Made in Yugoslavia
Måste bara få flika in ett litet filmtips här bland alla böckerna.
Igår var vi i Heron City för att kolla filmen Made in Yugoslavia som tydligen bara går där ute. Heron City! Vilket ställe. Har aldrig varit där förrut och skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om bara det...
Nåväl, filmen handlar om pappa Petar som låser in sig i garaget och vägrar komma ut för han ska ta livet av sig. Utanför står sonen, Mihajlo, som hejar på och en halvt hysterisk morsa som ringer dit halva släkten. Samtidigt som vi får följa hur familjen försöker få ut pappan så blickar man bakåt och visar hur familjen kom till Sverige, hur de lever och hur Mihajlo växer upp med föräldrar som inte lär sig svenska, som har pizzeria och korvkiosk, spelmissbrukar och super och så pappans två bröder som halvkriminella, halvmaffia och som ständigt finns i bakgrunden.
Min man och jag med våra invandrarfarsor höll på att garva läppen av oss hela filmen igenom!
Samtidigt som det är en hysteriskt rolig film, länge sen jag asgarvade så på bio, så är den allvarlig, sorglig och tragisk. Det underliggande budskapet är i och för sig ganska banalt men det berättas på ett otroligt vackert sätt med mycket kärlek mitt i all frustration och hat familjemedlemmar emellan. Man märker att trots de bråkar och sliter i varandra så finns där en kärlek. Det är en vacker film! Se den!
Den går inte så länge till och ni måste ta er till Heron City! När ni väl är där kan ni käka i nån av de fyrtioelva restauranger som finns där! Vi gick tre varv innan vi kunde bestämma oss. I Heron City finns också bowling, golfbana, go-cart, träningscenter, badhus och typ tre affärer. Jag trodde det var ett shoppingcenter? Design och arkitektur är helt vansinnig. Det kändes som vi klev in nånstans i USA, Vegas typ. Och nästan inga människor? Tomt överallt. Två-tre gäster på varje restaurang. Var det för det var måndag? Går stället runt överhuvudtaget?
Läs också svenskans recension av filmen.
Det var i alla fall schyssta biosalonger, gott om plats och inga störande människor. Vi var sex i hela salongen som såg filmen. Kanske är det hit man ska åka för att slippa alla som babblar, smaskar godis, sms'ar och pratar i mobiltelefoner.
Igår var vi i Heron City för att kolla filmen Made in Yugoslavia som tydligen bara går där ute. Heron City! Vilket ställe. Har aldrig varit där förrut och skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om bara det...
Nåväl, filmen handlar om pappa Petar som låser in sig i garaget och vägrar komma ut för han ska ta livet av sig. Utanför står sonen, Mihajlo, som hejar på och en halvt hysterisk morsa som ringer dit halva släkten. Samtidigt som vi får följa hur familjen försöker få ut pappan så blickar man bakåt och visar hur familjen kom till Sverige, hur de lever och hur Mihajlo växer upp med föräldrar som inte lär sig svenska, som har pizzeria och korvkiosk, spelmissbrukar och super och så pappans två bröder som halvkriminella, halvmaffia och som ständigt finns i bakgrunden.
Min man och jag med våra invandrarfarsor höll på att garva läppen av oss hela filmen igenom!
Samtidigt som det är en hysteriskt rolig film, länge sen jag asgarvade så på bio, så är den allvarlig, sorglig och tragisk. Det underliggande budskapet är i och för sig ganska banalt men det berättas på ett otroligt vackert sätt med mycket kärlek mitt i all frustration och hat familjemedlemmar emellan. Man märker att trots de bråkar och sliter i varandra så finns där en kärlek. Det är en vacker film! Se den!
Den går inte så länge till och ni måste ta er till Heron City! När ni väl är där kan ni käka i nån av de fyrtioelva restauranger som finns där! Vi gick tre varv innan vi kunde bestämma oss. I Heron City finns också bowling, golfbana, go-cart, träningscenter, badhus och typ tre affärer. Jag trodde det var ett shoppingcenter? Design och arkitektur är helt vansinnig. Det kändes som vi klev in nånstans i USA, Vegas typ. Och nästan inga människor? Tomt överallt. Två-tre gäster på varje restaurang. Var det för det var måndag? Går stället runt överhuvudtaget?
Läs också svenskans recension av filmen.
Det var i alla fall schyssta biosalonger, gott om plats och inga störande människor. Vi var sex i hela salongen som såg filmen. Kanske är det hit man ska åka för att slippa alla som babblar, smaskar godis, sms'ar och pratar i mobiltelefoner.
1 Comments:
Verkar vara en intressant film. Måste jag definitivt försöka se.
Jag och några kompisar åker ofta till Heron och går på bio. Av samma anledning du nämner. Stora salonger med bra bild och ljud, gott om plats, lite folk och sköna stolar med nackstöd. Perfekt.
Skicka en kommentar
<< Home