Min vän hästen

Ett off-topic-inlägg idag. Detta handlar inte om böcker utan om min älskade fodervärdshäst som imorgon flyttar till kallare breddgrader.

I nästan fyra år har jag fått äran att bli hans vän. Först som medryttare och sen som fodervärd.

Vi har tävlat, både med framgång och med katastrofresultat. Vi har tagit bronsmärket tillsammans. Förra året blev vi klubbmästare i reining. Vi har varit på givande kurser hos landslagsryttare. Vi har provat på centrerad ridning och han har lärt mig allt om NH (natural horsemanship) och westernridning.

Vi har genomlevt smällkalla vintrar med strömavbrott och frusna ledningar. Mockat i skenet av ficklampor. Eller som den gången då det blev strömavbrott i ridhuset och jag tömkörde och han trasslade in sig i linorna, men tack vare hans lugn och skarpa ögon lyckades han själv trassla sig ur och hitta utgången med mig släpande i linorna.

Eller som den gången det spöregnade och han vägrade gå in i transporten och vi riskerade att missa hela tävlingen. I 45 minuter lockade vi och pockade och jamsade tills jag blev förbannad och röt till och han klev snällt in som han aldrig gjort något annat. När vi kom fram till tävlingen så sken solen, tävlingarna hade blivit uppskjutna på grund av regnet och vi kom tvåa i vår klass med en jättebra poäng och alla gånger efter det som vi åkt transport har han gått in på 30 sekunder.

Eller som den gången när jag fastnade med stöveln i leran och för att undvika att bada gyttjebad hängde mig fast i hans man och han stod kvar och stöttade upp mig tills jag fick i foten i stöveln igen.

Eller den gången jag hade glömt spänna sadelgjorden så sadeln for under magen och jag fick kasta mig av i farten och han stannade och såg fundersamt på mig: - Knäppskalle! Inte ska sadeln sitta där

Eller den gången jag var ute och gick med honom ganska långt och inte orkade gå hem utan klängde mig upp på ryggen och red hem i grimma och grimskaft, utan hjälm, och han gick så försiktigt, försiktigt för att jag inte skulle trilla av och skada mig.

Vi har varit ute på långa härliga uteritter i solen på flera timmar. Vi har galopperat över snöiga fält. Vi har bara busat och gosat.

Imorgon går vi skilda vägar. Vi ska ut på varsitt nytt äventyr. Jag som nybliven husägare, med en rad medryttarhästförfrågningar som jag ska välja och vraka emellan och han ska till norrut för att träffa sina ny ägare. Trots att det är självvalt och trots att livet går vidare så kommer jag sakna honom mycket!