar ni hennes tidigare så gillar ni det här också.

Se och hör Liza Marklunds egna reklamfilm för boken på Youtube.

Läs ett kapitel ur boken här.

Nytt från Lauren Weisberger

Lauren Weisberger lyckades med konsten att få sin debutroman till en bestseller av sällan skådat slag. Djävulen bär Prada blev en enorm kassasuccé och filmades med Meryl Streep i huvudrollen. För sin andra bok fick hon en miljon dollar i förskott och det var inget dåligt förskott då hon i prinip skrev samma bok en gång till fast lite sämre (Alla var där).

Nu har hon dock bytt ämne och satsar på att skriva om jakten efter kärleken istället. Tre vänner med strul med kärlekslivet skålar i mojitos och bestämmer sig för att deras liv ska se helt annorlunda ut inom ett år. Chasing Harry Winston kom ut på engelska bokdiskar i slutet av maj och har vi tur har vi en svensk översättning klar nästa vår.

Jag tar tillbaka!

Jag ångrar mig. Jag orkar inte alls läsa Jan Guillou. Inledningen var jättespännande, men när Carl Hamilton klev in så började jag gäspa. Jag byter till Den hemliga historien.

Välgörarna - Den ofrivillge journlisten

Ninos Melke Mire är sjukskriven efter en bilolycka. Trots att hans läkare förbjudit honom att arbeta och vill att han käkar antidepressiva så jobbar han en del på kompisens krog och hänger på brorsans hårsalong. En kväll hänger en engelsman på puben och snackar om en biståndsorgisation där allt inte verkar stå rätt till och samma snack går på hårsalongen kan inte Ninos låta bli att lägga sig i. Han får tag på en av brorsans hårkunder som visar sig var en före detta sektmedlem av sekten Handledarna som ligger bakom biståndsorganisationen Bistånd från Hand till Hand. Hon övertalar Ninos att bli journalist och han börjar med att wallraffa och ta jobb på organisationen. Det ena leder till det tredje och ett, tu, tre sitter Ninos som grävande journalist på den Stora Morgontidningen och gräver fram ekonomisk brottslighet.

Välgörarna - Den ofrivillige journalisten, skriven av Nuri Kino och Jenny Nordberg, är ganska deckaraktig trots att det inte är några klassiska mord inblandade men det är inte historien och plotten som är bokens styrka utan Ninos Melke Mire själv och hans kontaktnät, hans kulturkrockar och hans intensitet. Ninos kan inte förstå varför läkaren måste förbjuda honom att arbeta när isolering och antidepressiva tabletter bara får honom att må sämre och varför måste arbetsförmedlingen lägga sig i när Ninos vill jobba lite grann, trots sjukskrivning? Boken beskriver på ett underfundigt och med touch av både humor och samhällskritik många saker i vår vardag som för en utomstående med annan kultur verkar heltokigt.

Boken är också en grundkurs i journalistik, ibland nästan skolboksmässigt. Ninos ifrågasätter mycket på den Stora morgontidningen och använder sig av inte helt acceptabla metoder men argumenterar väl för dem. Varför är det inte okej att uttnyttja sitt stora nätverk av assyrier runt om i världen i jakten på att avslöja Bistånd från Han till Hand och Ninos kan inte tro sina öron när bildchefen vägrar skicka en fotograf, just som han är det stora avslöjandet på spåret, på grund av en strejk. En frisk, ifrågasättande fläkt och en skopa kritik till den egna kåren.

Jag gillar Ninos Melke Mire skarpt och hoppas få läsa mer om honom och hans släktingar och vänner.

Läs Nuri Kinos blogg här.

Googles boksök

Förutom att jag använder Blogger som bloggverktyg, har min e-post i Gmail, mina dokument i Docs and Spreadsheets, min statistik i Analytics och flera mailingslistor på Google groups så upptäckte jag idag Google boksökning och jag blev direkt en fan!

Google har slutit ett avtal med Authors Guild och publicistorganisationen Association of American Publisher som gör att många böcker nu kan sökas i online. Du söker precis som vanligt men sökmotorn scannar igenom böcker som är anslutna till Google Boksökning. Du kan däremot inte läsa boken online utan att betala för det och det är långt ifrån alla böcker som är läsbara. Det är långt ifrån alla böcker som är med. Jag gjorde en snabb sökning och hittade till exempel inte Stieg Larsson eller Jens Lapidus men däremot Marian Keyes, Liza Marklund, Jonas Gardell och
Camilla Läckberg.




Du kan också skapa ditt eget bibliotek genom ett snabbt klick. Supersmidigt. Bara det trillar in lite fler böcker. I mitt bibliotek har jag just lagt till 90 böcker och det tog en kvart sådär.

