Nobels testamente av Liza Marklund

Sen jag läste utmärkta Sprängaren tycker jag att Liza Marklunds böcker om Annika Bengtsson bara blivit sämre och sämre. Men trots att Den röda vargen var ett riktigt bottennapp så kastade jag mig ändå över Nobels testamente nu i helgen. Förmodligen dras jag till böckerna för alla kringhändelser. Det utspelar sig på en redaktion där jag jobbat, det är människor jag arbetat med som står som inspirationskällor till figurer i böckerna, Annika Bengtsson bor och jobbar i mina gamla kungsholmskvarter.

Fast inte nu längre. Annika med familj har blivit husägare och köpt en villa i Djursholm och utsänd från Kvällspressen ska hon bevaka nobelfestens galej i statshuset och där blir hon vittne till ett mord. Sen följer en salig blandning av professorer, nobelkommittéer, forskningscentran, galna grannar och massa pengar. Marklund är också med i tiden. Tidningen håller dessutom på att genomgå en dramatisk förändring med enorma satsningar på nya medier, digitalt, rörliga bilder och webbradio, flexibla arbetsplatser och bärbara datorer. Någonstans mitt i allt detta kaos styr Annika upp och allting avslutas med en rejäl cliffhanger.

Jag tycker Nobels testamente är bästa Annika-boken sen Paradiset som kom för sex år sen. Marklund har tagit sig rejält sen bottennappen Den röda vargen och Prime Time. I och med cliffhangern blir det också extra plågsamt att orka vänta i sådär tre år till eller vad det kan ta innan nästa Annika-bok ligger på bokdiskarna.

Nobels testemente ligger just nu etta på AdLibris försäljningslista denna vecka. Och på Ugglans topplista. Och Internetbokhandeln. På CDON ligger den tvåa och på Bokus ligger den fyra på deckartopplistan.