Luftslottet som sprängdes

Har läst flera böcker under jul- och nyårsledigheten men legat på latsidan vad gäller recensioner och kommentarer. Bot och bättring härmed alltså.

Efter femhundra lösbladssidor Marian Keyes gav jag mig på sjuhundra lösbladssidor Stieg Larsson. Tredje boken Luftslottet som sprängdes kommer i juni men jag fick äran att läsa den redan nu och blev inte besviken.

Boken är den starkaste av böckerna i triologin tycker jag. Den tar vid direkt där Flickan som lekte med elden slutar och det är spänning och rivstart från första sidan. Jag riktigt längtar till juni då alla andra också får läsa den.

Mikael Blomkvist är sig lik. Vad jag förstått är han en önskedröm om den man som Stieg själv ville vara och så schablonartad som han bara kan bli! Det är faktiskt min enda invänding mot Stieg Larssons böcker. Alla kvinnor beskrivs ingående utseendemässigt och framstår alla som sexuella monster som släpar hem männen i slipsen och lägrar dem medans männen är svala, laidback, tuffa, röker, dricker whisky och springer fem kilometer före frukost varje morgon!

Å ena sidan blir man ju sugen på både en fjärde och en femte bok - spekulationer kring den fjärde boken gör en ju inte mindre sugen - men å andra sidan tycker jag inte det behövs. Luftslottet som sprängdes är en perfekt avslutning på Stieg Larssons triologi.