Stå upp och dö av Roger Andersson

Seriöst? Gäsp!

Jag börjar läsa full av förväntan men somnar ideligen. Konceptet borde vara lyckat. Ett mord har skett på en ståuppkomiker som kallas Spyflugan. En journalist försöker tillsammans med komikerns närmaste lösa fallet.

Berättarjaget i boken är den namnlösa journalisten. Boken börjar med lista över de medverkande, ungefär som i teaterprogrammet till en pjäs eller rollistan i en film.

Dialogerna känns krystade. Varje kapitel börjar med minnesanteckningar. Det är stolpigt skrivet och jag orkar inte läsa klart utan ger upp strax innan hälften.