Gästrecension: Spelet av Neil Strauss

Dags att introducera en ny kategori här på En annan sida. Gästrecensioner. Hieronymus från Den döda zonen har varit så schysst och läst Neils Strauss bok Spelet och bidrar här med den första gästrecensionen:

Hur kan man gå från att vara en supernörd till att bli en självsäker raggningsexpert som får alla tjejer han vill ha? Neil Strauss vet - och han har skrivit en bok om det. Omtalade The Game kom nyligen ut i svensk översättning (Natur och Kultur) och jag var givetvis tvungen att läsa den.

För att gå till botten (eller nå till toppen) av raggningsexperternas värld beslöt sig Neil Strauss för att gå med i en hemlig gemenskap - en gemenskap bestående av killar från hela världen, killar med ett enda mål: att bli den ultimata raggningsexperten. Neil, eller Style som han kallas i denna krets, stiger snabbt i graderna och blir snabbt en ikon, en mästare som omger sig av lärjungar. Det finns snart ingen kvinna som kan motstå hans knep, men mitt i all glamour finns också problemen - vad händer egentligen när raggning blir allt du tänker på - och det privata livet läggs åt sidan? Svaren finns i boken, och det blir en resa från himmel till helvete och tillbaks igen.

Inledningsvis rycks jag med i denna spännande och fascinerande värld. Jag skrattar när jag läser anekdoter om losers. Jag ler lite åt töntiga raggningsrepliker och de knep som avslöjas längs vägen. Men det tar ganska snabbt slut – och efter halva boken känner jag att det är lite tjatigt. Det som till en början känns som provocerande och intressant känns till slut mest som en upprepning och jag tappar intresset.

Spelet är för mig en besvikelse. Visst är Neil Strauss fyndig och bra på att berätta, men tyvärr föredrar jag vilken som helst av hans andra böcker framför denna senaste. Om du tror att den tilltalar dig – ge den absolut en chans. Men risken är att du, som jag, tycker den är långrandig efter hälften.

av Hieronymus