Askungar av Kristina Ohlsson

Nu har jag läst ut första boken i Google Wave-cirkeln som blev Askungar av Kristina Ohlsson. En eloge, en fanfar och en stående ovation till Piratförlaget som skänkte runt 20 böcker till cirkelns deltagare.

I cirkeln hade vi som förslag några frågeställningar att diskutera utifrån, fast det blev inte riktigt så utan alla lade sina synpunkter efter varandra och det har inte blivit så supermycket diskussion. Kanske för att boken inte riktigt bjuder in till det.

De flesta har konstaterat att det var för många uppenbara saker för att boken skulle vara riktigt spännande. Har du inte läst boken och tänker läsa den bör du sluta läsa det här inlägget nu, för det kan innehålla spoilers.

Grundstoryn var bra men det var för enkelt för läsaren att räkna ut själva plotten och lite tråkiga svartvita personligheter som saknade djup.

Personligen tyckte jag det var riktigt jobbigt att läsa om kidnappningarna och våldet mot barnen. Kanske för jag har barn själv och kunde relatera så till om det skulle hända min egen dotter.

Jag gillar inte heller deckare där mördaren introduceras på slutet. Vips, voila, så svischar det in en helt ny karaktär på slutet. Jag tycker mördare ska presenteras i de tre första kapitlen och i en riktigt bra deckare ska det inte bli uppenbart förrän på slutet.

De här sex frågorna skulle vi använda som utgångspunkt i wave-diskussionerna och jag gör ett försök att besvara dem här.

Vad tyckte du om handlingen?

Jag tyckte det var ett bra upplägg för en deckare. Grundhistorien med ett barn som försvinner från ett tåg var läskig och spänningen ökade i och med att man inte visste om barnet levde eller hade dödats.

Hur gestaltades karaktärerna? Vad tyckte du om dom?
Karaktärerna var ganska svartvita och tyvärr lite platta. Många saknar sympatiska drag faktiskt eller så är de löjligt naiva.

Vad tyckte du om språket?
Helt okej. Inga synpunkter i och med genrén.

Hur berördes du av boken?
Som ovan skrivet så berördes jag av det våld som drabbade de barn som figurerar i boken och kunde i allra högsta grad relatera till mammornas sorg.

Vill du läsa mer av samma författare?
Inte så här på rak arm men kommer det en till med en spännande handling så kanske jag gör det.

Andra böcker jag tänker på/drar paralleller till.
Kanske andra deckare, men ingen sådär på rak arm jag tänker på.

Slutligen vill jag lägga till ett plus för den snygga designen på boken!

Två ny deckare

Jag har blivit bjuden på två releasefester för två nya deckare av två debutanter. Tyvärr kan jag inte var med men båda böckerna låter spännande.

Anasarka är skriven av Marcel Aponno som arbetat på akutmottagningen på Karolinska och nu skrivit en deckare som utspelar sig där. Huvudpersonen, Max van Basten, är akutläkare och har en lovande karriär framför sig tills polisen börjar nysta i ett antal märkliga dödsfall på mottagningen och misstankarn helt plötsligt riktas mot Max själv. Titeln Anasarka är ett medicinskt tillstånd som består av extrema svullnader på kroppen. Boken har tagit fyra år att skriva och på förlagets hemsida beskrivs den som en "skarp skildring av en värld som inte skyr några medel och väcker frågor om individens ansvar och möjlighet att påverka".

Den andra boken heter Änglalik och är skriven av Veronica von Schenck och utspelar sig runt Stureplan där flera kvinnor hittats mördade, styckade och uppsminkade i resväskor. Althea Molin arbetar med att profilera gärningsmän och får helt oväntat uppdraget från svenska polisen att hjälpa till att hitta mördaren och hon dras in i en dramatisk utredning där hon själv får mördarens ögon på sig.

Där ingen vind blåser

En kriminalroman i skolmiljö är kanske inte det vanligaste man läst. Annika Sjögren är själv lärare som precis debuterat med sin deckare Där ingen vind blåser.

Den handlar om Sandra som är tolv år och säljer kakor för att tjäna pengar till klassresan när hon plötsligt försvinner. Boken berättas till största delen av Sandras lärare Carin. Det visar sig att Sandra var klassens ledare och framför allt var ganska drivande i mobbningen av klasskamraten Eva. Sakta nystas historien upp. En historia som visar sig ha mer under ytan än vad det först verkar som.

Tre mars-debutanter

I mars kommer några spännande böcker. Bland annat Hela vägen hem, skriven av debutanten Pelle Andersson, den 16 mars. Den handlar om resan från arbetarklass till överklass och om att återvända till sin barndomsstad och utspelar sig i redaktionsmiljö på den påhittade tidningen Söderängsbladet. Den kan nog kategoriseras lad-lit då den också handlar också om manlig identitet och kärlek.

17 mars romandebuterar Agneta Sjödin med En kvinnas resa. Lite oväntat handlar den om Maria som bestämmer sig för att vandra pilgrimsleden. Åttio mil på nitton dagar. Ensam vandrar hon till Santiago de Compostela i Spanien och på vägen gör upp med sitt förflutna genom möten med massa olika människor.

22 mars kommer Rosetta Stens bok Chefer från helvetet. Den beskrivs som en blandning mellan Bridget Jones och American Psyco. Huvudperson är Rosetta som börjar blogga om sitt osannolika liv på sitt kontor med den galne chefen Preben hack i hälarna. Låter som en bok i min smak! Faller under kategorin bitch lit?

Verkar som det blir några bokinköp i mars ändå.