Strippor ointresserar

Strippor är hett just nu. Förra året kom två böcker där svenska tjejer spelar huvudrollen och två år innan kom Tracy Jones bok Callgirl på Manhattan. Den senare marknadsförs som en slags Bridget Jones med attityd och till skillnad från de två svenska böckerna så marknadsförs den som att eskortflicka som ett liv i lyx. Något hemlighetsfullt, lite spännande och väldigt lukrativt. På framsidan står en rad ur Cosmopolitans recension: "Smockfull av fräcka tjejhemligheter"!

Vad dom där tjejhemligheterna är kommer jag aldrig fram till för jag har börjat och inte orkat läsa ut en enda av de här böckerna. Det är så himla ointressant och tråkigt. Det är samma stories som vi har hört redan om och om igen och det blir inte lyxigt och coolt för att man fnaskar på the Upper West än på Malmskillnadsgatan. Gäsp helt enkelt.

Inte mycket bättre blir det i Svenska flicka som handlar om Liv som arbetar som strippa i Rom. Här får vi läsa om mycket spektakulära outfits, kokain i drivor, tjejsex och hur hon far från klubb till klubb. Dubbelgäsp.

Champagneflickan handlar om svenska Caroline som måste avbryta sina studier i juridik och börja jobba som strippa i Köpenhamn. I beskrivningen står det att den avslöjar de romantiska föreställningar som finns om strippor och tar död på fördomarna. Trippelgäsp.