Deckarhjältinnor
....och deras manliga motsvarigheter!
Stereotyper och några som går utanför normen.
Det är enkelt att se ett mönster i de svenska deckarna idag. De manliga respektive kvinnliga deckarhjältinnorna är så oändligt lika i sina roller och exemplen är nästan oräkneliga.
De är lätt att tro att manliga författare beskriver en drömbild, en person de innerst inne drömmer om att vara. Medelålders. Kvinnomagnet. Ensamvarg. Trassliga relationer. Klädsamt alkoholiserad. En skapt drömbild av en dekadent man som dricker whisky och lyssnar på operan. Är sårad och har en trasslig, nästan martyrisk dålig relation till sina barn. Samtidigt drar sig kvinnorna till honom och han kan i princip få vem han vill. En bild av den moderne mannen? Knappast.
Kvinnorna då? De är 30 plus. Två barn och man. Sliter mellan jobbet att lösa kriminalgåtor och hämta på dagis, tvätta och räcka till. De är accepterade och hyllade karaktärer som beskrivs föra in feministisk debatt i deckarna. Ska stå för den moderna kvinnan som både yrkesarbetar, är smarta men ändå kärleksfulla och kraftfulla mödrar.
Därför är det att två av de mest spännande och populära deckarhjältinnorna idag är en kvinna som är påhittad av en man, och en man som är påhittad av en kvinna. Jag talar om Stieg Larssons Lisbeth Sahlander och Camilla Läckbergs Patrik Hedström. Det är befriande med två karaktärer som så rakt går emot ovan beskrivna stereotyper.
Lisbeth Sahlander är outsidern, underdogen med bokstavsdiagnos, supersmart men ändå bedömd att inte kunna klara sig själv. Slår underifrån men överlever nästan osannolikt den ena motgången efter den andra. Hon ligger med både killar och tjejer och tar för sig på ett befriande förlösande sätt.
Patrik Hedström är familjefadern som tar ut föräldraledighet, byter blöjor och fixar middagen. I en bok är han långtidssjukskriven efter utbrändhet och i en annan är han den som tar hand om två tvillingbäbisar och en toddler helt själv när mamma får ut och jobba. Han är dessutom varm, omtänksam och samtidigt en lysande polisdeckare.
Ingen av dom hade varit lika intressanta om deras kön hade varit de motsatta.
Det finns också några andra undantag. Ann-Christine Hensher skriver om advokaten Ulrika Stål som har fullservice hemma av sin man som är hemma med barnen. Även Irene Huss man i Helene Turstens böcker sköter mycket av markservicen men det är inte helt utan dåligt samvete hos Irene.
Både Åsa Nilsonne, Åsa Larsson, Kristina Ohlsson och Thomas Kanger har kvinnliga hjältinnor som är ensamvargar men de ses också lite som kufar. Anne Holt och Inger Jalakas huvudpersoner är lesbiska och går därmed också utanför normen.
Fler deckarhjältinnor kan du läsa om här men var är familjefäderna eller bögarna bland de svenska deckarna?
Stereotyper och några som går utanför normen.
Det är enkelt att se ett mönster i de svenska deckarna idag. De manliga respektive kvinnliga deckarhjältinnorna är så oändligt lika i sina roller och exemplen är nästan oräkneliga.
De är lätt att tro att manliga författare beskriver en drömbild, en person de innerst inne drömmer om att vara. Medelålders. Kvinnomagnet. Ensamvarg. Trassliga relationer. Klädsamt alkoholiserad. En skapt drömbild av en dekadent man som dricker whisky och lyssnar på operan. Är sårad och har en trasslig, nästan martyrisk dålig relation till sina barn. Samtidigt drar sig kvinnorna till honom och han kan i princip få vem han vill. En bild av den moderne mannen? Knappast.
Kvinnorna då? De är 30 plus. Två barn och man. Sliter mellan jobbet att lösa kriminalgåtor och hämta på dagis, tvätta och räcka till. De är accepterade och hyllade karaktärer som beskrivs föra in feministisk debatt i deckarna. Ska stå för den moderna kvinnan som både yrkesarbetar, är smarta men ändå kärleksfulla och kraftfulla mödrar.
