Olycksfågeln

Nej, jag är inte nöjd med Olycksfågeln, den senaste i raden av Camilla Läckbergs deckare. Efter den utmärkta Stenhuggaren var förväntningarna höga. Återigen har hon fått till en jättebra grundintrig men hon slarvar bort deckaren i det hela.

Om jag får sammanfatta hennes totala utgivning så skulle jag säga att i hennes två första böcker har hon en utmärkt deckarkänsla som lite tappas i de två senaste. De har å andra sidan mycket bättre intriger.

Tyvärr upprepas greppet att inte tala om allt för läsaren utan bara rädda sig undan genom att lite på Professor Baltazar-manér ge huvudkaraktärerna idéer som vi som läsare inte får ta del av. "Plötsligt kom han på det....", "När han såg vad som fanns i lådan visste han...", "De tittade på varandra och förstod...nu var det inga tveksamheter längre...". Som läsare blir man lätt frustrerad. Vadå? Va? Berätta mer! Ge mig en chans att få lösa gåtan också.

Tyvärr har hennes tidigare hjältinna Erica också helt förlorat sin funktion. Nu är hon bara där som utfyllnad, för att ge Patric lite liv åtminstone men egentligen kunde man stryka henne och systerns historia helt. Nä, jag tyckte boken slarvades bort någonstans på vägen. Tyvärr.

Mördaren kunde man också själv lista ut tidigt. Det har nog aldrig tidigare hänt mig att jag varit så rätt ute.