I gröna band med guldtext

Det finns en genré böcker som börjar dö ut. I varje fall nyproduceras det inte i någon speciellt utmärkande omfattning men på våra farföräldrars tid, och i gamla engelska bibliotek var de högfrekventa. De samlade verken. På den tiden såg nämligen alla böcker i bokhyllorna likadana ut. De var chokladbruna, mörkröda eller mörkgröna med guldtext. Propert, enhetligt och snyggt.

I dag är det bara en enda röra i våra bokhyllor. Nu slåss böckerna om vår uppmärksamhet. Grälla färger, röriga storlekar, udda storlekar som inte går att placera tillsammans med andra böcker. Allt för att sticka ut!

De ges liksom inte ut några samlade verk längre. Gör man det är det ofta lågprisutgåvor, pocketformat eller "best of".

Jag har pocketutgåvor av Lars Noréns pjäser och det bästa av Shakespear i pocket. Det är inga tunga luntor man skryter om i bokhyllan precis. De nya skrytexemplaren är "coffe table books" som inte ens får plats i bokhyllorna. Gigantiska luntor, tryckta på fint papper och med stora vackra bilder. Vi har vår beskärda del av dessa också och de är hopplösa att packa, hopplösa att läsa och hopplösa att förvara. De tar jättestor plats. Hyllorna bågnar och man får musarm av att vända blad. När man vill bläddra i dem behöver man sitta vid köksbordet för man orkar inte ha dem i knät. Att ligga och bläddra i dem lite dekadent och förstrött är uteslutet, då får man dem i huvudet och dör!

Jag skulle vilja se lite mer samlade verk. Tänk er Marian Keyes samlade i gröna band? Eller Liza Marklunds alla deckare i chokladbrunt. Eller kanske blandad tantsnusk eller chic lit i mörkt porrigt rött med guldtext. Det vore något att skryta med i bokhyllan.

Detta blogginlägg var inspirerat av radioprogrammet Spanarna som sändes 30 september från Bokmässan som jag lyssnade på i min nya iShuffle och som jag laddat hem med hjälp av podcast-tekniken. Tack teknik, tack iShuffle, tack podcasting, tack Sveriges Radio!