Därför är det att två av de mest spännande och populära deckarhjältinnorna idag är en kvinna som är påhittad av en man, och en man som är påhittad av en kvinna. Jag talar om Stieg Larssons Lisbeth Sahlander och Camilla Läckbergs Patrik Hedström. Det är befriande med två karaktärer som så rakt går emot ovan beskrivna stereotyper.
Lisbeth Sahlander är outsidern, underdogen med bokstavsdiagnos, supersmart men ändå bedömd att inte kunna klara sig själv. Slår underifrån men överlever nästan osannolikt den ena motgången efter den andra. Hon ligger med både killar och tjejer och tar för sig på ett befriande förlösande sätt.
Patrik Hedström är familjefadern som tar ut föräldraledighet, byter blöjor och fixar middagen. I en bok är han långtidssjukskriven efter utbrändhet och i en annan är han den som tar hand om två tvillingbäbisar och en toddler helt själv när mamma får ut och jobba. Han är dessutom varm, omtänksam och samtidigt en lysande polisdeckare.
Ingen av dom hade varit lika intressanta om deras kön hade varit de motsatta.
Det finns också några andra undantag. Ann-Christine Hensher skriver om advokaten Ulrika Stål som har fullservice hemma av sin man som är hemma med barnen. Även Irene Huss man i Helene Turstens böcker sköter mycket av markservicen men det är inte helt utan dåligt samvete hos Irene.
Både Åsa Nilsonne, Åsa Larsson, Kristina Ohlsson och Thomas Kanger har kvinnliga hjältinnor som är ensamvargar men de ses också lite som kufar. Anne Holt och Inger Jalakas huvudpersoner är lesbiska och går därmed också utanför normen.
Fler deckarhjältinnor kan du läsa om här men var är familjefäderna eller bögarna bland de svenska deckarna?
Bloggstafett
Det här inlägget ingår i en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen. Ett inlägg i timman presenterades under hela dagen. Läs mer hos Sjumilakliv, Själv är bäste dräng, Hanna Axelsson, Miss Peach, Enkel men komplicerad, Lilla O, Nattens bibliotek, Suzannes, En avdankad akademikers tankar, Paperlace, McSarcne, Gråvädersdagar, Julia Skott, Orchid Pussy, The Pink Princess, Schmut, Linas funderingar, Ung Verdandist, Lisa Gemmel, Gunillas blogg, Catya – Sticks & Stones, Pour le Moment, Karriärmorsan, Sussie i vida världen, Cumulunimbus och Petra Jankov.
Det här inlägget ingår i en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen. Ett inlägg i timman presenterades under hela dagen. Läs mer hos Sjumilakliv, Själv är bäste dräng, Hanna Axelsson, Miss Peach, Enkel men komplicerad, Lilla O, Nattens bibliotek, Suzannes, En avdankad akademikers tankar, Paperlace, McSarcne, Gråvädersdagar, Julia Skott, Orchid Pussy, The Pink Princess, Schmut, Linas funderingar, Ung Verdandist, Lisa Gemmel, Gunillas blogg, Catya – Sticks & Stones, Pour le Moment, Karriärmorsan, Sussie i vida världen, Cumulunimbus och Petra Jankov.
Etiketter: bloggar; internationella kvinnodagen; feminism; deckare
4 Comments:
Vilket bra avslut på dagen och bloggstafetten! Intressant reflektion.
Blir för övrigt riktigt lässugen trots att jag borde gått isäng för längesen...
Lisbeth Salander är den enda karaktären jag känner till sedan tidigare. Jag blev jättegrinig när någon förståsigpåare dissade Lisbeth. Hon är fantastisk.
Håller med Cumulunimbus, tack för ett fint avslut.
Åh, vilket bra och annorlunda inlägg! Spännande tema. Blir också lässugen.
Bra avslut på bloggstafetten!
Skicka en kommentar
<< Home