Måste självklart också göra lite reklam för min egen boksöknings-tjänst, Boksök, som söker efter böcker omskrivna i ca 190 stycken olika bloggar.

Söndag på Plaza Congresso

På söndagar fylls Plaza Congresso i Buenos Aires med massor av familjer, älskade par, snackande tanter och rökande farbröder och så är det bokmarknad man kan gå runt och strosa på. Kanske åka en tur på karusellen eller leka en stund i lekparken. Skön söndag med andra ord.

Jan Guillou

Läser Jan Guillous senaste Men inte om det gäller din dotter. Det är andra Guillou jag läser i livet. Den första var Ondskan och det var säkert femton år sedan jag läste den.

Det positiva med boken är att Jan Guillou skriver jäkligt bra. Det är ett flyt och driv i texten och trots att det egentligen inte är min typ så dras jag med och "gillart". Det negativa är att jag hela tiden hör Jan Guillous röst i huvudet. Som om det var han som läste boken för mig. Han pratar ju precis som han skriver.

Boken handlar om Hamilton såklart och är Jan Guillous fyrtionde bok.

Två ny deckare

Jag har blivit bjuden på två releasefester för två nya deckare av två debutanter. Tyvärr kan jag inte var med men båda böckerna låter spännande.

Anasarka är skriven av Marcel Aponno som arbetat på akutmottagningen på Karolinska och nu skrivit en deckare som utspelar sig där. Huvudpersonen, Max van Basten, är akutläkare och har en lovande karriär framför sig tills polisen börjar nysta i ett antal märkliga dödsfall på mottagningen och misstankarn helt plötsligt riktas mot Max själv. Titeln Anasarka är ett medicinskt tillstånd som består av extrema svullnader på kroppen. Boken har tagit fyra år att skriva och på förlagets hemsida beskrivs den som en "skarp skildring av en värld som inte skyr några medel och väcker frågor om individens ansvar och möjlighet att påverka".

Den andra boken heter Änglalik och är skriven av Veronica von Schenck och utspelar sig runt Stureplan där flera kvinnor hittats mördade, styckade och uppsminkade i resväskor. Althea Molin arbetar med att profilera gärningsmän och får helt oväntat uppdraget från svenska polisen att hjälpa till att hitta mördaren och hon dras in i en dramatisk utredning där hon själv får mördarens ögon på sig.

Intressant om litteraturpriser

- Manliga akademiker i bokpris-jurys är intelligenssnobbar och tror att läsbarhet i sig diskvalificerar en bok från litterär storhet.
Det säger Louise Doughy, författare, till The Independent i en intressant artikel.

Läs mer själva!

Få din text bedömd - den hårda vägen

På snyggast.com kan vem som helst lägga ut sin bild och få den bedömd enligt en skala från 1 till 5. Alla som besöker sidan kan ge betyg och man gör det snabbt och enkelt. Därför blir det också kanske rätt hårda bedömningar och kanske inte helt genomtänkta eller objektiva.

Harper Collins, bokförlaget, har nu startat en liknande sida där man kan lägga ut sina egna texter och få dem bedömda. Du skapar även din egen profil och lägger ut bilder på dig själv.

Fast lika snabbt som ett klick som på snyggast.com är det inte. Vissa av texterna har över 75 000 ord och tar sin lilla stund att tröska igenom. Authonomy.com är adressen!

Vinna bäbiskläder? Ja!

Jag är med och tävlar hos En Mölnbobos Liv, vinsten är ett set barnkläder från Lollopard. Tävlingen är öppen för alla även ni utan blogg. Tävlingen avslutas 31 oktober.

Fler journalister löser kriminalgåtor

Har lagt vantarna på ett förhands-ex av journalisterna Nuri Kinos och Jenny Nordbergs debutroman Välgörarna - Den motvillige journalisten. Snacket går i bokbranschen om att det här är nästa stora hit och att detta kommer bli lika stort som Stieg Larssons böcker. Journalister och kriminalgåtor är ju hett just nu.

Har dessutom precis läst ut senaste boken om Annika Bengtzon, En plats i solen. Hon är ju en journalist som rätt vad det är använder sig av rätt tveksamma metoder för att få fram sina artiklar. Det var väldigt tydligt i den här boken. Mer om det i recensionen som är på g.

Nu ska jag krypa till sängs med boken istället som handlar om en kille som upptäcker ekonomisk brottslighet i en affärskedja som utger sig för att hålla på med bistånd. Eftersom varken polis eller myndigheter vill ingripa ger han sig in den tredje statsmakten istället, journalistiken.

