Askungar av Kristina Ohlsson
Nu har jag läst ut första boken i Google Wave-cirkeln som blev Askungar av Kristina Ohlsson. En eloge, en fanfar och en stående ovation till Piratförlaget som skänkte runt 20 böcker till cirkelns deltagare.
Jag gillar inte heller deckare där mördaren introduceras på slutet. Vips, voila, så svischar det in en helt ny karaktär på slutet. Jag tycker mördare ska presenteras i de tre första kapitlen och i en riktigt bra deckare ska det inte bli uppenbart förrän på slutet.
De här sex frågorna skulle vi använda som utgångspunkt i wave-diskussionerna och jag gör ett försök att besvara dem här.
Hur gestaltades karaktärerna? Vad tyckte du om dom?
Karaktärerna var ganska svartvita och tyvärr lite platta. Många saknar sympatiska drag faktiskt eller så är de löjligt naiva.
I cirkeln hade vi som förslag några frågeställningar att diskutera utifrån, fast det blev inte riktigt så utan alla lade sina synpunkter efter varandra och det har inte blivit så supermycket diskussion. Kanske för att boken inte riktigt bjuder in till det.
De flesta har konstaterat att det var för många uppenbara saker för att boken skulle vara riktigt spännande. Har du inte läst boken och tänker läsa den bör du sluta läsa det här inlägget nu, för det kan innehålla spoilers.
Grundstoryn var bra men det var för enkelt för läsaren att räkna ut själva plotten och lite tråkiga svartvita personligheter som saknade djup.
Personligen tyckte jag det var riktigt jobbigt att läsa om kidnappningarna och våldet mot barnen. Kanske för jag har barn själv och kunde relatera så till om det skulle hända min egen dotter.
Jag gillar inte heller deckare där mördaren introduceras på slutet. Vips, voila, så svischar det in en helt ny karaktär på slutet. Jag tycker mördare ska presenteras i de tre första kapitlen och i en riktigt bra deckare ska det inte bli uppenbart förrän på slutet.
De här sex frågorna skulle vi använda som utgångspunkt i wave-diskussionerna och jag gör ett försök att besvara dem här.
Vad tyckte du om handlingen?
Jag tyckte det var ett bra upplägg för en deckare. Grundhistorien med ett barn som försvinner från ett tåg var läskig och spänningen ökade i och med att man inte visste om barnet levde eller hade dödats.
Hur gestaltades karaktärerna? Vad tyckte du om dom?
Karaktärerna var ganska svartvita och tyvärr lite platta. Många saknar sympatiska drag faktiskt eller så är de löjligt naiva.
Vad tyckte du om språket?
Helt okej. Inga synpunkter i och med genrén.
Helt okej. Inga synpunkter i och med genrén.
Hur berördes du av boken?
Som ovan skrivet så berördes jag av det våld som drabbade de barn som figurerar i boken och kunde i allra högsta grad relatera till mammornas sorg.
Som ovan skrivet så berördes jag av det våld som drabbade de barn som figurerar i boken och kunde i allra högsta grad relatera till mammornas sorg.
Vill du läsa mer av samma författare?
Inte så här på rak arm men kommer det en till med en spännande handling så kanske jag gör det.
Inte så här på rak arm men kommer det en till med en spännande handling så kanske jag gör det.
Andra böcker jag tänker på/drar paralleller till.
Kanske andra deckare, men ingen sådär på rak arm jag tänker på.
Slutligen vill jag lägga till ett plus för den snygga designen på boken!
Kanske andra deckare, men ingen sådär på rak arm jag tänker på.
Slutligen vill jag lägga till ett plus för den snygga designen på boken!
Etiketter: debutanter, deckare, recension
2 Comments:
Inga synpunkter i och med genrén.
Betyder det att du tycker att det är lägre krav på språket i en deckare än i övriga genrer, eller hur menar du?
Hans: Jag skrev från hjärtat och ja, jag tänker nog kanske att jag förväntar mig lite mindre av språket i en deckare.
Skicka en kommentar
<< Home