Robbie

Igårkväll och imorse på pendeltåget läste jag ut boken om Robbie Williams, Robbie, av Magnus Sundholm. Boken är lättläst, skriven på kvällstidningssvenska varvat med talspråk. Det funkar säkert jättebra i enstaka tidningsartiklar på 3000 tecken men när man läser en lång roman blir man lätt andfådd av det rappa tempot.

Jag funderar på varför jag kände mig stressad när jag läste boken och kommer fram till att det inte finns några långsamma eller spännande partier. Någon stämning byggs aldrig upp. Allt mal bara på i samma, ganska snabba tempo. Det är Big Boks affärsidé. Det ska inte ta längre än tre månader från idé till färdig bok. Man vill fånga nyheten innan den har kallnat och deras berättelser är kopplade till aktuella nyhetshändelser. Jättlånga nyhetsartiklar presenterade i bokform helt enkelt.

Det kan funka. Stundom riktigt bra, men emellanåt blir boken alltför intern, och för en som inte är särskilt insatt i Robbie Williams liv sen tidigare är det svårt att hänga med i namedropping av låtnamn, textanalyser och albumhängivelser.

Lite långsammare, lite utförligare och lite djupare önskar jag.