Litterernt

Jag följer runt 40 olika bokbloggar och idag blev det en till. Litterernt är en bokblogg som drivs av Annika och Julia. Uppdateras ofta och blandar högt och lågt. Jag gillart.

En vecka i Buenos Aires

Nu har vi varit här i Buenos Aires i en hel vecka. Fort har det gått också. Vi är alltså här och hälsar på min mans bror som bor här med sin argentinska fru. Här är våren på gång. Det är exakt sånt där vårväder när det är jättejättevarmt i solen men lite kyligt i skuggan. Svårt att klä sig bra, men vi klagar inte!

Vi flög hit med Iberia. Sista gången vi flyger med det flygbolaget. Obefintlig service, vi blev bortglömda flera gånger och på den långa resan över natten hade de schablat bort vår barnsäng vi beställt. De lyckades tillslut fixa det men vi fick vänta över två timmar.

På veckan som gått har vi hunnit med en stor grillfest på Centro Galicia De Buenos Aires, en slags stor anläggning med massa grillar, fotbollsplaner, tennisbanor, lekplatser och dansbana. Där kan medlemmar hänga på lördagar och söndagar och sporta eller bara grilla och käka ute i solen. Vi var där med släktingar och många kompisar och vi grillade över 13 kilo kött. Gott!

Vi har också hunnit med ett besök på Buenos Aires Zoo. En jättefin djurpark mitt i stan med massor av olika djur och en stor lekplats. Roligast var nog att man kunde köpa mat till djuren vid entrén och sen mata de olika djuren. Bland annat fanns där två arter som sprang löst som vi inte har en aning om vad det är för något. Hjälp mig! Den ena ser ut så här och den andra så här.

Vi har ägnat en stor del av veckan åt att leta barnmat. Det finns ingenstans i hela Buenos Aires. Vi har varit i åtskilliga supermercados och ägnade en halv dag åt att åka lite längre bort till en gigantisk Jumbo men kammade hem noll. Nike har därför fått en snabbkurs i att äta vanlig mat och har fixat det ganska bra. Vi beställer pumpapuré eller potatismos på restaurangerna, jogurt och små bitar av korv, ost och bröd. Det enda hon ratat helt hittills är grönsaker stekta i olja.

Igår åkte vi på dagsutflykt till Colonia i Uruguay och där hittade vi faktiskt fem små fruktburkar med babypure! Colonia är en väldig liten men söt turiststad med en shoppinggata, några restauranger, ett casino, en marknad och en park typ. Framför allt tjänstgör det som anslutningsstad om man åker med båt från Buenos Aires till Montevideo eller vidare i Uruguay. På hemresan hamnade vi i ett stort gäng fotbollsupportrar på väg för att se landkampen mellan Uruguay och Argentina ikväll och vi fick höra massa fotbollsramsor och kampsånger. Glad stämning och alla argentinarna på båten garvade gott trots att allt de sjöng kanske inte var så snällt.

Ikväll blir det fotboll hemma hos svärmor och svärfar som också är med på resan. Vi ska försöka se både Sverige-Portugal och Argenina-Uruguay.

Viva la France!

Kan nobelpriset i litteratur bli mer ointressant? Jean-Marie Gustave Le Clézio? Och? Jaha? Liksom.

Lästrio: Bästa reseskildringen

Nu blir det här sista lästrion på ett tag och det toppar vi med att ta reda på vilka som är de bästa reseskildringarna.

Själv har jag svårt att få fram tre reseskildringar så faktiskt så jag får skarva lite och sen ska jag fortsätta packa min väska.

Ser fram emot att få läsa era tips!

Ok, amen av Nina Solomin.Handlar om svenska Nina som under ett par år lever i de konservativa judiska kvarteren i New York. Boken är so-so men jag minns levande miljöbeskrivningar och målande bilder. Blev inspirerad att åka dit faktiskt.

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf.Går väl inte att prata om reseskildringar utan att nämna denna. Egentligen var den skriven som lärobok men i sådan underbar form att den faktiskt blivit översatt till massor av språk. Vår fröken läste Nils Holgersson högt i fyran eller femman och vi alla satt som trollbundna.

Vad händer om man vänder på Paris av Viveca Lärn Sundvall.
Några av mina favoriter när jag var sådär 11-12 var böckerna om Tekla och hennes kompis Ulle. I en av böckerna, Vad händer om man vänder på Paris?, åker Tekla och hennes pappa till Paris för att pappan ska måla våren i Paris. Där går hon vilse på Louvren, klagar på de franska kuddarna, åker båt på Seine, äter baguetter och åker upp i Eiffeltornet.