Fans av Fredrik Strage

Har du stalkat en kändis någongång? Vad är det konstigaste du har gjort som fan?

1983, Norrköping.
Culture Club släpper sin första singel från sin andra platta. Karma Chameleon. Jag ser videon på TV hemma i soffan på Vilbergsgatan och blir tokfrälst. Jag är tio år och börjar redan utveckla ett intresse för queer-kultur. Vem är han? Hon? Varför ser han ut sådär? Vilken bra låt! Jag får kassetten i födelsedagspresent och resan börjar...

1987, Norrköping
Boy George är kokainmissbrukare och är med på alla löpsedlar världen över. Gör ett bejublande framträdande i Jacobs stege som jag spelar in på video och lär mig utantill.

1988, Norrköping
Boy George medverkar i Steve Blame show på MTV. Jag skolkar från skolan för att vara hemma och se det.

1989, London
Jag köper skivor för hela mitt sparkapital samt pengarna jag fick av mamma att köpa kläder för. Det är ett under att vi inte behöver betala övervikt på planet hem. Köper minst 25 maxi-singlar och andra utgåvor av Culture Club.

1990, Gävle och Stockholm
Jag träffar en själsfrände. Vi möts via tidningen Okej och vi tillbringar några helger tillsammans där vi byter bilder, diskuterar olika outfits, sminkningar och musiken! Musiken. Överväger att konvertera till Hare Krishna-rörelsen men nöjer mig med att skriva ett specialarbete om sekten. Boy George är med! Hare Hare Hare!

1991, London
Åker till London, Hampstead och Well Road. Står utanför huset och försöker kika in genom hans gallergrind. Skriver meddelanden på den överklottrade muren runt huset. Vi åker dit flera gånger. Träffar andra fans och inser att jag inte hänger med...jag har för få saker, för få skivor, för få möten.

Ser honom på konsert på The Fridge, Brixton. Får en chock. Han är bög! Ja, jag visste det innan men det blev uppenbart för mig när jag stod där med några hundra homosexuella! Marie - min självfrände från Gävle köper hans första singlar för 500 kronor styck (jag hittar dom för 15:-/styck på nätet några år senare).

Träffar honom på samma Londonresa på klubben Kinky Gerlinky på Empire. Han har normala kläder på sig, kort, stubbat hår och inget smink. Han småpratar med oss, drinker drinkar, vi får kramar och autografer och sen slätar han av oss. Jag håller på att svimma...

.....sen tog det slut! Det blev liksom inte mer. Intresset avtog efter den där resan. Marie från Gävle fortsatte och tillsammans med några österrikiska fans reste hon Europa runt och följde efter honom på konserter och hotell. För mig räckte det med den där veckan i London!

Det är inte utan att jag känner igen mig i flera av berättelserna i Fredrik Strages bok Fans. Boken är fashinerande och vissa kapitel är svåra att sluta läsa. Till exempel det om Gert och Agneta, eller om Jeanette och Michael. Emellanåt försöker han göra lite analytiska kommenterare men det blir bara tråkigt så det bläddrar man fort förbi. Man vill läsa om freaksen, de fantatiska. Känna igen sig, förfäras, chockas, skratta, sympatisera.

Men lika fanatisk som vissa i boken är var jag aldrig lagd att bli. Jag har sparat pennan han skrev autografen med, men autografen har jag slarvat bort!