Flickvännen av Karolina Ramqvist

Karin lever det perfekta livet i det perfekta huset. Hon går upp på morgonen, smörjer sig med den perfekta krämen. Kokar kaffe. Gör en perfekt frukost. Städar. Torkar av de rostfria vitvarorna med servetter speciellt framtagna för att rengöra rostfritt. Sopar golvet. Joggar. Solar. Äter en lätt lunch. Torkar av diskbänken och kylskåpet med servetter för rostfritt. Duschar länge. Tvålar in sig med aprikosdoftande duschkräm...

...och så fortsätter det hela boken igenom.

Man kan tro att det blir lätt långtråkigt men emellan all denna yta målas porträttet av Karin fram. Hon lever med det grovt kriminella John som försvinner i dagar utan att Karin vet var han är. Hon vill inte veta. Hon följer nyheterna och undrar över den nedskjutne väktaren. Hon har mobiltelefonen med sig överallt där hon går och hoppas varje minut att ett telefonsamtal ska komma så att hon vet att John inte åkt fast och sitter inne. Eller ännu värre. Är död.

Samtidigt som Karin fullt ut njuter av det ytliga livet i det perfekta huset och bara umgås med de kriminella kompisarnas ytliga flickvänner ställer hon sig utanför och vid sidan av de andra. Hon är egentligen inte alls som dom. Hon är annorlunda. Eller?

Karolina Ramqvist har faktiskt lyckats med bedriften att göra en ganska djuplodande och komplex bild av en ganska så ytlig tjej och trots att tempot är väldigt långsamt och boken bara utspelar sig över ett enda dygn så blir det aldrig långtråkigt utan intressant hela tiden.

Läs. Boken är jättebra.