Synecdoche New York

Jag var på premiär i dubbel bemärkelse i fredags. Premiär för vår nystartade kulturklubb, KK Stockholm, som inledde första träffen med att gå på premiär och se Philip Charlie Kaufmans film Synecdoche New York. Efter filmen intog vi vin, rött såklart, och plockmat och diskuterade livligt alla filmens skrymslen och vrår.

Vad symboliserade elden? Vad betydde det att han spelade henne som sen spelade honom? Varför inte alla personer tidslinjen utan verkar leva i sin egen sfär.

Filmen är så full av symboler att vi kunde suttit hela natten. Filmen har både humor och djup och Philip Seymour Hoffman är så magisk som skådespelare att filmen är värd att se bara för hans skull. Annars blev jag inte särskilt känslomässigt berörd men ger den ändå en fyra. Lite rörig emellanåt. Lite långsam. För det mesta fantastiska scener. Se den!